Skolrevolutionen ett misslyckande?
Två revolutionerande reformer infördes i skolvärlden för 20 år sedan. Dels kommunaliseringen, dels den så kallade valfrihetsreformen.
Båda har skapat stora förändringar.
Lärarnas Riksförbund är initiativtagare till en ny bok, där 17 röster problematiserar följderna av framför allt kommunaliseringen.
"Kommunaliseringen av skolan – Vem vann? Vem förlorade?" är utgiven på Ekerlids Förlag. Redaktör är Christer Isaksson.
Medverkande författare:
Ann-Cathrin Haglund: Lärare, adjunkt, riksdagsledamot (M), ordförande utbildningsutskottet, landshövding i Malmöhus län och därefter Uppsala.
Lars Leijonborg: Riksdagsledamot och partiledare (FP), utbildningsminister, högskole- och forskningsminister.
Niklas Stenlås: Ämneslärarutbildning, forskare vid Institutet för framtidsfrågor, disputerat vid Uppsala universitet.
Ann Renbjer: Lärare, fackligt aktiv.
Bengt Silverstrand: Riksdagsledamot (S), utbildningsutskottet.
Ann Erikson Carlsson: I samtal med Christer Isaksson, lärare, skolledare, chef Skolverkets avdelning för kursplaner och läroplansfrågor.
Ewa Hedkvist Petersen: Riksdagsledamot (S), utbildningsutskottet, Europaparlamentariker.
Kjell-Olof Feldt: Riksdagsledamot (S), finansminister, ordförande Friskolornas Riksförbund.
Ylva Johansson: Riksdagsledamot (vpk) resp (S), utbildningsutskottet, skolminister (S), biträdande socialminister.
Hans Bergström: Ledarskribent DN, docent i statsvetenskap, chefredaktör DN.
Ingegerd Wärnersson: Riksdagsledamot (S), lärare, rektor, skolminister, landshövding.
Jan-Eric Gustafsson: Professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.
Rossana Dinamarca: Läser lärarprogrammet, riksdagsledamot (V), utbildningsutskottet, utbildningspolitisk talesperson (V).
Helen Fritzon: Lärare, heltidspolitiker (S) i Kristianstads kommun, partistyrelsen (S).
Jan Björklund: Officer, kommunalpolitiker, ledamot skolstyrelsen, skolborgarråd, skolminister, partiledare (FP), utbildningsminister, vice statsminister.
Förordet är skrivet av Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Skolan kommunaliserades efter en jämn omröstning i riksdagen den 8 december 1989. I början av 1990-talet kom också den så kallade valfrihetsreformen och friskolorna kom in på arenan på allvar. I dag går 11 procent av grundskoleeleverna i en friskola. Motsvarande siffra för gymnasiet är 22 procent.
Hittills har ingen riktig utvärdering gjorts trots politiska löften från både opposition och regering. Detta faktum är en av orsakerna till att antologin ”Kommunaliseringen av skolan – Vem vann? Vem förlorade?” kommer ut just nu. Initiativtagare är Lärarnas Riksförbund som driver frågan om ett återförstatligande av skolan.
I boken skriver 17 debattörer med skiftande partifärg och bakgrund i var sitt kapitel om följderna av kommunaliseringen av skolan. Bland dem dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt och utbildningsminister Jan Björklund.
Persson tackade nej
Målet med boken är att göra en historisk tillbakablick men framför allt göra ett försök att se framåt. Kommunaliseringen av skolan var en del i en politisk målsättning att ytterligare öka det kommunala självstyret. En av de tydligaste förespråkarna för denna rörelse var skolminister när reformen togs, Göran Persson.
I dag passar han på debatten kring kommunaliseringen. Han nämner dock i sina memoarer bland annat att han vid tillfället var fullt medveten om att reformen skulle sänka lärarnas status.
– De enda som svarade nej på min fråga att skriva i boken var Göran Persson, och hans fru Anitra Steen, som då var statssekreterare på utbildningsdepartementet. Alla andra tillfrågade svarade ja direkt.
Orden sägs av Christer Isaksson, mångårig politisk skribent och redaktör för antologin.
Hur ser du på arbetet med boken?
– Jag är fascinerad och tagen av engagemanget. Ann Cathrin Haglund skriver att ”hon funderat på denna fråga varje dag i 20 år”. Den känslan kan jag spåra i alla texterna.
Om vi går tillbaka tjugo år till hösten 1989 så var stämningen bland lärarna i det närmaste upprorisk. Många vittnar om att de knappt tog notis om att Berlinmuren föll under samma period.
Det förekom både strejker och demonstrationståg bland lärare. Metta Fjelkner är adjunkt och var redan 1989 fackligt aktiv. Hon strejkade inte men gick i stora demonstrationståg, både i Lund och i Stockholm.
I dag är hon ordförande i Lärarnas Riksförbund:
– Vi hade faktiskt besök av skolminister Göran Persson för en debatt på min skola, Frostaskolan i Hörby, under tidig höst 1989. Vi framförde våra synpunkter och vi trodde verkligen att han lyssnade på oss.
– Sedan drev jag själv länge linjen att vi skulle ”gilla läget”. Men förbundskongressen har svängt och vill nu att vi aktivt ska arbeta för ett återförstatligande. Och alla de undersökningar vi inom förbundet gjort genom åren bland både väljare, föräldrar och lärare bekräftar att en majoritet vill ha ett större statligt ansvar för skolan.
Ingen enad kår
Ett av problemen har hela tiden för lärarna varit att de inte stått eniga. En del lärare blev vinnare när skolan fick kommunerna som huvudman. Andra förlorade. När betoningen las på social omsorg snarare än kunskap blev förlorarna i första hand lärare med längre utbildning, som till exempel adjunkter och lektorer.
Lösningen blev för regeringen 1989 att få med sig en del lärare med ett bud om bland annat högre löner.
Varför kommer antologin just nu?
– Det har gått tjugo år sen kommunaliseringen och vi ser att utvecklingen har gått precis i den riktning vi varnade för. Vi varnade för minskad likvärdighet och ökad segregation. Men vi trodde aldrig i vår vildaste fantasi att vi skulle få så rätt. Det är en oerhörd besvikelse, säger Metta Fjelkner.
– Sedan är det klart att om vi fått signaler om att en utvärdering var på gång, ja, då hade vi kanske gjort något annat än initierat en bok.
Hon nämner också hur märkligt hon tycker det är att utvärderingen inte påbörjats. Trots tydliga politiska löften:
– En utredning måste tillsättas men det här är i dag en partiskiljande fråga inom alliansen. Eftersom Björklund måste hålla ihop alliansen drar han ut på det.
Hur ser framtidens skola ut för dig?
– När jag ser mina egna barnbarn, som är 6, 3 och 1,5 år, och andra småbarn i barnvagnar runt mig så önskar jag att de alla får en chans att utvecklas utifrån sina egna förmågor och att deras föräldrar ska slippa kompensera dem för det skolan inte kan ge. Och de som behöver specialstöd ska få det, säger Metta Fjelkner