”Satsa på mer språk”
Barn, på riktigt. Ni måste börja läsa böcker. Dagens ungdom kan inte stava för fem öre och har ingen aning om vad ”skrivregler” är. Lär er!”
Orden är inte mina, jag har snott dem från Twitter. Den som kom ut som språkpolis denna gång var lite oväntat sjuttonåriga Melodifestivalstjärnan Yohio. Han gick direkt från deltävlingen i Karlskrona till finalen med låten ”Heartbreak Hotel” och kommenterade det i Aftonbladet: ”Det här känns som ett stort fuck you till alla hatare. Ni kan få det här fingret. Det känns jävligt skönt”.
Han är inte ensam om de språkliga pekpinnarna. I facktidskriften Journalisten ägnade Birgitta Hybinette nästan en hel sida åt språkförflackningen. Under rubriken ”Vi hade en gång ett språk” skriver hon om den eskalerande språk–utarmningen: ”… man diskuterar inte språk på redaktionen som förr, tiden (pengarna) går som bekant till annat”.
Fler har talat i saken. I Upsala Nya Tidning skrev nio historiker nyligen om universitetsstudenternas bristande språkliga förmåga: ”Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”
Det är tre spaningar om språklarmandet. Och jag kan tänka mig två anledningar till att jag ser dem:
1) Det är verkligen på väg neråt med vår språkliga förmåga.
2) Det är mer okej nu att larma om bristande språkkunskaper.
En inte alltför vild gissning är att det är en kombination. Vi ser att det brister i kunskaperna, vårt språkintresse ökar och därför finner vi det värt att larma.
Det är erkänt svårt att mäta språkförmåga. Men oavsett hur det ligger till med ordförståelsen tycker jag ändå att vi ska satsa mer på läsning, skrivning och att allmänt höja språkkunskapernas status.
Jag sällar mig härmed till sär-intressenas gemenskap. Det ska vara mer matte, mer gymnastik, mer bild, mer värdegrundsarbete, mer sim-träning och mer av mycket mer. Ingen vill säga vad som ska minska.
Mitt naiva svar på den frågan är att vi kanske måste acceptera att vi behöver fler timmar i skolan. Men låt oss inte hamna i den diskussionen, utan jag säger bara: mer språk.
Och om min andra spaning stämmer lär det ju finnas förutsättning för det. Om det är så att larmen kring språkkunskaperna faktiskt ökar, och det beror på att vi bryr oss mer, så bådar det gott för beredvilligheten att öka språkstudierna.
Men det gäller att göra det på rätt sätt. Skulle någon gå ut på gatan och fråga om intresset för språk skulle troligen svaret bli negativt. Men om frågan ställs mer konkret – gillar du dialekter, är du intresserad av ortnamn, brukar du stanna och titta på runstenar – då tror jag att ja-svaren skulle bli fler.
Det är också där insatserna bör fokuseras: på det konkreta. Stimulera språkintresset och därmed kunskaperna genom att läsa intressanta böcker, mer skriva texter som blir lästa, prata om språk som har betydelse. Det är en quick-fix som också kommer att få långtgående konsekvenser.
Om Yohio kommer att påverka språkintresset i någon riktning vill jag inte spekulera i. Men visst spelar det roll att en melodifestivalidol twittrar om språk. Om inte annat är det ett tecken på att språkintresset ökar, åtminstone hos en sjuttonåring.
Av Patrik Hadenius
Språkvetare och chefredaktör för de populärvetenskapliga tidningarna Forskning & Framsteg, Språktidningen och Modern Psykologi.