Nära relation till lärare motiverar elever
En nära relation till läraren och varierade, meningsfulla uppgifter. Det är faktorer som motiverar elever i skolarbetet, enligt en ny avhandling vid Göteborgs universitet.
Avhandlingen ”Den svårfångade motivationen. Elever i en digitaliserad lärmiljö” är en fallstudie där Jan Blomgren låter 200 niondeklassare vid tre olika skolor beskriva vad som motiverar respektive hämmar dem i skolarbetet.
– Jag märkte när jag började med studien att det är en annorlunda utgångspunkt att låta eleverna själva svara på vad som hämmar eller höjer deras motivation. Men det är ju själva grundfrågan, säger han.
Den samlade bilden från de tre olika skolorna var mer samstämmig än Jan Blomgren hade förväntat sig. Variation och valfrihet stod högst upp på önskelistan, parat med en lärare som låter eleverna vara ”hela människor”.
– De vill ha variation vad gäller typen av uppgifter, hur de får redovisa och välja uppgifter. De vill ha tillgång till att kunna prata med läraren personligt och det måste få vara ok att göra fel ibland. Vilka signaler lärarna skickar med språk och kroppsspråk är också viktigt.
Vad förvånade dig med resultatet?
– Att eleverna klarar av att beskriva olika typer av undervisning, redovisning av uppgifter och lärare så väl, och att de även kommer med konstruktiv kritik.
En kritik som framkom i studien var att olika ämneslärare inte synkar sin planering med varandra.
– De berättar hur lärare lassar på dem uppgifter utan att kolla med övriga ämneslärare att den sammanlagda arbetsbördan blir rimlig. Man vill ta eget ansvar, men det hämmas av bristande planering i lärarkollegiet.
Vad gäller digitala verktyg visar eleverna i studien en pragmatisk inställning.
– För eleverna gör det ingen skillnad alls om det är digitala eller analoga verktyg som används. De uppskattar det större handlingsutrymme som det digitala erbjuder, men det är bara ett medel, inget flashigt eller spännande.
Jan Blomgren tycker att vi i Sverige generellt är för dåliga på att använda eleverna som en resurs för att utveckla verksamheten.
– Vi pratar om elever som objekt i alldeles för stor utsträckning, både inom verksamheten och i forskningen. Eleverna är ju de enda som träffar alla lärare, går på alla lektioner, är med på rasterna och sitter hemma och gör läxorna. Inga forskare eller lärare gör det. Det är eleverna som har helhetsperspektivet.
Han lanserar en radikal idé:
– Tänk om eleverna inte fick gå ut grundskolan utan ett rejält avslutningssamtal där de fick berätta hur det har varit att vara elev i nio år. Det vore spännande. Vad skulle vi få veta då?