”För sent att börja med studievägledning i åk 9”
– Studie- och yrkesvägledare ska vara lätta att hitta, lätta att träffa. Hur många personer går egentligen till en skola när de vill prata om sin framtid?
Matz Nilsson, utbildningsdirektör i Malmö, har många åsikter om vad som är fel med dagens studievägledning – och lika många om hur det borde se ut i stället.
Matz Nilsson är sedan tio år utbildningsdirektör i Malmö. Innan dess var han rektor för vuxenutbildningen i Lunds kommun och dessförinnan skolledare på ett gymnasium i Sölvesborg.
Bra studie- och yrkesvägledning är viktigt av flera olika skäl: dels har behovet av vägledning ökat i dag när det finns många fler aktörer på marknaden, dels är det svårare att veta vilka utbildningar och arbeten som finns eftersom utbudet är så mycket större.
Utredningar som gjorts i Malmö visar att behovet av vägledning är stort – det är en ung stad där nästan halva befolkningen är under 35 och många malmöiter väntar på att komma in på arbetsmarknaden. Sverige har dessutom en relativt hög ungdomsarbetslöshet, bland de högsta i Europa – det kan ta lång tid från examen till första jobbet.
Vägledning tidigt
Matz Nilsson ser ett problem i att många ungdomar inte väljer gymnasieutbildning efter eget huvud utan mer efter tradition, antingen hur det ser ut i familjen eller bland kompisarna. Och det här blir ett problem, särskilt i utsatta områden när barnens föräldrar kanske inte själva har kommit in på arbetsmarknaden.
– De här barnen måste vi fånga upp tidigt. I årskurs 9 är det alldeles för sent att börja med studie- och yrkesvägledning, det måste komma in redan i årskurs 7-8. Men våra undersökningar visar att många studie- och yrkesvägledare ofta måste lägga en massa tid på andra sysslor, administration mest.
Skola färgar råden
Dessutom, som vägledare arbetar du ofta ensam på en skola och det är svårt för en enda person hålla sig uppdaterad och ha koll på utbud, möjligheter och behörighetskrav. Dessutom finns det flera problem med att vägledarna är knutna till enskilda skolor, förutom att de blir mer svårtillgängliga och får större arbetsbörda:
– Vi ska se till det ges en objektiv bild av vad det finns för utbildningar, men en studievägledare på en skola sitter ju i en subjektiv form. Det här är ett stort problem, i och med den avreglerade utbildningsmarknaden. I dag är lite mer än hälften av Malmös drygt 40 gymnasieskolor kommunala, och det är klart att vilken skola du sitter på färgar vilka råd du ger.
En plattform
Lösningen, enligt Matz Nilsson, är att tänka centralisering. För drygt ett och ett halvt år sedan gjordes vuxenutbildningens vägledning om – i stället för att sitta själva på olika skolor samlades 25 studie- och yrkesvägledare under en plattform, en lokal i centrala Malmö.
– Samlar man vägledarna är det lättare att hålla sig à jour genom att man arbetar tätt med andra och kan diskutera nyheter och förändringar. Och när administrationen minskar blir det mer tid över för samtal om studieplaner, betyg och validering.
Han framhåller vikten av att vägledningen kopplas till individens behov, men att den också måste matcha samhällets förutsättningar när det gäller arbetsmarknaden. Begreppet vägledning bör också innehålla information och stöd och handlar till stor del om karriärplanering. Matz Nilsson vill se en liknande centralisering när det gäller de som vägleder gymnasie- och grundskoleelever – han vill att vägledning inte ska ses som ”myndighetsutövning i skolan, utan som ett verktyg för medborgarna”, och säger att det förs samtal med politikerna, men att det inte går att säga när en sådan förändring blir aktuell.
Mer ansvar på eleverna
Alexandra S Havik läser till studie- och yrkesvägledare och hon är delvis positiv till Matz Nilssons idé. Hon tycker att det är bra att prova på något nytt och att det är bra att studie- och yrkesvägledarna slipper ha dubbla hattar; i dag fungerar många inte bara som vägledare utan som rekryterare också.
– Men även om jag är positiv är det viktigt att påpeka att ett centrum bara ska vara ett komplement, vägledningen ska finnas ute på skolorna också. I dag läggs allt mer ansvar över på eleverna, nu även detta om vägledaren ska finnas någon annanstans än på skolan. En tolvåring lär knappast åka in till stan för att träffa en studievägledare. Finns vi på skolan kan man passera oss på väg till lunchen, det blir naturligt. Men med vägledarna borta från skolan förloras den poängen. I dag när dörrar till högstatusyrken stängs om man inte väljer rätt tidigt och vikten av studie- och yrkesvägledning betonas allt mer är det konstigt att vägledningen inte sker på elevernas villkor.