Så ser svensklärarna på bristande skrivkunskaper

I Utbildningsradions dokumentär Skrivglappet visar två undersökningar gjorda av Novus att unga vuxna som är på väg ut i arbetslivet eller påbörjat högre studier skriver dåligt och att det är en uppfattning som delas av både arbetsgivare och universitets- och högskolelärare. 

Av de tillfrågade lärarna anser nära hälften att unga studenter är dåliga på att uttrycka sig skriftligt, medan 21 procent av cheferna anser att unga anställdas skrivförmåga är dålig. Resultatet är att de väljs bort i rekryteringsprocesser, får sämre betyg eller underkänt på tentor. Nära hälften av cheferna i undersökningen (47%) har till exempel minst en gång valt bort en ung sökande på grund av dennes oförmåga att uttrycka sig i skrift.

Men hur upplever lärarna i grundskolan och gymnasiet det? Har de sett en förändring i elevernas skrivkunskaper? Ulrica Linde är lärare i svenska på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg och har tidigare även jobbat som högstadielärare i många år.

– När jag kom till gymnasiet blev jag först imponerad av vilka avancerade texter eleverna skriver. Däremot reagerade jag på att de inte läser. Det är inte alltid heller vi lärare kan utläsa om eleverna ens själva förstår de vetenskapliga texterna som de skriver och det är också där elevernas bristande läsförståelse kommer in. Eleverna har jobbat ganska mycket med texter men däremot blir det ofta för svår nivå i språket. De vet inte hur de ska använda orden på korrekt sätt.

Ulrica Linde tror att de bidragande orsakerna till detta är många, bland annat att det skedde en förändring när synen på grammatikundervisningen övergick till att vara funktionell. Grammatiken skulle bäst läras ut när den dök upp i sitt sammanhang.  

– Det blev mer fokus på hela texter i stället, vilket gjorde att man tappade fokus på fraser och sådana övningar som kräver en hel del innötning. Förr övade vi också språket, vi läste, gjorde grammatikövningar och gick succesivt vidare till svårare texttyper. I dag görs denna övergång ofta med en textmall och med fokus på struktur, men eleven kanske inte är redo för det, för den har inte övat språket.

– Jag tror att det som är viktigt, innan du kan skriva en färdig text, är steget innan: Öva, öva, öva. 

En annan del har med bristande lästräning att göra, tror hon. Något som blir uppenbart ju svårare texter som man ska ta till sig.  

– Eleverna måste också få åldersadekvat material. Jag har hört om mellanstadieelever som läser på Wikipedia om till exempel Selma Lagerlöf, men språket där ligger inte parallellt med det som eleven själv ska få ut av texten. Det är viktigt att man i klassrummet läser texter och goda exempel tillsammans och enskilt i stället för att sitta med för svåra saker som eleven egentligen inte har förstått.

Att just läsförståelse är en av grundbultarna för att förbättra skrivkunskaperna tycker också Malin Larsson som är svensklärare i högstadiet på Alviksskolan. Hon har också skrivit boken Skriv för livet: kreativt skrivande i svenskundervisningen.

– Böcker och litteratur har fått alldeles för stor konkurrens. För att bli en god skribent, för att kunna producera måste du konsumera. Du behöver duscha dig i text. Först behöver du läsa jättemycket, sedan behöver du förstå det du läser och fördjupa dig i texten och sedan behöver du härma för att till sist kunna producera. Man måste ge eleverna rika möjligheter att konsumera text, unga människor läser för lite, säger hon.

Malin Larsson har jobbat som lärare i elva år och har under den tiden inte kunnat se någon skillnad på skrivkunskaperna. Men hon anser att digitala verktyg används både obetänksamt och i för hög utsträckning i skolan.

– Jag tror stenhårt på papper och penna. Det är ett verktyg som eleverna får använda mindre och mindre. De borde få skriva för hand i mycket högre utsträckning, inte bara i svenska utan i alla ämnen, och inte bara för att anteckna utan också för att bearbeta sina texter.

Men att unga läser allt mindre, byter ut pennan mot elektroniska hjälpmedel och att undersökningar tycks peka mot att de får det allt svårare att uttrycka sig väl i skrift är för henne inte en utmaning.

– Jag ser det inte som någon utmaning, jag ser det som mitt uppdrag att låta eleverna läsa, skriva, att tänka stora tankar, att tala och uttrycka sig. Allt hänger ihop och om vi inte ser det som vårt uppdrag – det är då vi sviker alla unga människor, säger Malin Larsson.