Nedslag i lärarrummet

Så säger lärarna på Letälvsskolan om…

…ARBETSTIDEN:
40 timmars arbetstid, som Sveriges kommuner och landsting föreslår? Eller dagens 45 timmar, där tio timmar är tid som inte är bunden till skolans lokaler?
– Jag gillar inte förslaget. Problemet med
40-timmarsveckan är att man ska arbeta under en större del av året. Men det huvudsakliga jobbet görs ju i samband med att eleverna är här, säger Anders Olsson. Caisa Arvidsson förespråkar däremot en ändring.
– Jag jobbar gärna på sommaren, bara jag får ta semester när jag själv vill under året. Det är ju omöjligt som lärare i dag, för du måste vara ledig när eleverna är lediga. I dag kan jag inte åka på en långresa under vintern, till exempel.
Caisa tror att en ändring skulle göra arbetstiden tydligare.
– Jag är så trött på att jobba så mycket gratis som jag gör nu!
– Men det blir väl ingen skillnad för att du har 40-timmarsvecka? undrar Anders.
– Jo, då kan jag ju säga att ”nu har jag gjort mina 40 timmar; nu går jag hem”. I stället för den luddiga extratiden som ligger där nu som ingen har koll på. Med ett nytt system borde det bli enklare att visa för chefen att tiden inte räcker till.
– Men jobbet ska ju ändå göras. Jag kan ju inte sluta rätta proven bara för att jag har 40-timmarsvecka. Alltså kommer man ju att göra samma tid ändå. För man vill ju inte att det ska drabba eleverna, säger Anders.
– Men då får vi väl bli lite tuffare! utbrister Caisa. Vi lärare är sådana mesproppar som bara gnäller om allting och sedan händer det aldrig något i alla fall! Och så säger vi bara hela tiden att ”det får inte drabba eleverna” och så jobbar vi ännu lite till

… BETYGEN:
Caisa inväntar också en annan förändring: tydligare betygskriterier.
– Det är det absolut värsta med att jobba som lärare, att sätta betyg. I dag är det kortfattade kriterier som är väldigt tolkningsbara. Så det hoppas jag verkligen blir tydligare när de nya kursplanerna kommer.
– Jag tror det skulle vara ett stöd om det fanns nationella prov i alla ämnen.

…DEN LILLA SKOLAN:
Letälvsskolan är en relativt liten gymnasieskola med 350 elever. I princip bara fördelar, menar lärarna.
I elevutvärderingar visas det gång på gång att trivselfaktorn är väldigt hög, och skolan drabbas sällan av skadegörelse och klotter. – Eleverna knallar in här i lärarrummet om de vill något. Det är kort väg mellan oss och dem, säger Anders. Och här har samhällskunskapsläraren och kemiläraren skrivbord bredvid varandra; det finns inga särskilda enheter eller uppdelade lärarrum. – Vi samarbetar mycket över ämnesgränserna. Det är enkelt eftersom vi träffas ofta, säger Ulla Larsson.
Anders:
– Den stora skolans ambitioner om att ”vi ska samarbeta” hamnar ofta i ett uppifrånperspektiv. Någon måste styra det och sätta ihop en arbetsgrupp över ämnesgränserna. Här sker det mer spontant underifrån. Vi är stolta över det vi har. Så det är klart att det känns jättetråkigt att något vi trivs med kanske försvinner.

…LÖNEN:
Det är mycket jobb, konstaterar lärarna. Därför återkommer förstås även lönen som samtalsämne i lärarrummet.
– För mig har det varit ett irritationsmoment länge. Tyvärr finns det outbildad personal här som har högre lön än vad jag har, och det känns tråkigt. Det ska tillämpas individuell lönesättning, men sedan blir det inte riktigt så ändå. Jag har försökt några gånger att visa på allt jag gör, men det har inte gett något, säger Ulla.
Caisa:
– Rent ekonomiskt är det inte värt att utbilda sig till lärare. Som naturvetare skulle jag tjäna mycket mer om jag jobbade inom industrin. Men jag har valt in de andra fördelarna, att jag får jobba med människor. Men visst, ibland känns det som om man står och stångar sig i väggen. Man vill och gör så mycket, men det syns ingenstans. Ulla säger att lönefrågan är känslig.
– Men jag vill säga att jag ändå går till jobbet med glädje varje dag, över att möta de här härliga ungdomarna. Det gör ju att det är värt det. Jag älskar verkligen mitt jobb!

…FRAMTIDEN:
Den klart hetaste frågan i lärarrummet är sammanslagningen med gymnasiet i grannkommunen Karlskoga, där poängen är att program ska slås ihop för att bara finnas på en skola. Samtidigt vill politikerna flytta Letälvsskolans verksamhet till mindre lokaler på orten eftersom elevantalet väntas minska. Den utdragna processen har blivit en följetong i lokalmedia och sliter på lärarna.
– Vi är de som får veta i sista hand vad som är på gång, suckar Ulla. Oron finns runt oss hela tiden
– Kommer vi att ha jobbet kvar? Var kommer vi att vara?
En stark kritik från lärarna gäller att man inte väntar till efter gymnasiereformen 2011, där stora förändringar kan komma när program görs om och kanske försvinner helt, och helt nya krav ställs. Dessutom väntar ett val, där en ny regering skulle kunna riva upp hela gymnasiereformen.
– Varför kan man inte vänta ett år eller två, och ta ställning till den stora rockaden då? undrar Anders och får starkt medhåll från de andra.