”Respekt får den som kan lyssna till andras förväntningar”

Fråga: Jag har fått en förstelärartjänst som jag är jätteglad över. Men tyvärr finns det en stor avundsjuka bland mina kollegor och jag upplever att många tittar snett på mig. Det gör det också svårt för mig att genomföra det uppdrag jag har fått på mitt bord – att bidra till att utveckla mina kollegor i deras yrkesroll. Hur kan jag ta upp det här på ett bra sätt med mina kollegor, så att inte situationen blir värre? Hur ska jag ta upp det med ledningen?

Svar: Få förändringar på skolområdet har skapat så mycket irritation och motstånd som införandet av förstelärartjänster. En förklaring kan vara den förvirring som råder kring vad förstelärarna ska göra och framför allt vem som bestämmer vad de ska göra. Det händer att skolförvaltningen har särskilda önskemål på kommunövergripande insatser från förstelärarna. Rektorerna har sin uppfattning om hur den nya resursen på den egna skolan ska användas. Förstelärarna har sina favoritprojekt och övriga lärare har också önskemål och behov som de vill ha tillgodosedda.

De nya förstelärarna måste klara av att stå ut med ifrågasättande och avundsjuka utan att tappa fotfästet. Erkännande och respekt kommer den att få som kan lyssna till andras förväntningar och hitta ett förhållningssätt till kollegor och ledning som inger förtroende och hopp om att den nya funktionen kan ha något bra att tillföra. Samarbete och ett öppet samtalsklimat bäddar för delaktighet och en känsla av att det går att påverka det som sker.

Alla förändringar på en arbetsplats möts till en början av motstånd hos en del, och av ny energi och arbetsglädje hos andra. Till en början är det viktigt att rektor informerar hela personalen om villkoren för förstelärartjänsterna, exempelvis om nedsättning i tid, skolledningens förväntningar med mera. Lärarna behöver veta vilket utrymme som finns för dem att ta del av förstelärarnas tid och kunskaper. Uppdraget bör utformas så att det blir en integrerad del av den lärande organisation som skolan utgör. För att detta ska lyckas är det viktigt att förstå motståndet som en del av de grupprocesser som alltid uppstår när viktiga förändringar på arbetsplatsen sker. Lars Svedbergs bok Gruppsykologi är en guldgruva för alla som vill veta mer om hur sådana processer kan se ut.

Till sist vill jag säga att titeln ”förstelärare” är olyckligt vald, eftersom den inte associeras med en kollega som har särskilda uppgifter och därför får högre lön – utan med den som kommer först, är bättre än de andra, vinner och får prispengar. De återinrättade lektoraten har inte alls samma negativa konnotation. Om reformen kommer att lyckas hänger ihop med hur förstelärarnas arbete på skolorna utformas och hur man lyckas när det gäller rekryteringen.