Rapport: Skolinspektionen brister i uppföljning och jämlikhet

Skolinspektionen lägger stora resurser på att identifiera problem ute på landets skolor. Men därefter är man inte lika bra på att följa upp att någonting faktiskt görs åt saken. Enligt Riksrevisionens granskning avskrivs fler än hälften av de ärenden som gäller otrygghet och stökig studiemiljö utan att någon uppföljning görs på plats. Istället förlitar man sig på skriftliga redovisningar från huvudmännen.

– Huvudmännen berättar vilka åtgärder man satt in, men kommer inte med några bevis för att problemen faktiskt är lösta. Vi tror att det är svårt för Skolinspektionen att bedöma om studieron på en skola förbättrats genom att läsa en skriftlig redovisning, säger Sofia Sandgren Massih, projektledare för granskningen vid Riksrevisionen.

Rapporten visar också att det är stora skillnader på hur ärenden hanteras beroende på var i landet Skolinspektionen verkar. I Stockholm motiveras 87 procent av besluten att lägga ner ett ärende med någon typ av bevis för att situationen förbättrats. I Lund är den siffran 0 procent, och i Göteborg 18 procent.

– Man skriver i besluten att riskerna är avhjälpta, men har inte alltid bevis för det. Vi tycker att de ska kontrollera att bristerna verkligen är avhjälpta innan de avslutar ärendet. Det står också i deras instruktioner att det är så det ska gå till, säger Sofia Sandgren Massih.

Helén Ängmo är generaldirektör för Skolinspektionen. Hon välkomnar Riksrevisionens granskning och säger att hon tar till sig av den. Men samtidigt menar hon att mycket i slutändan handlar om resurser.

– Det är klart att det allra bästa skulle vara om vi kunde vara på besök överallt. Men vi har ett antal komplexa problem inom skolan, med ett ökande antal viten och skolor som vi har stängt. Vi måste prioritera, och då har vi vakt att närvara där läget är som allvarligast, säger hon till Skolvärlden.

Kommer du att be om mer resurser?

– Jag vill nog återkomma om det. Men det kan inte uteslutas. Vi har redan tidigare pekat på att vi skulle behöva ökade resurser.

Den stora skillnaden mellan hur dokumentationen genomförs på olika delar av landet bekräftar signar Helen Ängmo säger sig ha fått tidigare.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att riksrevisionen pekar på det här. Jag håller med och vi ska inte arbeta så. De har haft lite olika traditioner i hur man skriver motiveringar i olika delar av landet och jag har inlett ett arbete för att vi ska ha bättre likvärdighet, säger Helén Ängmo.

Lärarnas Riksförbund driver sedan tidigare frågan om att Skolinspektionens uppdrag borde förändras i grunden. Organisationens ordförande Åsa Fahlén ser Riksrevisionens rapport som ännu ett tecken på att myndigheten inte fungerar på ett bra sätt idag.

– Nu framförs det kritik mot att man lägger mycket tid och energi på att hitta vad som inte fungerar, men inte följer upp det lika ihärdigt därefter. Vi menar ju också att uppdraget borde handla betydligt mer om att stötta skolorna att kommat tillrätta med problem. Som det är idag känns det ofta nedslående på skolorna, man får bara kritik men ingen hjälp, säger hon.

Hon vänder sig delvis mot beskrivningen att det skulle handla om att Skolinspektionen har bristande resurser.

– Det är klart att resurserna alltid ligger i bakgrunden. Men man lägger ju mycket resurser på att hitta alla felen. Då är frågan om man använder resurserna på bästa sätt. Man behöver granska skolor, men det måste hänga ihop med vilket stöd man får, säger Åsa Fahlén.

Helen Ängmo på Skolinspektionen, vad kommer ni att göra nu för att komma tillrätta med de här problemen?

– Vi ska analysera rapporten och titta på varje enskild punkt och föra in den i vårt förbättringsarbete. Jag är på väg att införa en ny struktur med mer samordning mellan de olika kontoren. Det är viktigt att avdelningarna själva får avgöra vad som behövs i varje enskilt ärende men regionerna behöver jobba på ett likvärdigt sätt. Sen får vi se om det kommer några nya direktiv från uppdragsgivaren.

Regeringen har fyra månader på sig att skriva ett svar på rapporten.