”Risk att Pisa examinerar fel saker”

Vad testar egentligen ett matteprov – elevernas förmåga att läsa uppgifterna eller att lösa dem? I sin avhandling analyserar Anneli Dyrvold matematikuppgifter från Pisa-provet och de nationella proven i årskurs nio och konstaterar att det inte är självklart att det är den matematiska förmågan som prövas i första hand.

– Jag har analyserat uppgiftstexter för att hitta egenskaper som gör dem svåra för eleverna att lösa och jag har undersökt om svårigheten är matematikrelevant eller om det handlar om sådant som faktiskt inte är relevant att examinera i en matematikkontext, säger Anneli Dyrvold.

Ett matteprov ska förstås testa elevers förmåga att tolka uppgiftstext, förtydligar hon, men då handlar om en annan förmåga än det ett läsförståelsetest testar.

En av studiens slutsatser är att Pisa-uppgifterna innehåller ord som eleverna sällan möter i sin vardag.

– När man konstruerar prov så är man noga med vilken vokabulär man använder. Trots att uppgifterna i Pisa är väl utarbetade så kan vi konstatera att de innehåller ord som är ovanliga för eleverna. Och inte bara i generell mening som i böcker och tidningstexter – det kan ju matteord vara – utan de är ovanliga även i svenska matematikböcker.

När uppgifterna innehåller sådana ord finns en risk att testet examinerar elevernas språkliga förmåga istället för deras matematiska förmåga.

Drar du den slutsatsen vad gäller matematikdelen i Pisa?

– Vi har inte sett något samband mellan lösningsfrekvens och hur många av de här orden som finns i uppgifterna. Men det man kan säga är att Pisa-proven på ett icke adekvat sätt gynnar elever med god läsförmåga. Det innebär en brist på validitet att eleverna kan dra nytta av god läsförmåga.

Resultat av hennes forskning blir en viktig signal till de som konstruerar proven, säger Annelie Dyrvold.

– Ord eleverna aldrig stött på i en mattebok kanske inte ska finnas med i prov som har sådan betydelse som ett Pisa-prov. Den som konstruerar prov måste tänka till så att man är säker på att det som testas är matematisk förmåga och inte läsförmåga.

Men svårigheterna att lösa en matteuppgift handlar inte bara om ovanliga ord. En annan svårighet för eleverna är det Anneli Dyrvold kallar betydelserelationer – det vill säga hur matematiska ord, symboler och bilder relaterar till varandra. Som att förstå att textens ”figur” refererar till romben som finns på bilden och att ha alla uppgiftens betydelserelationer klara för sig och baserat på detta göra en korrekt tolkning av uppgiften. Ju mer av den här typen av betydelserelationer, desto svårare är uppgifterna för eleverna att lösa.

– Det här är ju sådant som ska examineras inom ramen för matematiken. Men resultatet är viktigt eftersom det visar på vad som är svårt för eleverna och att lärare förmodligen behöver arbeta mer medvetet med det matematiska språket i sin undervisning.

Är det lätt att missa det som lärare?

– Jag tror att man tänker att eleverna får det med sig automatiskt. Vi antar att eleverna genom att lära sig räkna också lär sig att läsa matematik. Man måste vara medveten om att elever aktivt behöver lära sig det matematiska språket och matematikens speciella uttryckssätt. Och ovanliga ord i uppgiftstexten kan tillföra en irrelevant svårighet i uppgiften. Som lärare behöver man aktivt lära eleverna hur man läser och tolkar en matematikuppgift, en bild, ett diagram etcetera och hur de relaterar till varandra. Elevernas lärande gynnas av att man jobbar medvetet kring det matematiska språket.