Så lyfts både nyanländas och svenska traditioner

Arbetet i förberedelsegrupp innebär både inspiration och utmaning för Despina Björkén, lärare i svenska som andraspråk på Akalla grundskola sedan två år tillbaka. Just nu går det fjorton nyanlända elever i årskurserna ett till fem i hennes grupp. Tillsammans representerar de tio olika nationaliteter.

– Det absolut mest grundläggande är att skapa trygghet i gruppen. Många av de här barnen bär på trauman, och att känna sig trygg är grundläggande för att kunna ta in kunskap, säger Despina Björkén.

– Det kan vara att lyssna och påminna barnen om att här är de trygga. Eftersom de inte behärskar språket är det förstås svårt för dem att uttrycka vad de känner. Och jag pressar aldrig någon att berätta. Men jag jobbar mycket för att skapa en trygg grupp, genom samarbetsövningar, kreativitet och glädje.

För eleverna innebär tiden i förberedelsegrupp ett första möte med den svenska skolan. Språk, kultur, tradition och samhälle, allt är nytt. Despina Björkén berättar att hon alltid försöker synliggöra barnens egna identiteter och traditioner samtidigt som de får möta det nya landets och hon utnyttja elevernas egna erfarenheter i undervisningen. Jag lär mig minst lika mycket av mina elever som de lär sig av mig, förklarar hon.

Varför är det viktigt för dig att lyfta barnens egna identiteter och traditioner?

– Det gör att de känner sig sedda. ”Jag har en fröken som bryr sig om vem jag är”. Och att ha en positiv inställning till sig själv vet jag bidrar till en bättre prestation i skolan, säger Despina Björkén.

– Det handlar om elevernas identitet, ”Vem är jag?”. De är födda i ett annat land och bär med sig en annan kultur, det är inget de ska förlora. Det är samma sak med modersmålet, det är något de ska utveckla och bevara. När jag går igenom nya begrepp, kan jag till exempel fråga vad det heter på deras språk, det brukar uppskattas.

Despina Björkén berättar att de ofta jobbar tematiskt – just nu med ”Världens länder” – och att temaarbeten passar bra i förberedelsegrupp.

– Jag har elever från världens alla hörn. Med temaarbete blir det många spännande diskussioner som bidrar till att eleverna får insikt i varandras erfarenheter, vilket är viktigt för att alla i klassen ska bejaka varandras kulturer och identiteter. För mig är det viktigt att eleverna forsätter visa nyfikenhet på varandra. Det skapar en trygghet och arbetsro.

Under arbetet med ”Världens länder” har eleverna fått berätta om sina hemländer och sammanställa information om landets valuta, flagga, musik, och mat. Var och en har sedan fått presentera sitt hemland för resten av gruppen och alla tog med sig något som de ansåg symboliserade hemlandet.

– Någon tog med sig en folkdräkt, en annan hade bakat traditionella kakor att bjuda på. Och så har vi samlat all information i en gemensam bok som de får ta med sig hem.  

Temat inleddes med Sverige.

– Jag bjöd eleverna på knäckemacka med kaviar och kanelbullar. Det var världens upplevelse, kanelbullarna gick hem men kaviar, nej det var det ingen som uppskattade, skrattar Despina Björkén. 

Hon betonar att hon, samtidigt som hon lyfter elevernas egna högtider och traditioner, är jättenoga med att lyfta de svenska.

– Jag försöker hela tiden ligga steget före, så när de stöter på ord som advent, lucia och julkalendern ska de redan ha lite förståelse för vad det är.

De sista veckorna före terminsslutet har mycket, av naturliga skäl, handlat om julens traditioner.

– Mina elever fick lussa för de andra på skolan. Jag ville att de skulle få ta del av de nya traditionerna på riktigt. De hade lärt sig två luciasånger och det är ju inga enkla texter precis. Men det blev jättebra, de var så stolta och glada.