”Så förbättrar vi elevers läsförmåga”
"Ingen större konst krävs – det är bara att sätta igång att prata texter – då börjar eleverna förstå och ta till sig innehållet. Varje elev måste få en halvtimmes lästräning per dag under skoltid," skriver Lena Persson, gymnasielärare i Staffanstorp.
Var femte elev i årskurs 9 kan inte läsa – så löd inledningen i SVT:s ”Agenda” den 10 februari. Läsförmågan bland svenska elever har halkat efter under 2000-talet. Eleverna kan visserligen läsa rent tekniskt men de kan inte tolka texter och kan därmed inte heller förstå vad de läser.
Att 20 procent av våra elever i åk 9 inte behärskar läsandet är givetvis ett stort samhällsproblem, men också ett personligt sådant eftersom dessa elever inte kan ta del av samhället och inte heller utnyttja sina möjligheter.
Är detta då enbart skolans problem eller skolans misslyckande. Många kan tycka att det är ett föräldraansvar att hjälpa sina barn, men i dagens samhälle ser inte alla barn sina föräldrar tillräckligt mycket för att hinna med gemensamma lässtunder. Många föräldrar behärskar inte heller vårt språk i tillräcklig omfattning för att kunna bistå. Många föräldrar idag läser inte heller vare sig tidningar eller böcker. Gapet blir allt större mellan elever från olika miljöer. Skolan har alltså ett ansvar – inte minst via kursplaner och skollag.
Hur löser vi då problemet? Ingen större konst krävs – det är bara att sätta igång att prata texter – då börjar eleverna förstå och ta till sig innehållet. Varje elev måste få en halvtimmes lästräning per dag under skoltid.
Hur har det då kunnat bli så här? Enligt Skolverkets generaldirektör Anna Ekström är förklaringen enkel: enskilt arbete och egen forskning långt ner i åldrarna i skolan istället för lärarledd undervisning ger detta katastrofala resultat. Lärarrollen har alltså förändrats från att vara undervisande till att vara något diffust handledande. Lärarna måste få komma tillbaka till undervisningen. Hon menar vidare att läsningen är en nyckel till förändring. I dagens skola får eleverna alltför ofta ta för stort ansvar för det egna lärandet. Den nya skollagen och kursplanerna är tydliga då det gäller att det är lärarnas ansvar att undervisa och utöva ledarskapet i klassrummet. Kommunerna måste alltså – än en gång – ge lärarna tid, kraft och resurser att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Detta ÄR ett kommunalt ansvar. Det är i klassrummet lärandet sker inte i projektrum med egen forskning eller i konferenser som lärandet sker.
Lärarnas uppdrag och arbete är centralt för vårt samhälle i stort och givetvis för skolans resultat. Våra lärare är både kunniga och engagerade men behöver TID för att hinna undervisa och vara tillsammans med eleverna – speciellt de elever som behöver särskild hjälp och stöd.
Genomför en resursfördelning där lärarna får göra det de är bäst på – undervisa. Detta gäller självfallet inte enbart läsandet! Kursplanernas och skollagens mål kommer att uppfyllas då lärarna får leda undervisningen. Detta är inte retorik utan verklighet! Och inte första gången jag skriver om detta men det känns tryggt att Skolverkets generaldirektör är överens med mig.
Lena Persson
Gymnasielärare, lärarutbildare, skolpolitiker och facklig företrädare – numera dock pensionerad men lika aktiv i skolfrågor