Ge lärare tid åt det som fungerar: Relationer

Det är sista lektionen med klassen innan sommarlovet och det är även vår sista lektion tillsammans. I höst går de vidare till en annan årskurs och jag stannar kvar. Jag nämner det innan jag släpper in eleverna i klassrummet och en elev som står längre bak i ledet reagerar starkt och högljutt på det som jag säger.

– Det kan inte vara sant att det är vår sista lektion med dig! Du är ju den bästa läraren!

När eleven passerar mig vid dörren så får jag en kram och han säger att han är ledsen för hur han betedde sig i början av läsåret. En varm kram från en bufflig tonåring som jag haft så många duster med under året men som till slut har fått förtroende för mig. Vi har fått en varm relation trots att eleven inte lämnat in ett enda arbete under hela läsåret. Chanserna för att han ska göra det under nästa termin har nu ökat markant.

Det här är ett exempel som beskriver en lärares största vinst. En känsla som kan beskrivas som glädjen i att ha flyttat ett berg. En känsla som bekräftar för mig att mitt jobb är viktigt och att jag faktiskt gör skillnad. Det är de här ögonblicken som får mig att älska mitt jobb så innerligt.

Det vet Spotify och det borde också våra politiker veta. Men de kanske inte ägnar sig åt relationer i politiken, eller?

När jag undervisar mina studenter på lärarprogrammet på Uppsala Universitet så brukar jag skojfriskt säga att om de bara ska minnas ett ord från vår kurs i ledarskap så ska det vara ordet relation. Det brukar tas emot med skratt i föreläsningssalen men jag är helt allvarlig när jag säger det. Naturligtvis kommer studenterna ta med sig fler ord än bara ett när de går vidare till nästa kurs, men jag vill att ordet relation ska komma upp först i deras minne när de tänker tillbaka.

Relationerna till dina elever är det som är grunden i din lärargärning. Vilka relationer du har med dina elever är det som avgör hur väl din undervisning faktiskt fungerar. En elev som inte har en känsla av tillit till dig som lärare vill inte samarbeta med dig i klassrummet. Naturligtvis räcker det inte att bara vara en person som skapar relationer till sina elever, du måste ju såklart också vara skicklig på att undervisa. Men att bara vara skicklig på att undervisa räcker inte i dagens klassrum. Kanske räckte det tidigare i historien när skolan och lärarna hade ett tydligare mandat och en i samhället mer självklar auktoritet. Förmodligen var det dock tråkigare att vara lärare då, när du inte förväntades lära känna dina elever och du skulle sitta högt på din tron och se ner på dina mindre vetande adepter.

I Sverige idag pågår en offentlig diskussion om hur man ska komma tillrätta med ordningsproblemen i skolan. Politiker som aldrig haft rollen som lärare i ett klassrum kliar sig i skägget och funderar på om det kan vara en god idé att införa ordningsbetyg. Det måste väl ändå få ungarna att börja sköta sig?

Samtidigt har lärare under en lång period signalerat till överordnade  att de inte hinner med att utföra sina arbetsuppgifter. Lärarna känner sig otillräckliga. De hinner inte med all dokumentation och alla andra administrativa sysslor som värderas högt av deras arbetsgivare.

Vi lärare som arbetat ett par år värderar inte dessa sysslor högt. Vi vet att det är relationen till våra elever och vår undervisning som är det viktiga. Vi vet var vi behöver lägga vår energi och vårt fokus för att eleverna ska lära sig saker i våra klassrum. Det handlar först och främst om att bygga och vårda relationen till våra elever och därefter måste vi leverera inspirerande undervisning.

I studien Talis 2018 som nyligen presenterades uppger svenska högstadielärare att de arbetar fler timmar per vecka än vad lärare i Danmark, Finland och Island gör samt att de lägger mindre tid på undervisning än vad de övriga länderna gör. Lärare i Sverige jobbar alltså mer men undervisar mindre. Det är en ekvation som delvis förklaras av att vi lägger mycket tid på onödig dokumentation och administration. Tid som vi skulle kunna läggas på att vårda våra relationer till eleverna och planera bra undervisning.

Under de senare åren har skolan tenderat att låna koncept från näringslivet. Vi har en NPM-våg som sköljer över våra kommuner. NPM handlar om att begränsa resurserna och samtidigt öka effektiviteten. Det här har vi som arbetar i skolan fått uppleva konsekvenserna av under många år nu och det har också resulterat i att många valt att lämna yrket. Det har helt enkelt blivit för stressigt på vissa skolor. Man kan inte undervisa elever på ackord.

Vad man dock har missat i sina försök att leda skolan som framgångsrika företag är att just dessa företag satsar mycket av sina resurser på relationer. De förstår att detta är viktigt och att det måste finnas utrymmen i deras budgetar även för detta. För några veckor sedan var jag på en konferensgård där också personal från Spotify befann sig. De berättade att de var ett globalt företag och att deras arbetsgivare såg till att de träffades någonstans i världen var tredje månad för att bygga och bevara relationerna dem emellan. De förstår alltså att ett framgångsrikt företag behöver ha välfungerande relationer mellan sina medarbetare och kunder och att detta kräver tid och resurser.

I skolan värderas inte detta högt trots att vi som arbetar i klassrummen vet att det är det enda som fungerar. Vi som arbetar som lärare måste få tid och luft i våra scheman för att göra detta. Det vet Spotify och det borde också våra politiker veta. Men de kanske inte ägnar sig åt relationer i politiken, eller?

Helena Påls, lärare i SO och svenska samt adjunkt vid Uppsala Universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.