Sara Bruun: ”Kan inte blunda för betygsinflationen”

Under onsdagen presenterade Lärarnas Riksförbund en undersökning om de nationella proven. Och resultatet visar att lärarkåren är enig. Bland annat visar det sig att nio av tio lärare anser att proven utgör ett viktigt stöd för att bedöma om eleverna nått kunskapskraven.

– De nationella proven måste återigen utformas för att kunna utgöra ett ankare för att dämpa betygsinflationen, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén.

I början av förra året kom det siffror från Skolverket som visar att allt fler lärare anpassar sin undervisning efter de nationella proven.

– Vilket är otroligt intressant. Man kan inte blunda för betygsinflation längre. Man ser tydligt hur många skolor som har en otrolig differens högre, att man kan ha upp emot 70–80 procent högre slutbetyg än de nationella proven, säger Sara Bruun, läraren och ämnesspanaren på LR, till Skolvärlden.

Hur går tankarna när du hör siffrorna från Skolverket?

– Det gör mig irriterad. När man pratar runt så hör man röster som säger att: ”Ja, men nationella proven är bara en del” eller ”Vi har så mycket annat på fötterna för att bedöma”. De må vara hänt, men det är ändå så att det här ska vara en riktlinje för likvärdig bedömning. Jag menar att vi behöver knyta det hårdare till varandra – slutbetyg mot nationella prov, säger hon och tillägger:

– Man säger att man ska lite på lärarna, men när vissa lärare och rektorer gör som de vill så kan vi inte det. Varför låter man eleverna ha tillgång till internet när det tydligt står att de inte får? Varför väljer man att bryta mot riktlinjerna och skita i det? 

Men så finns det också en oro. LR:s undersökning visar samtidigt att nästan en av tio lärare medger att det har förekommit fusk under nationella proven på deras skola. En del vittnar om att lärare ibland går över gränsen, och exempelvis har öppnat proven innan provdagen och sedan gått igenom likartade arbetsuppgifter med eleverna innan provet.

– Tydligare regler och sambedömning av proven är helt nödvändigt för att stoppa fusket. Att i unga år utsättas för fusk och orättvisor riskerar att underminera tilltron till vuxenvärlden och till hela samhället, säger Åsa Fahlén.

Sara Bruun har tidigare twittrat om provfuskandet och att man måste börja med att definiera vad som är fusk.

– Det här klassiska att ta med mobilen tycker jag bara känns dumt att missa. Det begriper ju vem som helst att man måste samla in mobilerna. Men sådant om inte många tänker på är deras klockor – ska man samla in Apple Watch också? Hur långt ska man gå? säger hon.

Skolverket har satt upp ganska tydliga riktlinjer för var gränsen ska gå. Sara Bruun berättar om att till exempel i engelska står det att det är noga att du testar det som ska testas. 

– Då får du inte läsa upp läsförståelsen för elever med lässvårigheter, men många lärare vet jag väljer att göra det i alla fall för man tycker så synd om eleverna. Det är för att man vill göra eleverna en björntjänst. Jag tycker det är fusk. Varför ska vi annars ha riktlinjer om de inte ska följas? De finns ju där för en anledning.

Sara Bruun menar att hur mycket hon än tycker om sina elever så måste rätt vara rätt.

– Jag kan tycka fantastiskt mycket om mina elever men måste ändå ibland sätta F. Det är två olika saker. Det är jobbigt att sätta F – föräldrarna blir sura, barnen blir arga. Så jag kan förstå, men det är fel. Då är det enklare att välja den andra vägen med bra betyg, för då blir alla glada. Speciellt på de nationella proven.

Samtidigt har fusket pågått i flera år och Sara själv har egna erfarenheter av det.

– Jag var expert på att fuska när jag gick på högstadiet. Jag var skitbra. Vi till och med betalde den bästa i vår klass för att ta alla kontroller på orienteringen, det är inte klokt. På fysikproven skickade vi fusklappar till varandra och fuskade. Detta är exempel som förtydligar att alla kan göra det. Man är tonåring och försöker, men vuxenvärlden måste sätta ramarna, säger Sara Bruun.

Hur ska man göra för att undvika fusk?

– Det är mitt ansvar att inte eleverna fuskar på provtillfället. Det är bara läraren som kan se till att telefonerna samlas in och att de inte har internettillgång. För elever kommer alltid att försöka fuska – så har det varit i alla tider, säger hon och fortsätter:

– Lärare och rektorer måste stå upp för rätt och fel. Hur tänker man när man helt uppenbart bryter mot riktlinjerna? Jag ser det ofta och jag fattar det inte. Hur ska vi kunna ha en likvärdig skola om lärare gör olika och kommer undan med det? Har vi riktlinjer ska de följas.

Skolinspektionen säger att man inte känner något till fusk och slarv kring nationella proven.

– Förekommer det systematiskt fusk är det något som vi också ser allvarligt på. Vi kan alltid fundera över hur vi väljer att prioritera våra resurser, säger Helena Olivestam Torold på Skolinspektionen i SVT-programmet Uppdrag Granskning.

– Bor Skolinspektionen under stenar eller? Det är inte någon raketforskning att det förekommer fusk på prov direkt. De behöver säkerställa att riktlinjerna följs, säger Sara Bruun.

Tre fjärdedelar av lärarna anser att de nationella proven tar för mycket tid i anspråk för förberedelser, genomförande och rättning.

– De nationella proven måste minska i antal och i gymnasieskolan bör ett externt rättat examensprov övervägas. Det kan viktas tillsammans med betygen och utgöra elevens avgångsbetyg. På det sättet motverkas orättvisor och en utveckling mot glädjebetyg, säger Åsa Fahlén.