Sorgen blev till bok om undervisning
Johan Kant, 46, är SO-läraren som bytte kostym och blev biträdande rektor.
Sorgen över att inte längre få stå bakom katedern gjorde att han bestämde sig för att skriva en bok om hur han undervisade.
– All kunskap som jag har och allt som jag har gjort, det ville jag berätta om. Hur jag gjorde, säger han.
Ålder: 46 år.
Bor: Älvsjö.
Bakgrund: Arbetade tidigare som SO-lärare på Jordbromalmsskolan. Jobbar nu som biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge och driver skolbloggen johankant.wordpress.com.
Intressen: När jag är ledig lägger jag tiden på mina tre barn. Vi spelar gärna spel.
Läser: Nästan bara facklitteratur, men även gärna underhållande böcker som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
Drivkraft som lärare: Rättvisa. Att alla ska bli rättvist behandlade och att alla människor har rätt till kunskap.
Aktuell med: Sin bok ”Yrke: Lärare”.
Boken, som heter ”Yrke: Lärare”, vänder sig i första hand till lärarstudenter och nybakade lärare som vill ha handfasta tips, men Johan Kant ser också boken som ett inlägg i debatten om skolan.
– Det är en debattbok. Vart är skolan på väg? Boken beskriver hur jag ser på det hela.
– Jag är otroligt positiv vad gäller elevers förmåga, men jag är väldigt kritisk till hur den svenska skolan har skötts, säger han.
Under de senaste åren har svenska elever halkat efter kunskapsmässigt i jämförelse med elever i andra länder. Det visar bland annat Pisa-undersökningen. Men Johan Kant är övertygad om att Sverige kan vända den trenden.
– Det är inte lärarnas fel att det blev så här. Lärarna blev lämnade i sticket. De fick Lpo 94 slängd i knäet, vi gick från ett betygssystem till ett annat, det gjordes om helt och hållet och så fick lärarna ingen fortbildning. Givetvis har lärarna ett eget ansvar också, men det är kanske inte så lätt.
Den största utmaningen
Skolans största utmaning de kommande åren är enligt Johan Kant resultatuppföljningen.
– Skolan är urusel på resultatuppföljning. Det skulle behövas dokumentation om vad eleverna ska kunna från årskurs ett. Sedan ska det följas upp att de verkligen har lärt sig. Vi ska inte släppa upp elever som inte kan till nästa årskurs. Jag tror att det har blivit bättre, men det behöver bli ännu bättre, säger han.
Den egna metodiken som Johan Kant beskriver i boken kallar han för seminarieundervisning. Formen har han testat sig fram till under sin tid som SO-lärare på Jordbromalmsskolan i Haninge.
– Seminarieundervisning går ut på lärarledd undervisning där jag systematiskt går igenom hur vi ska ta oss igenom ett arbetsområde. Jag problematiserar på tavlan, jag är tydlig med vad de ska kunna, eleverna får skriva själva och vi diskuterar, säger han till Skolvärlden.se.
Katederundervisning?
– Det beror på hur begreppet definieras. Om vi definierar det som monolog, då kan jag köpa att man inte gillar det. Jag undervisar från katedern men jag kör en dialog, frågar och skriver på tavlan.
Hur ska en bra lärare vara?
– Jag säger som Mats Trondman (professor i kultursociologi); lärare ska ha djupa ämneskunskaper, lärare ska kunna förklara så att eleven förstår, lärare ska hålla ordning i klassen.
Längtar du tillbaka till undervisningen?
– Jo, det gör jag. Jag känner lite sorg över att inte undervisa men vill man påverka måste man ha en chefsroll.