Peer instruction – lärares vapen mot korvstoppning

Peer instruction är ett sätt att låta eleverna lära av varandra och utveckla långsiktiga förmågor, snarare än att plugga inför prov och glömma det mesta en vecka senare.

– Man börjar lektionen med en frågeställning, och använder ett responssystem, som en mentometer, säger Mikael Bruér, lärare och en av Lärarnas Riksförbunds ämnesspanare. Han har också skrivit ett av kapitlen i boken ”Vi får det att funka – framgångsrika exempel på it i skolan”.

Mikael Bruér tycker om att inleda lektionen med en frågeställning och sedan låta elevernas första svar bilda ett ordmoln. Utifrån de samlade orden får eleverna sedan diskutera i grupper. Oftast leder det till att ett antal elever reviderar sina svar.

– Det är ett bra sätt att få igång diskussionen, det finns många elever som inte är aktiva, säger Mikael Bruér, som föreläser i Lärarnas Riksförbunds monter på Bokmässan i Göteborg.

Bakom metoden står Harvard-professorn Eric Mazar. Studier pekar på att den funkar, menar Mikael Bruér.

– Men den ställer höga krav på läraren, man måste stå på tå hela tiden. Det har hänt att elever med hög status i klassen styr svaren åt fel håll, då får man bryta in som vuxen.

Han ser det heller inte som en metod för alla alltid.

– Man kan ha den som ett litet moment, ett sätt att kontrollera och få respons, säger han.

Vanligast är metoden inom naturvetenskapliga ämnen men Mikael Bruér har använt den för att komma fram till orsakerna bakom första världskrigets utbrott, eller industriella revolutionens framväxt.

– Man ska göra som man vill som lärare, men om man känner sig bekväm kan metoden öka deltagande, fokus och samarbete. Men samtidigt finns det inga mirakelmetoder. Det bästa i skolan är en engagerad lärare, säger han.