Så ska skolan få bättre läromedel

Miljonsatsningar på ny teknik i skolan – utan att tänka på innehåll och kunskap. I en debattartikel i GP skriver Rickard Vinde, vd Svenska Läromedel, och Jenny Lundström, förbundsdirektör Sveriges Läromedelsförfattares Förbund (SLFF), att man som både lärare och elev hamnar i ett lotteri i frågan om läromedel när man börja på en skola. Somliga kommuner skaffade under 2015 tio gånger mer läromedel till sina elever och lärare i grundskolan än vissa andra kommuner, visar ny statistik hämtad från distributörerna Läromedia Bokhandel i Örebro AB och GR Utbildning i Göteborg.

En elev i grundskolan fick 2015 nya läromedel för 1 202 kronor i Oxelösund, 731 kronor i Luleå, 631 kronor i Göteborg, 453 konor i Värmdö och 277 kronor i Habo. Siffrorna visar därmed att det finns mycket olika förutsättningar för lärare att förbereda, genomföra och utvärdera sin undervisning.

Därför föreslår förbundet och branschorganisation att rätten till läromedel istället bör skrivas in i skollagen. Wiwi Ahlberg är förbundsordförande för SLFF som är huvudorganisation för Sveriges läromedelsförfattare i alla ämnen, för alla målgrupper från förskola till högskola och har cirka 1 600 medlemmar. Förutom sin post i förbundet arbetar Wiwi Ahlberg som läromedelsförfattare samtidigt som hon är gymnasielärare. Wiwi Ahlberg var även med och skrev debattartikeln i GP.

– Det ser faktiskt ut såhär, det försöker vi få politikerna att förstå. Det är extrema brister i likvärdighet och naturligtvis är oron stor. Man har satsat olika hårt på olika håll i Sverige, till exempel har man i vissa kommuner givit alla eleverna en dator och då har man bränt alla stålarna – vilket har inneburit att man inte har några pengar för att fylla datorerna med exempelvis digitala läromedel, säger Wiwi Ahlberg till Skolvärlden och fortsätter: 

– Det är allvarliga brister på läromedel och kopplar men det då till den annalkande lärarbristen på sisådär 90 000 personer då är vi i fritt fall.

Nicklas Mörk är ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund och undervisar som lärare i bland annat matematik och samhällskunskap för årskurs 7-9 i Lindesberg, och han håller med SLFF om vad som behövs åtgärdas.

– Det är sällan man har aktuella läromedel för alla ämnena samtidigt, så det ser ut enligt mina erfarenheter. Jag har jobbat på några olika skolor på senaste åren och då har man förstått att man måste ha en långsiktig plan för att över huvud taget kunna byta ut läromedlen. Det läggs för lite pengar till läromedel i den svenska skolan, säger Nicklas Mörk.

Den enda lösningen på problemet som Wiwi Ahlberg kan se är att staten tar ett ökat ansvar, men då kvarstår problemet med ett politiskt system med kommunalt självstyre.

– Det gör det svårt för staten att gå in och peka med hela handen. Men man skulle kunna öronmärke medel för inköp av läromedel och på det sättet förvissa sig om att åtminstone alla elever och lärare har verktyg, säger hon och fortsätter:

– Man skulle kunna tro när man tittar på läromedelstillgången att vi befinner oss i ett väldigt fattigt land – men det är ju inte så det är.

Vilka lärare drabbas hårdast av bristen på läromedel?

– Nyexaminerade lärare. Man kan bli förvånad för läraryrket är mycket tuffare än vad många tror. Det är nästan omöjligt som nyexaminerad lärare att klara av sitt jobb utan tillgång till läromedel. Alla läroböcker som skrivs i dag utgår från den gällande kursplanen som skrevs 2011. Det betyder att lärare med en lärobok kan känna sig trygg i att om man tar upp ämnet som det står i boken då kommer det att fungera, säger Wiwi Ahlberg.

Nicklas Mörk tror att de som kommer fortsätta drabbas hårdast är lärare för So-ämnena.

– Det är för att där är det så svårt att byta ut läromedlen samtidigt. Som So-lärare är det fyra ämnen som ska bytas ut, men då får man antagligen bara ta och byta ett ämne i taget, det är ett problem. Det kan ta flera år för en skola att byta ut alla fyra ämnena, säger han.

Wiwi Ahlberg är noga med att poängtera vikten av bra läromedel. Hon menar att har man en lärobok i klassrummet är det som om man har två lärare. Dessutom finns det nästan alltid lärarhandledningar till böckerna, vilket kan hjälpa så att man som lärare slipper lägga ner onödigt mycket tid på sin planering som lärare.

Vad ser du för konkreta lösningar på det nuvarande problemet?

– Digitala läromedel är en av lösningarna, men det är mer komplext än så. I vissa sammanhang är det en överlägsen lösning, men i andra inte det. Sverige har haft de allra sämsta resultaten i tester kring läsförståelse i förhållande till jämförbara länder. Svenska elever är sämre än andra på att förstå vad de läser. När det handlar om att träna läsförståelsen är tryckta läromedel det allra bästa enligt hjärnforskare, säger Wiwi Ahlberg. 

– Om vi till exempel skulle köpa in ett digitalt läromedel i matematik så kostar det lika mycket som en lärobok under tre års tid. Men en lärobok håller längre än tre år. Medan inom So-ämnena tror jag att digitala lösningar kan vara en variant, för att då slipper man köpa en ny bok med tanke på att det förändras och behövs uppdateras så pass ofta, säger Nicklas Mörk.

Wiwi Ahlberg berättar att man inom förbundet har haft möte med alla tre ministrarna på skolområdet och tagit upp problemet som är större än vad många tror. Hon hoppas att en lagändring skulle kunna genomföras ganska snart.

– Jag tror att man har fått upp ögonen för problemet. Jag träffat både Utbildningsminister Gustav Fridolin, Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic och Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson och pratat om problemet och alla har en väldigt tydlig positiv uppfattning om läromedel, säger hon och avslutar:

– Men det räcker egentligen inte med en lagtext utan skolorna måste ha pengar till läromedel. Skolorna måste sen köpa in aktuella läromedel, det duger inte att ha tjugo år gamla böcker, säger Wiwi Ahlberg.