Nu har han fått nog

Jävla arab. Kebab. Vattenpipa. Du luktar. 

Josef Rebwar har sedan han började som lärare på högstadiet i den lilla västgötska orten, fått höra det mesta. Han har också utsatts för kränkande påhopp och nedsättande brev från elever på skolan. Inte varje dag. Inte hela tiden. Men ständigt återkommande och tillräckligt ofta.

Efter tio år har han fått nog.

– Jag har suttit i fängelse för mina politiska åsikter, förföljts i mitt hemland, drabbats av krig och flytt över halva världen, men hittills i mitt liv har jag aldrig känt mig så kränkt som jag gör av det här, säger den 65-årige matematik- och NO-läraren.

Han är kurd och kom till Sverige från Iran 1991. I hemlandet arbetade han bland annat som journalist och har även gett ut fyra diktsamlingar.

Han är noga med att påpeka att det rör sig om ett fåtal elever i varje årskull.

– 99 procent av eleverna är jätte-fina, men det finns alltid några få som tror att det är okej. Och på något sätt sitter det i väggarna, det är en tradition som förs vidare. Hela tiden finns det en liten klick som håller på, säger Josef.

– Första gången jag utsattes hade jag bara varit på skolan några dagar. En elev bad om hjälp och när jag gick fram till honom kallade han mig arabjävel och sa att jag luktade. När jag påtalade detta för ledningen förstod jag att det var känt att den här familjen hade den här typen av åsikter. Det var som att man visste, men inte brydde sig. Det tycker jag är oacceptabelt.

Efter den första händelsen fortsatte glåporden slängas mot honom med ojämna mellanrum. I korridoren, på skolgården, i matsalen.

– Oftast har det handlat om elever som jag själv inte undervisar. Nästan alltid är det alltså ungdomar som inte känner mig, säger han.

Han har också fått kränkande brev och vid en julstädning för några år sedan blev han inför ett stort antal elever attackerad av en elev som trädde en svart sopsäck över hans huvud.

Josef Rebwar menar att det finns en överslätande kultur som gör att kränkningarna fortsätter. Och att enda sättet att hantera problemet vore att tillämpa absolut nolltolerans. Skolledningen har agerat genom att prata med elever som gjort sig skyldig till sådana här uttalanden. Vid flera tillfällen har man också haft möten med berörda föräldrar. Men åtgärderna har inte varit tillräckliga och har sällan eller aldrig haft någon effekt, menar han.

– Man måste mycket tydligare slå fast att det här inte accepteras. Slå knytnäven i bordet och ta tag i problemet på allvar. Det har man inte alls gjort tidigare.

– Det känns som att det har blivit en del av mina vardagliga arbetsuppgifter att rapportera rasistiska beteenden. För eleven innebär det oftast att de tvingas be om ursäkt, men inte mer än så. Signalen till andra elever har varit att det är okej att göra så. Några dagar senare har det bara fortsatt.

Nu efterlyser Josef Rebwar också ett mer aktivt arbete med skolans värdegrund. Exempelvis genom seminarier, temadagar och diskussioner.

– Det är jätteviktigt att komma ihåg att de allra flesta elever är emot rasismen. De goda krafterna är mycket större. Och det är vårt ansvar som vuxna att ge de eleverna utrymme att uttrycka sig. Dessutom är det särskilt viktigt för skolan att jobba med de här frågorna på en ort som Bollebygd, där Sverigedemokraterna är starka, säger Josef.

Genom åren har han upplevt mycket stöd från sina kollegor på skolan. När det har känts tungt har de stått bakom honom.

– Det är stödet från dem och elevernas utveckling som har gjort att jag har orkat jobba kvar. Annars hade det aldrig gått.

Eva Brandt, rektor på skolan, säger att arbetet mot rasism är integrerat i SO-ämnena. Hon anser inte att kritiken mot skolans agerande är befogad utan menar att man har gjort vad som krävs för att sätta stopp för kränkningarna.

– Vi tar alltid sådana här händelser på största allvar. Vi har utrett och kontaktat vårdnadshavare och jag och klassföreståndare har pratat med elever och fått dem att be om ursäkt.

Brandt säger vidare att det som har hänt är ”jättetråkigt” och att ingen på skolan, varken elever eller lärare, ska behöva
utsättas på det här sättet.

Har ni problem med rasism på skolan?

– Jag uppfattar inte att vi har några problem med rasism på skolan, inte mer än andra skolor, snarare mindre.

Fredrik Ganning, kommunombud för Lärarnas Riksförbund, berättar att facket varit inkopplat i Josefs fall under många år. Man har stöttat genom samtal och genom dialog med arbetsgivaren.

Fredrik Ganning tycker inte heller att skolan har några stora problem med rasism eller främlingsfientlighet.

– Jag har jobbat länge på Bollebygdsskolan och tycker att vi har en ganska bra dialog med eleverna och ett öppet synsätt. Men självklart har även vi under vissa perioder haft problem med enstaka elever. Så är det ju på en skola, vissa årskullar får man jobba mer med.