Reglera mentorssystemet på högstadiet!
DEBATT. För att vara en så viktig uppgift fördelas mentorsuppdraget högst tillfälligt och okänsligt, och absolut inte till det bästa från elevernas synpunkt. Som ettämnesläraren är det högst otillfredsställande att få ett arbetsuppdrag som det är omöjligt att genomföra på ett hyfsat bra sätt, skriver ettämnesläraren Camilla Bakke.
Att vara mentor eller klasslärare är ett stort ansvar. Du skall ha överblick över en elevs sociala och skolmässiga utveckling i en turbulent ålder. Du skall sköta kontakten med eleven, hemmet, och med eventuellt andra berörda parter. Du följer ofta eleven över år. Detta är ett stort ansvar och en oöverskådlig arbetsmängd. Men också en stor glädje, att få denna djupare kontakt. Det är ett pedagogiskt uppdrag, men också ett omsorgsuppdrag.
För att vara en så viktig uppgift fördelas detta arbetet högst tillfälligt och okänsligt, och absolut inte till det bästa från elevernas synpunkt.
De skolor jag känner till gör det så här: De låter alla undervisande lärare vara mentorer, tar en viss hänsyn till anställningsprocent, sen fördelas antalet huvuden rakt av mellan dessa. Då blir det lika många utvecklingssamtal per lärare, och det ”ingår i tjänsten” och blir ”rättvist för alla”.
Problemet är att det är stor skillnad på att vara matte/NO- eller svenska/SO-lärare och undervisa eleven 5 gånger i veckan, och att vara slöjd eller hemkunskapslärare, och träffa eleven en gång i veckan, kanske bara halva året! Likafullt måste slöjdläraren ställa upp på detta, för att det skall bli rättvisa mellan lärarna.
Hur bra utvecklingssamtalen blir, hur bra uppföljning eleven får, hur god länken mellan hem och skola är, är sekundärt.
Det är mig en gåta att inte föräldrar har klagat på detta system redan.
Men som ettämneslärare är det också högst otillfredsställande att få ett arbetsuppdrag som det är omöjligt att genomföra på ett hyfsat bra sätt. Det är lika svårt som att vara en förälder som får träffa sina barn en gång varannan vecka. Inte optimalt.
Jag tycker facket, eller utbildningsministern, skall reglera mentorskapet, åtminstone på högstadiet. Det är den ofta mest turbulenta perioden i barns liv, och antalet lärare exploderar. Då är mentorskapet viktig, den där läraren som kan se en. Mentorskapet bör läggas på de lärare som har chans att göra ett hyfsat jobb. Självklart skall detta arbetet kompenseras i nedsatt tid eller högre lön.
Camilla Bakke, ettämneslärare