klassrum_larare_elever
Debatt

”SFI behöver fackliga stödinsatser”

DEBATT Uppror och protestlistor i all ära men de äger ingen förhandlingsrätt. SFI-lärare behöver ett levande fack som identifierar motståndet, verkar för aktivt medlemsskap och går till förhandlingsbordet, skriver SFI-läraren Kristina Sjöberg.

I boken ”Svenska för främlingar. En utforskning.” av Karin Ulveson (2018) får vi en inblick i en fiktiv SFI-lärares vardag. En arbetsvardag som följer läraren Ebba in i fritiden och påverkar hela hennes liv. Den påverkar även mig som läsare. Texten blir närapå fysiskt smärtsamt ibland, upprörande men även en slags dråplig humor färgar det raka och direkta innehållet. Boken väcker såväl ilska som många frågor hos mig. En fråga som borde komma från fackligt håll är givetvis: hur kan Ebba och hennes arbetskamrater ha det så här på jobbet?

SFI — Svenska för invandrare — är inom kommunal vuxenutbildning en speciell skolform på många sätt. Kommunen är ansvarig och skyldig att erbjuda undervisning om behov finns, vilket det ju gör idag över hela Sverige. Undervisningen kan bedrivas i olika regi och det kan avgöras genom anbud. ”Bäst och billigast” vinner. Vad som är bäst på papper är inte nödvändigtvis överensstämmande med verkligheten.

Lärarkåren inom SFI är en ofta ganska brokig skara med olika lärarbakgrund. Lärarlegitimation samt 30 hp SVA är ett krav för att få en tillsvidareanställning. Sedan tillkommer visstidsanställda och timanställda, med eller utan relevant utbildning och kunskap, som fyller luckor och jämnar ut gap på en marknad där elevantalet kan växla från en månad till nästa. Nåväl, så vem är bokens Ebba då?

Ebba är en synnerligen välutbildad lärare. Hon älskar egentligen sitt jobb, alltså att vara lärare. Problemet är att hon inte får vara det:

Man behöver helt enkelt skrika.

”Jag har vistats på olika typer av arbetsplatser och jag vet att mycket arbete, det utför man i onödan, och att det görs omorganiseringar på arbetsplatser, oftare ju större de är. Det är en del av det att vara anställd. Jag vet. Men det här som vi har på Learnitall hör inte dit. Det är något alldeles exceptionellt. Det förhållande som utmärker vår situation är: VI HINNER INTE HA LEKTIONER.”

I boken framträder en tydligt dysfunktionell arbetsplats och skola. Det är inte första och säkert inte sista gången vi kan läsa och få ta del av sådana arbetsplatser. Enskilda individer tar på sig en ohygglig arbetsbörda i organisationer som inte följer vare sig moraliska eller arbetsrättsliga regelverk. Någon gång trampar media in och skolan får stänga med omedelbar verkan (se till exempel https://www.tv4play.se/program/kalla-fakta/3955074).

Ibland blir måttet rågat för de som arbetar i skolan. Man behöver helt enkelt skrika. Förskoleupproret, Lärarupproret. Och nu senast, Skolledarupproret. Det handlar alltså om alla Ebbor som fått nog. Men jag frågar: Vad hände med facket? Uppror och protestlistor i all ära men de äger ingen förhandlingsrätt. De kan inte sätta emot en icke-fungerande, eller till och med dysfunktionell arbetsgivare eller ledning. De slår uppåt men vem eller vad kan vi faktiskt identifiera ”där uppe”?

Sfi-skolor, där lärare organiseras av flera fackförbund, försvinner lätt ut i marginalerna och därför vill jag vädja till Lärarnas Riksförbund att lyfta betydelsen av organisering på arbetsplatser där SFI- undervisning bedrivs. Vi behöver synliggöras mer. Vi behöver inte bara bra försäkringar och andra lockbeten för medlemskap; vi behöver ett levande fack som identifierar motståndet, verkar för aktivt medlemsskap och går till förhandlingsbordet.

Kristina Sjöberg, SFI-lärare och skyddsombud på en fungerande arbetsplats

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm