Ny rapport: Lärare vapen mot extremism

Skolan har lång erfarenhet av att arbeta med barn som befinner sig i utsatta miljöer, och just det gör lärare och annan skolpersonal lämpade att arbeta för demokrati och mot olika former av extremism, menar Christer Mattson vid Segerstedtinstitutet, ett nationellt resurscentrum mot ideologiskt drivet våld.
– Men det krävs att vi skapar förutsättningar för att arbeta på ett annat sätt än vad vi gör idag, det krävs kvalificerad fortbildning och en organisatorisk översikt av hur de lokala behoven ser ut, och resurser för att arbeta långsiktigt, säger han.
I dagarna ger institutet ut ”Socialt arbete, pedagogik och arbetet mot så kallad våldsbejakande extremism – en översyn”.
Det är en översikt av de metoder som finns i dagsläget för att hantera ungdomar som hamnat i destruktiva miljöer där våld är ett subkulturellt inslag. Till skillnad från mediedebatten, där säkerhetsrisk och säkerhetspolitiskt tänkande står i centrum, är de flesta metoder förankrade i traditionellt socialt och pedagogiskt arbete.
– Man måste se att social oro ger upphov till många sorters risker, under alla år som jag har jobbat i vit makt-miljöer är det många som har dött. Självmord och drogmissbruk är de vanligaste dödsorsakerna, och om jag bara hade fokuserat på nazism och rasism hade jag lämnat dem i sticket med alla deras andra bekymmer, säger Christer Mattsson.
Idag handlar radikaliseringsdiskussionen ofta om unga svenskar som lämnar Sverige för att ansluta sig till DAESH, men det kan lika gärna handla om ungdomskriminalitet och bilbränder
– Det är ett förenklat synsätt att man kan se vilka som kan bli terrorister, och att det finns manualer för att förhindra dem att bli terrorister. Om man befinner sig i en riskzon för att bli terrorist befinner man sig också i en riskzon för att hamna i andra grupperingar, och ingen kan förutse vilka, menar Christer Mattsson.
Precis som institutet kommer att visa i ytterligare en rapport, handlar det om stora lokala skillnader.
Christer Mattsson säger att radikalisering är ett flummigt begrepp som döljer vad det verkligen handlar om, kön, sociala strukturer och polarisering, i kombination med den geografisk placering. Han pekar på att det till exempel finns en överrepresentation av unga män i nordöstra Göteborg som sympatiserar med DAESH.
– Men om vi verkligen ska motverka radikalisering, måste det komma substantiella teoribildningar som förklarar vad radikalisering är. Idag söker de inte stöd i forskning om subkulturer, inte i ungdomsforskning eller social forskning eller mansforskning, det är flummigt, menar jag.
Han är skeptisk till att polisanmäla extremistiska åsikter.
– Vi har anmälningsplikt om barn och ungdomar far illa, eller om vi misstänker att något olagligt pågår. Relationerna är en av våra främsta tillgångar i pedagogiskt arbete och anmäler gör vi för att skydda våra elever inte för att säkerhetspolisen ska ha koll på dem.
I arbetet för demokrati finns det två viktiga grundstenar: att ta sig an miljöerna långsiktigt och att involvera andra som möter barnen och ungdomarna, som socialarbetare och ungdomsarbetare.
– Vi tror inte att det finns en enda manual att följa som fungerar på samma sätt i Kiruna som i Stockholm. Vi behöver bygga upp kunskapsbaserad fortbildning för lärare – ett kunskapslyft för att motverka rasism och extremism.
Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund, håller med. Han menar att en utveckling som den i Storbritannien, där lärare förväntas rapportera elever med extrema åsikter till säkerhetspolisen, vore kontraproduktivt.
– Det är egentligen bara i skolan vi har en chans att nå alla ungdomar. Om de tror att vi ska anmäla dem, då tystnar eleverna. Det är en farlig utveckling. Vi måste få dem att prata – och att vända deras tankesätt.