Myter styr lärarna i skrivundervisningen

Med regelbundna mellanrum uppstår panik kring svenska elevers och studenters dåliga skrivande. Martin Malmström har tittat på tidningsdebatter från 1970-talet, 1990-talet och senast 2013 i sin avhandling ”Synen på skrivande. Föreställningar om skrivande i mediedebatter och gymnasieskolans läroplaner” vid utbildningsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
– Det har blivit ett minskat manöverutrymme för lärare och högskolelärare, det har skett ett slags dekvalificering både på gymnasiet och högskolan, New Public Management har letat sig in. Om man känner sig påpassad från olika håll kanske risken är att man riktar vanmakten mot något konkret, som kan vara studenter eller elever, snarare än mot ett system. Det kan göra att man uppmärksammar eleverna mer och skulle kunna bidra till paniken kring skrivandet, förklarar han.

Startpunkten var en debattartikel av en grupp universitetslärare från två lärosäten, som ondgjorde sig över hur illa deras elever uttryckte sig i skrift. Den genererade en våg av liknande och ibland ännu hårdare inlägg.

– Jag gick tillbaka till 1970-talet, 1990-talet och 2013 och tittade på hur debattörerna agerade språkligt i sina texter och varför krisutbrotten kommer. När jag gör den språkliga analysen ser jag att det ofta är ogarderade påståenden om hur det är, utan att egentligen veta. Man säger saker utan att ha ordentliga belägg för det. Det är oftare det är något slags känsla. Det är olyckligt om debatten förs utifrån de värsta exemplen, även om man bör ta känslan på allvar, säger han.

Martin Malmström ser stora likheter mellan de olika panikutbrotten, samma slags retorik.

– När jag tittade på medierapporteringen från 1970-talet av ungdomars läs – och skrivförmåga på grundskolan så talades det om analfabeter. Det var rätt mycket överdrifter, säger han.

I debatten som drog igång 2013 blev skolan och skrivkunnigheten snabbt till skolpolitik.

– Någon drog slutsatsen att det beror på skolpolitiken som förts, att det är flumskolans fel. I en annan artikel så berättades anekdoter om ett par satt och hånglade i föreläsningssalen. Skrivande blev hela universitetets problem, säger Martin Malmström.  

Han har själv 10 års erfarenhet som gymnasielärare i svenska, engelska och litterär gestaltning.

– Ett utvecklat skrivande är viktigt för att kunna delta i ett demokratiskt, medborgerligt samtal och det är viktigt att skriva texter där man kan föra ett resonemang, säger han.

Hur orolig ska man vara?

– Som lärare skulle jag lägga en hel del kraft på skrivandet, men det har jag alltid gjort. Risken med krisutbrotten är att boten blir att nästan bara jobba med basfärdigheter, jag menar att skrivande måste vara brett och att man måste utveckla även de delar som är lustfyllda.