Ny granskning visar på stora svagheter i svenska som andraspråk

Skolinspektionen presenterar en granskning där man har tittat på undervisningen i svenska som andraspråk i årskurs 7–9 med anledning av att resultaten i svenska som andraspråk (sva) är låga och att det är stora skillnader i måluppfyllelse mellan flickor och pojkar.

Rapporten visar att det på flertalet skolor finns svagheter i rektors ledning och utveckling av ämnet – samt att flera skolor har hög kvalitet i undervisningen men att den på mer än hälften behöver utvecklas.

Anna Kaya arbetar som samverksansstrateg på Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) vid Stockholms universitet, som också har varit med i granskningens referensgrupp, tycker att rapporten bekräftar bilden som hon och hennes kollegor har sedan tidigare.

– Det är tragiskt att vi inte har kommit längre, men samtidigt är det bra att det synliggörs ännu mer vad problemet består av, säger hon.

Granskningen visar även att det på flertalet av skolorna inte görs bedömning av vilka elever som är i behov av undervisning i svenska som andraspråk när eleverna börjar i årskurs sju. 

Anna Kaya tycker att det mest problematiska är att det är väldigt godtyckligt vilka elever som får undervisning i svenska som andraspråk.

– Vi kan inte ha ett behovsprövat ämne i grundskolan. Nu har vi prövat det här sedan 90-talet och det är tydligt att om inte staten kan ta ett ansvar för att ge stöd till huvudmän och rektorer för att de ska kunna implementera detta behovsprövade ämne, då kan vi inte ha det. Vi kan inte lämna behovsprövningen på enskilda lärare, vilket det i det här fallet blir, säger hon och tillägger:

– Skolinspektionens granskning visar tydligt vikten av att ha utbildade och behöriga lärare i svenska som andraspråk. Lägger man det i samband med att det är 48 procent som är behöriga på högstadiet så kan man förstå att behovsbedömningen brister. Så kan vi inte ha det.

Anna Kaya menar att det krävs ett omtag i frågan och att svensk skola nu behöver en statlig utredning som behöver titta på svenskämnena.

– Vi kan inte ha de här två svenskämnena i grundskolan som på pappret sägs vara likvärdiga, där kravnivåerna är lika höga, men i praktiken så är det väldigt olikvärdigt. Staten måste initiera den här statliga utredningen kring en översyn av svenskämnena. Det kan inte fortsätta som det är i dag – för det är så många elever som far illa och inte får den undervisning som de har rätt till.

Samtidigt påpekar Anna Kaya att det inte fungerar att ha ett behovsprövat ämne med en otydlig målgrupp.

–Skolinspektionen är inte riktigt tydlig kring detta. En av tre elevgrupper som kan få undervisning i svenska som andraspråk är ”invandrarelever” som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare. Vem är det? Det står alltså så här i vår skolförordning. Ingen kan definiera vem som är en invandrarelev. Det går inte att ha det så.

Vad riskerar att hända när det ser ut på det sättet?

– Det blir godtyckligt och leder fel. Många skolor har problem med att göra behovsbedömningen av vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk. Då är frågan om vi verkligen ska ha ett ämne som är behovsprövat när inget vet hur man ska pröva behovet, och när staten, Skolverket i det här fallet, inte ger stöd hur man ska göra det.

Det här kan få stora konsekvenser på många skolor där eleverna godtyckligt hamnar i det ena eller andra ämnet utan att man vet varför, menar Anna Kaya.

– Och nästa steg är kanske att eleverna får undervisning av en obehörig sva-lärare i svenska som andraspråk. Det är inte bra på något sätt.

Men Anna Kaya tar även med sig positiva aspekter från granskningen, till exempel att Skolinspektionen har sett så högkvalitativ sva-undervisning på skolorna. 

– Vi har tidigare påpekat att utbildningen till svenska som andraspråk är en riktigt bra utbildning. Granskningen visar hur bra undervisningen kan vara om lärare får rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Granskningen visar också mycket tydligt att behöriga lärare i svenska som andraspråk är avgörande för att undervisningen ska kunna anpassas efter elevernas behov, både organisatoriskt och i undervisning och bedömning.

Framgångsfaktorerna som Skolinspektionen har sett på framgångsrika skolor är att rektor har ett tydligt ledningsansvar, att rektor är insatt i vad som gäller kring ämnet svenska som andraspråk och att det finns en flexibilitet i organisationen.

– De framgångsrika skolorna har sva-undervisning både i separata grupper och tillsammans med svenskämnet. Nyanlända har alltså fått undervisning i en egen grupp, medan de elever som gynnas av sva-undervisning i samma grupp som svenskundervisningen har fått det. Detta med flexibel organisation är en viktig del i den här granskningen som jag inte tycker har tydliggjorts och exemplifierats tidigare.