Nio av tio skolor brister i arbetsmiljön

Ohälsosam arbetsbelastning, hot och våld, bullriga ljudmiljöer och dålig ventilation är några av arbetsmiljöproblemen för personal och elever i skolan. Det konstaterar Arbetsmiljöverket som mellan åren 2013 och 2016 inspekterat arbetsmiljön i drygt 30 procent av landets 6 000 skolor.

Sammantaget har hela nio av tio skolor brister när det kommer till det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Enligt Arbetsmiljöverket saknas bland annat dokumentation som skriftliga handlingsplaner och riskbedömningar om ohälsosam arbetsbelastning. Andra brister är dålig inomhusluft på grund av ”överbefolkade” klassrum och avsaknad av förebyggande arbete för att minska buller. En annan vanlig brist är att arbetsgivarna inte undersökt orsaken till och riskbedömt ohälsosam arbetsbelastning. För ett år sedan trädde nya föreskrifter i kraft om organisatorisk och social arbetsmiljö kraft och därmed har arbetsgivaren tydliga riktlinjer för vad man ska göra för att undvika ohälsosam arbetsbelastning, konstateras det i rapporten.

Sten Hagberg, distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund Halland och huvskyddsombud i Varberg känner igen sig i mycket av det Arbetsmiljöverket beskriver.

– Många upplever arbetet som mer och mer gränslöst. En ny stressfaktor som kommit in i jobbet är att fler föräldrar ifrågasätter saker vilket gör att många lärare upplever att de måste vara på tå hela tiden och kunna förklara och försvara minsta detalj i varje bedömning. Det professionella friutrymmet har minskat. Nu är man alltid beredd på att bli ifrågasatt och det skapar stress.

Även den fysiska arbetsmiljön lämnar en hel del i övrigt att önska, säger Sten Hagberg och nämner dålig ventilation och problem med temperaturen i överbefolkade klassrum.

– Många gånger är den fysiska arbetsmiljön i skolan på en sådan nivå att det aldrig skulle accepteras på någon annan arbetsplats.

Lärarbetsplatserna är ofta ett bedrövligt kapitel, säger han.

– Man sitter väldigt trång, man kanske delar på en plats, och man har svårt att jobba ostört. Man behöver göra återkopplingar till eleverna och man stör varandra helt enkelt.

– Men om jag ska välja ut en punkt så är det att undervisningstiden har ökat. Det är trots allt den punkt som skapar störst stress och frustration.

Jämfört med för 20 år sedan har en högstadielärare i Halland två till tre lektioner mer per vecka idag.

– Och man har inte fler lektioner med de elever man redan hade utan man har en grupp till, kanske ett ämne till. Det är fler elever att hålla reda på och det är mer undervisning att förbereda och efterarbeta.  Så kombinationen av mer undervisning, föräldrar som ligger på och mer yttre kontroll, det leder till stress.

Ett stöd i arbetet är dock den nya förordning om arbetsmiljö som kom ifjol, menar Sten Hagman, även om man fortfarande är i implementeringsfasen.

– Till exempel att alla lärare har rätt att veta i vilken ordning man ska prioritera sina arbetsuppgifter om tiden inte räcker till. Det har varit en stridsfråga sedan den reglerade undervisningstiden försvann. Där driver vi hårt att det ska implementera i alla kommuner i Halland och försöker göra klart att inför nästa års tjänstefördelning så måste chefen vara beredd att svara på hur läraren ska prioritera om allt inte hinns med.

Att arbetsmiljön är tuff på många skolor är inget nytt. Arbetsmiljöverket hänvisar till tidigare undersökningar som bland annat visat två av tre grundskollärare skippar lunch eller tar med jobbet hem minst en dag i veckan. Hösten 2016 uppgav även var fjärde grundskollärare att de drabbats av arbetsorsakade besvär till följd av stress och psykiska påfrestningar.

Lärarnas Riksförbunds ordförande, Åsa Fahlén, säger till Skolvärlden att hon inte blir förvånad över Arbetsmiljöverkets slutsatser.  

– Samtidigt tycker jag att det är ruskigt dåligt att det går så långsamt med arbetsmiljöarbetet. Lönerna går åt rätt håll nu, men med arbetsmiljön går det trögt. Det som gäller yrkets attraktivitet och andra mer övergripande förändringar kan man förstå tar tid. Men sådant som ventilation, mögel och annat väldigt konkret är ju sådant som går att åtgärda direkt. Men ändå får våra ombud slita.

– Ett tag pratade man bara om hårda arbetsmiljöfrågor och missade de psykosociala. Nu är man bättre på att prata om alla bitarna, men det händer väldigt lite i praktiken.