”NP ska stödja betygssättningen”

Läsårets sista nationella prov genomförs denna vecka. Sen återstår rättning, bedömning av elevernas samlade kunskaper och betygsättning. I social medier pågår diskussioner om hur elevernas resultat på de nationella proven förhåller sig till ämnes- och kursbetyget. Även Skolverket får många frågor på temat så här års, berättar Karin Hector-Stahre på Skolverket.

– De nationella proven ska stödja betygssättningen men det är inte så att ett kurs- eller ämnesbetyg direkt följer av resultatet på ett nationellt prov. Proven kan inte pröva precis allt. Dessutom prövar det ju bara elevens kunskaper vid ett eller några få tillfällen, säger Karin Hector-Stahre.

I slutändan handlar det om vad man låtit eleven visa upp i övrigt och vilken tyngd det ges i förhållande till det nationella provet. Provet utgör en del av allt underlag läraren bedömer, säger hon.

– Men man ska komma ihåg att provet är ett väl utarbetat instrument för att pröva elevernas kunskaper mot kunskapskraven. Oftast bekräftar provresultaten vad läraren redan sett. I 80 procent av fallen får eleven samma betyg som på provet.

I svenska och engelska vägs resultaten från alla delar i provet samman. Eleven kan alltså uppnå E på provet även om hen har F på exempelvis läsförståelsedelen. Men när ett kursbetyg sätts innebär F i ett kunskapskrav, betyget F. 

Många lärare reagerar på att principerna skiljer sig åt, varför är det så?

– Ett prov genomförs vid ett eller ett par tillfällen, under begränsad tid. Det blir ett slags stickprov av elevens kunskaper men kan aldrig vara hundra procent säkert. Om man skulle ha samma princip som när man sätter betyget skulle det slå för hårt och inte bli rättvisande. Därför är sammanvägningen i de här proven kompensatorisk.

En återkommande kritik från Skolinspektionen handlar om att de betyg läraren satt inte stämmer överens med NP-resultatet. Skulle inte en orsak kunna vara att principerna för bedömning är olika, det verkar lättare att få E på provet?

– Generellt sett är det tvärt om, det är vanligare att betygen är högre än provresultaten. Både vi och Skolinspektionen säger att det viktiga är att läraren kan motivera varför det inte stämmer överens. Om det finns systematiska skillnader som inte kan förklaras så kan det vara anledning till kritik.

Karin Hector-Stahre säger att om läraren märker att provresultaten skiljer sig mycket åt från hur hen bedömt övriga elevinsatser kan det finnas skäl att se över den egna bedömningen.

– De nationella proven utvärderar inte bara elevernas kunskaper utan kan ge perspektiv på den egna undervisningen. Så skiljer det sig åt finns det skäl att tänka till och resonera med kollegorna om hur man jobbar med bedömning, om man gör på samma sätt, etcetera.

En annan fråga som diskuteras är när en elev, som av olika anledningar gjort väldigt lite under en kurs, vid nationella provet visar sig ha mycket goda kunskaper.

Hur förhåller man sig till det?

– Vid all betygssättning ska man utgå från kunskapskraven och allt det underlag man har.  Antalet uppgifter eleven gjort är inget som betygsätts men ett nationellt prov testar inte alla delar av kunskapskraven. Saknas underlag blir det svårt att sätta ett betyg. Att bara ha ett resultat från nationella provet som underlag är för tunt.

Om en elev är frånvarande vid provtillfället, måste hen göra om det vid ett annat tillfälle?

– Nu är det reglerat att eleven ska genomföra provet, tidigare var det läraren som var skyldig att genomföra det. Många skolor ordnar uppsamlingstillfällen så att eleven får en ny chans att göra provet.