Ny kunskap om barn som läser bra – utan att förstå

Åsa Elwér har i sin studie vid Linköpings universitet tittat på den kognitiva och språkliga profilen hos barn i tidig skolålder som läser bra, men inte förstår det de läser. Det är en grupp som det hittills har saknats kunskap om.

– Det vi kan konstatera är att den här gruppens språkproblematik är väldigt omfattande. De har ett svagt ordförråd, problem med grammatiken och med minnesuppgifter som har med språk att göra, och de har svag hörförståelse. Vi ser också att de är svaga redan som femåringar och att det inte förändras över tid i förhållande till övriga jämnåriga, säger hon.

Den andra slutsatsen i studien är att svårigheterna inte får genomslag förrän efter ett par år i skolan, ofta först när barnet når fjärde klass.
– De första åren ligger fokus på att lära sig läsa och texterna är anpassade efter det. I fjärde klass ställs helt plötsligt nya krav, nu ska barnen läsa för att lära istället, det sker ett skifte, de ska inhämta information. Texterna blir svårare och det ställer mycket högre krav på språket.

Vad är det som gör läsförståelsen svårare än avkodningen för de här barnen?
– Läsförståelse är komplext, man ska förstå orden, kunna koppla ihop dem till meningar, fylla i information som inte är explicit uttryckt och relatera till kunskap man har. Har man de grundläggande språkliga problemen så får man automatiskt problem också med de mer avancerade texterna, man kan inte koppla ihop information och har man begränsad ordförståelse blir det svårt. Tidigare forskning har också visat att de här barnen inte märker att de inte förstår, de är passiva i sin läsning och reflekterar inte så mycket över textens innehåll.

Att jobba med läsförståelsestrategier, inte minst med ”En läsande klass”, är poppis. Hur ser du på det?
– Det är jättebra att det blivit ett tydligt fokus på läsförståelsestrategier i klassrummen, men man måste jobba med både strategier och med ordförråd i klassrummet. Faran med ”En läsande klass” är att det blir en quickfix, man tänker att bara jag gör de här fem sakerna så är det klart sen. Jag undrar också om lärarna har de djupkunskaper om komplixiteten läsförståelse som behövs.

I er studie har ni tittat på 1 000 barn mellan fem och tio år i USA, samt svenska och norska barn i åldern fem till femton år. Har ni sett några skillnader mellan länderna?
– De börjar läsa ett år tidigare i USA, så de kommer igång fortare där. Men det är samtidigt svårare att lära sig läsa på engelska, språket är mindre regelbundet och det är svårare kopplingar mellan bokstäver och ljud. Relationen mellan de grundläggande förmågorna är dock helt lik mellan länderna, så resultaten är relevanta för svenska barn.

Vad behöver förändras för att de här barnen ska få bättre hjälp?
– Jag tänker att man behöver testa läsförståelsen på många olika sätt. Med standardiserade tester såväl som mindre formella bedömningar som sker i undervisningssituationen. En utgångspunkt kan vara att testa förståelse på ordnivå, meningsnivå och textnivå. På så sätt skaffar man sig ett rikt bedömningsunderlag att jobba med som lärare, och det är möjligt att anpassa undervisningen till de behov som finns.. Man måste också jobba med språket och undervisa i ordförråd från tidig ålder. Och prata med barnen på ett vettigt sätt. Ett språkutvecklande arbetssätt kommer dessutom alla elever till del, inte bara de som har svårt med läsförståelsen.

Har du något mer tips på vad man konkret ska hålla utkik efter?
– Förutom det jag nämnt – ordförråd, grammatik, minnet – så är en tydlig signal att de här barnen har svårt att skriva texter, de har ett fattigt språk och lyckas inte få fram en berättelse med en röd tråd i. De skriver listliknande berättelser.

Vad blir konsekvensen för barnen att deras svårigheter upptäcks sent?
– Det är klart att läsförståelseproblem, ja alla förståelserelaterade problem, blir större ju högre upp i ålder man kommer. Barnen halkar efter mer och mer. Och det kan självklart få en tydlig inverkan även på andra ämnen.