skola_sprak
Debatt

”Nyanlända måste undervisas på ett språk de behärskar”

Debatt Eva Lindström har ändrat karriär från gymnasielärare i naturvetenskap till svenska som andra språk: ”I många klassrum finns idag många nyanlända som kämpar för att förstå läroböckernas texter och vad läraren säger – och gissar alltför ofta”, skriver hon.

Enligt skollagen ska alla elever ges ledning och stimulans utifrån sina förutsättningar för maximal utveckling i förhållande till utbildningens mål, och skolan ska sträva efter att utjämna skillnader i deras förutsättningar att nå målen. Detta gäller alla elever oavsett födelseland, modersmål, var de vuxit upp, var de börjat skolan och så vidare.

En nyanländs kunskaper och behov ska kartläggas för placering i rätt årskurs och klass. Att gå i förberedelseklass är ingen rättighet så även om hen har otillräckliga kunskaper i svenska för att kunna tillgodogöra sig den ordinarie undervisningen, det enda avgörande skälet för en förberedelseklassplacering, kan hen placeras i en vanlig klass.

Men, säger en del, det bästa sättet att lära sig språk är att hela tiden höra och prata det. Naturligtvis måste man lyssna, läsa, tala och skriva mycket på språket man ska lära sig. För de nyanlända handlar det inte bara om att lära sig svenska – de ska samtidigt lära sig det kursplanerna föreskriver i samtliga skolämnen. Forskning visar att det tar 4–8 år att komma ikapp i skolspråket och att användningen av modersmålet främjar både förståelse och kunskapsredovisning.

Lärare vittnar om att kunskaper i svenska (!) är en förutsättning för att en direktplacering ska slå väl ut, och att det behövs studiehandledning på modersmål. Rätten till studiehandledning är lagstadgad men Skolinspektionens granskning av hur de används i åk 7–9 visar på flera brister. Dels måste samarbetet mellan lärare och studiehandledare förbättras, dels är det svårt att hitta studiehandledare som behärskar ämnet och språket, har pedagogisk kunskap och kan det svenska skolsystemet.

Detta är bekymmersamt eftersom nyanlända behöver stöd med just ämnesspråket för att inte halka efter kunskapsmässigt.

Denna brist på adekvat stöd förklarar delvis varför de som kommer sent till Sverige har svårast att bli behöriga till gymnasiet. Betygsstatistiken för åk 9 visar att de som gått mer än fyra år i svensk skola har nästan lika bra eller bara något sämre betyg än svenskfödda, medan nyanlända inte når inte upp till samma betygsnivåer.

Synen på flerspråkighet är också viktig i sammanhanget. En stor amerikansk studie, där man jämför berikande program, där undervisningen sker på två språk, med stödprogram, där minoriteten fick undervisning i engelska som andraspråk och den övriga undervisningen var enbart på engelska, visar att deltagarna i berikande program blev bättre i samtliga skolämnen än de i stödprogrammen. Forskning i Malmö där man undervisat matematik lika mycket på arabiska som på svenska har visat samma positiva resultat.

I stödprogrammen tillerkändes inte spanskan något värde, vilket liknar de svenska klassrum där minoritetsspråk inte värdesätts. Det finns alltså undervisningspraktiker snarlika de stödprogram som vetenskapligt bevisat ger sämre studieresultat för språkliga minoriteter. Detta kan tolkas som strukturell diskriminering, och strider i så fall mot svensk lag.

Ska vi följa skollagen måste nyanlända ges bättre möjligheter än idag att inledningsvis få undervisning och visa sina kunskaper på ett språk de behärskar. Skolan behöver fler kvalificerade flerspråkiga pedagoger som samarbetar bra. Den berikande syn på flerspråkighet som visats främja studieresultaten för språkliga minoriteter bör vägleda alla som arbetar i eller med skolan.

Eva Lindström, gymnasielärare som ändrar karriär från naturvetenskap till svenska som andra språk

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm