ebba
Foto: Urban Jörén

”Skönlitteratur vidgar elevernas vyer”

Nej, tänker ni, inte den där jobbiga klassikerkramaren! Professorn som inte har en aning om hur det är att försöka få oengagerade elever att läsa skönlitteratur eller bara vilka längre texter som helst. Ge mig en chans. Jag har läst på inför den här krönikan, skriver Ebba Witt-Brattström.

Nej, tänker ni, inte den där jobbiga klassikerkramaren! Professorn som inte har en aning om hur det är att försöka få oengagerade elever att läsa skönlitteratur eller bara vilka längre texter som helst. Som säkert tror att man kan dela ut Selma Lagerlöf eller Edith Södergran i klassuppsättning och veckan därpå ha en meningsfull lektion om berättarperspektiv i romanen eller vad lyrisk meter är.

Ge mig en chans. Jag har läst på inför den här krönikan. ”Den nordiske skolen – finns den?” är en ny studie som baserar sig på intervjuer med tjugosex lärare från Sverige, Norge och Danmark som undervisar i ”modersmålsämnet”, som det fortfarande heter i våra grannländer.

Tyvärr saknas Finland vars framgångsrecept är den typiskt nordiska skolformen med eleven i centrum och fokus på social medborgarfostran – dock i kombination med höga prestationsförväntningar.

I övriga Norden tycks man tro att man utan att begära för mycket av eleverna ändå ska kunna ge dem ”färdighetskompetenser inom ramen för ett demokratiprojekt”. Eftersom i synnerhet den svenska läroplanen ger föga stöd beträffande hur det ska gå till, lämnas den enskilda läraren i sticket. Svenskämnet sönderfaller i skrivträning, multimodala ”texter” och litteraturläsning.

På frågan vad svenskläraren ”Lena” tycker är centralt i ämnet svarar hon: ”Att alla elever ska kunna uttrycka sig för att göra sin röst hörd och för att hävda sin rätt. Det är viktigare än Kafka. Fast Kafka är ju viktigt. Det är också viktigt att kunna läsa en skönlitterär text.”

Men varför det är viktigt kan hon inte säga. Något bättre går det för hennes skandinaviska kolleger, möjligen för att begreppet ”bildning” fortfarande finns i deras läroplaner. De uppfattar det litterära kulturarvet som demokratiträning och ser mångkulturaliteten i dagens klassrum som ett plus i den nationella gemenskapen.

I Sverige däremot tycks en ”likhetsdiskurs” blockera inkluderandet av etnisk, sociokulturell och språklig mångfald. Det ter sig lite paradoxalt då antalet elever med invandrarbakgrund i svensk skola är dubbelt så stort (20 procent) som i Danmark och Norge (9 procent).

Är det månne ”likhetsdiskursen” som får många lärare att använda sig av språkligt torftiga ungdomsromaner med problemteman man föreställer sig angår alla unga oavsett bakgrund: mobbning, svåra sexdebuter och dysfunktionella familjer? Eleven ska identifiera sig, är tanken. Men inte vidga sina vyer genom att läsa något av det bästa som skrivits av nysvenskar, som ”Svinalängorna” av Susanna Alakoski, ”Ett öga rött” av Jonas Hassen Khemiri eller ”Ingenbarnsland” av Eija Hetekivi Olsson. Det är fantastiska uppväxtskildringar, som man sedan kunde jämföras med klassiker som ”Mor gifter sig” av Moa Martinson eller ”Gäst hos verkligheten” av Pär Lagerkvist. Visst, här finns ord man inte behöver när man messar eller twittrar. Men för en fungerande medborgare är de livsviktiga.

Därmed har vi landat i ett av de bättre argumenten för skönlitteratur. Unga människor utan träning i att läsa mer komplexa texter med skiftande mänskliga perspektiv uppfattar alla yttranden som bokstavliga. De tror att man förespråkar det man i själva verket diskuterar, ja till och med argumenterar emot.

Elever som genom att läsa skönlitteratur har lärt sig att tänka i bilder, metaforer och liknelser, uppfatta och identifiera ambivalenser, metadrag, retorik, ironier och andra stilmedel, faller inte offer för nätets skadliga påståendekultur och åsiktsterror. För dem handlar inte mänsklig kommunikation om det enkla tyckandet: för eller emot, gilla – inte gilla.

Kalla det demokratifostran eller bildning, det kvittar. Men snälla, lär ungarna läsa!

Av Ebba Witt–Brattström
Litteraturhistoriker, feministisk debattör och medarbetare i Dagens Nyheter. Hennes senaste bok är ”Å alla kära systrar”.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm