”Nätetik innefattar betydligt mer än att hålla en god ton på internet”

Digitaliseringen av samhället innebär stora förändringar för skolväsendet. Skolan har fått i uppdrag av regeringen att utbilda barn och elever i digital kompetens: ”Digital kompetens utgörs av i vilken utsträckning man är förtrogen med digitala verktyg och tjänster samt har förmåga att följa med i den digitala utvecklingen och dess påverkan på ens liv.”

Enligt Skolverkets konkretisering innebär detta även att eleven skall kunna ”ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik”. Men vad innebär detta egentligen? Jag menar att beskrivningen av detta område, som även brukar kallas för ”nätetik”, är försummat i #skolDigiplan – nationell handlingsplan för digitalisering av skolväsendet. Med andra ord saknas det i nuläget en strategi för hur arbetet med nätetik skall bedrivas inom skolväsendet.

Internet måste sägas vara den del av den digitala tekniken som står ut mest. Uppfinningen av internet representerar ett paradigmskifte i människans tillvaro men i likhet med andra viktiga uppfinningar tillkommer nya etiska problem att ta ställning till. Man kan med fördel dela in dessa etiska utmaningar i tre större grupper. En första grupp etiska frågor gäller internets natur. Till exempel kan man fråga sig om internet enbart är av godo eller om det hade varit bättre att begränsa internet på något sätt. Man kan även fråga sig i vilken utsträckning anonymiteten på internet är något positivt.

En andra grupp etiska frågor gäller personer som bidrar till att skapa internet. låt oss kalla dessa ”producenter”. Till exempel kan man fråga sig vilket material det är moraliskt försvarbart att presentera på internet. Finns det webbsidor, forum, texter, filmer eller bilder som på något sätt är skadliga för oss och därmed moraliskt klandervärda att lägga upp på internet?

En tredje grupp etiska frågor gäller personer som använder sig av internet. Låt oss kalla dessa för ”konsumenter”. Till exempel kan man fråga sig om man har ett moraliskt ansvar att inte besöka vissa webbsidor eller att använda sig av vissa tjänster på internet.

Med tanke på hur mycket tid vi spenderar på internet i dag är nätetik ett mycket angeläget område och bör därför ges vederbörligt utrymme i #skolDigiplan. Problemet är att det inte verkar finnas någon tydlig uppfattning hos Skolverket om vare sig vad ämnet nätetik innefattar eller hur undervisningen i nätetik bör struktureras.

I #skolDigiplan betonas det med eftertryck att huvudmän skall avsätta resurser för digitaliseringsarbetet, att det är viktigt att bygga upp en digital infrastruktur i skolorna och att det bör satsas på forskning om digitalisering. Men det står så gott som ingenting konkret om nätetik. Som jag ser det så innefattar nätetik betydligt mer än det som man brukar kalla för ”nätikett”, det vill säga att uppfostra barn och elever att hålla en god ton på internet.

Att ha ett kritisk och ansvarsfullt förhållningssätt till internet kräver som jag ser det framförallt etisk reflektion. Filosofin är den vetenskap som till sin uppgift att bedriva forskning i etik. Avsaknaden av konkretiseringar och kommentarer från Skolverkets sida om vad nätetiken bör ha för substantiellt innehåll kan bero på att man ännu inte har involverat tillbörlig filosofisk expertis i utvecklandet av #skolDigiplan. Jag efterlyser därför en mer utförlig agenda för nätetik som är grundad i filosofisk forskning.

Marco Tiozzo, lektor och lärare i filosofi och religion

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.