bertil

Nio faktorer som motverkar ungas skolavhopp

En stor andel av svenska ungdomar tar sig aldrig in på gymnasiet - eller hoppar av i förtid - och riskerar utanförskap. Orsaker och lösningar diskuterades i Almedalen. "Om eleven inte kan läsa efter första årskursen så ska man sätta in insatser", säger paneldeltagaren och statssekreteraren Bertil Östberg (FP) till Skolvärlden.

Nästan 9 procent av svenska ungdomar i åldern 15-24 år varken arbetade, studerade eller praktiserade år 2009. Sverige är inte unikt, även övriga nordiska länder brottas med ungdomsarbetslöshet och skolavhopp, enligt rapporten ”Unga på kanten” från Nordens Välfärdscenter. I Sverige hade 68 procent genomfört en gymnasieutbildning inom fem år efter grundskolan. Andelen i Norge och Danmark var 69 och 65 procent. Samtidigt pekar statistiken på att just en gymnasieutbildning är en bra försäkring mot långtidsarbetslöshet och utanförskap.

Internationella programkontoret höll ett seminarium i Almedalen om hur de här ungdomarna kan få hjälp. Utbildningsdepartementets statssekreterare Bertil Östberg var en av paneldeltagarna.

– Det stora problemet är att man inte sätter in insatser tillräckligt tidigt för de här ungdomarna. När man ser att en elev inte lär sig att läsa ordentligt säger man på alltför många skolor att vi väntar lite, det kommer nog. Men om eleven inte kan läsa efter första årskursen så ska man sätta in insatser. Annars tappar eleven även i andra ämnen, säger han till Skolvärlden efter seminariet.

Är det rektorerna som inte har tillräcklig kunskap, de har ju ansvaret för att sätta in extra stöd?

– Uppenbart sätter man inte in tillräckligt med åtgärder. Jag tror inte det är en resursfråga i grunden, det är klart att det alltid är bra med mer resurser om man använder dem på ett bra sätt, men man måste våga prioritera för att kunna sätta in insatser. Väntar man till högstadiet är det mycket dyrare och jobbigare.

Vad skulle man kunna prioritera bort för att kunna öka det extra stödet för de här eleverna?

– Det är en svårare fråga. Det handlar om hur man använder resurser. Jag ser en del skolor i utanförskapsområden som har rätt mycket resurser per elev och en väldigt hög personaltäthet. Då kanske det är bättre att ha aningen lägre personaltäthet och ha välutbildad personal som gör ett bra jobb, än att ha outbildade elevassistenter. Skolor med problem och svaga studieresultat borde våga satsa på att anställa de duktigaste lärarna. De skolorna ska ha mer pengar, annars är det fel på kommunens resursstyrningssystem.

I rapporten från Nordens Välfärdscenter listas nio faktorer som har visat sig fungera i arbetet med att hjälpa elever som riskerar ett livslångt utanförskap:

  • Grundläggande kartläggning av den ungas historik och kompetens
  • Lyssna på den unga personen och involvera honom eller henne i arbetet med handlingsplanen
  • Individuellt stöd och uppföljning av vuxna med kompetens, som tydligt visar att de bryr sig, som sätter gränser och uppmuntrar till förändring
  • Vuxna ska ha vägledningskompetens
  • Flexibilitet och individuellt anpassade lösningar i skolan och på arbetsplatsen
  • Mycket kommunikation om konkreta lösningsstrategier
  • Vuxna som har god kunskap om möjliga verksamheter och arbetsplatser. Samarbete mellan skola, arbetsliv, familjen och kommunen
  • Mycket kommunikation med och stöd till föräldrarna
  • Systematisk utvärdering av genomförandet och resultatet
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm