spsm_bild_debatt
NPF

SPSM kritiseras för rapport om adhd: Det blir olyckligt

Specialpedagogiska skolmyndigheten kritiseras kraftigt för en nysläppt rapport om insatser för elever med adhd.
– Det blir extra olyckligt när SPSM som myndighet ger ut detta, säger npf-pedagogen Joanna Lundin.

Tidigare i år släppte Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) rapporten ”Insatser i skolan för elever med adhd” som är en kartläggning av det internationella forskningsläget när det gäller insatser för elever med adhd.

Nu får myndigheten utstå kritik för rapporten. I en debattartikel i Svd kritiserar 40 forskare, psykologer, pedagoger med flera – som alla arbetar med individer med adhd – rapporten från SPSM och menar att myndigheten sprider en felaktig bild av adhd. 

Debattörerna anser att SPSM-rapporten riskerar att bidra till ökad stigmatisering av elever med adhd, och menar samtidigt att rapporten behöver skrivas om i samråd med experter.

SPSM:s huvuduppdrag bör vara att bedriva pedagogisk verksamhet av högsta kvalitet. Det underlag som inhämtats är dock mycket begränsat och verkar inte ha granskats av en tvärvetenskaplig grupp. Istället för att öka kunskapen om hur man bäst kan stötta dessa barn finns därför en risk att SPSM:s rapport bidrar till att det mycket viktiga arbetet med anpassningar av skolmiljön för elever med adhd kommer av sig. Vi anser att rapporten behöver skrivas om i samråd med de många experter på adhd-anpassningar i skolan som finns i Sverige”,skriver artikelförfattarna bland annat.

En av debattörerna som skrivit under debattinlägget är npf-pedagogen Joanna Lundin.

– Vi reagerar på att det blir för mycket fokus om att det är individen som ska förändra sig. Just beteendestödet och att det mer blir en fråga om att titta på elevens störande beteende, i stället för det som vi alla som skriver under jobbar med, att vi måste få in förändringar i organisationen och bättre metoder och så vidare, säger Joanna Lundin.

– Det blir extra olyckligt när SPSM, som en myndighet som är en hjälpfunktion för oss som jobbar i skolan och som står för en gedigen kunskap, ger ut detta.

Joanna Lundin påpekar dock att det finns mycket med rapporten som samtidigt är bra, men att det ändå finns en stor risk för negativa följder om rapporten fortsätter spridas på landets skolor.

– Den överhängande risken är att det blir enbacklash och vi vandrar tillbaka i arbetet kring barn med npf. Att vi är tillbaka till att det är fel på eleven och att det är eleven som ska förändra sig. Vi vet ju att kunskapsbristen kring npf bland många är enorm. Det har visserligen hänt mycket, men vi har en väldigt lång väg att gå, säger Joanna Lundin och tillägger:

– Om jag som lärare kontaktar SPSM så måste jag vara väldigt trygg i att den kunskapen som jag får från dem verkligen är aktuell och vetenskaplig.

Johan Östman arbetar som forskningsutvecklingschef på SPSM och har varit med i framtagandet av rapporten. Han menar att det i grunden är glädjande att frågan kring insatser för den här gruppen av elever lyfts på det här sättet. 

– Sedan tycker jag att vi egentligen är överens med debattörerna i mycket, säger han. 

Johan Östman lyfter exemplet med att debattörerna uttrycker en oro för risken att man beskriver insatser för elever med adhd och att man uteslutande fokuserar på en individnivå, och risken för att det kan leda till stigmatisering.

– Den risken ser vi också i mycket av vårt arbete. Jag har förståelse för att de uttrycker den oron. Sedan tycker jag inte att man kan lasta den här rapporten för det, säger Johan Östman.

– Vi har haft kriterier för kartläggningen. Det vi har hittat är en palett med olika insatser. En del beskrivs på gruppnivå och andra på individnivå. Det är inte så att rapporten förordar det ena eller det andra. Jag tycker att vi behandlar det rätt sakligt ändå. Jag tycker inte att vi ger, som debattörerna säger, något särskilt stort utrymme till individinsatser heller. 

Debattörerna vill att ni skriver om rapporten. Kommer du att överväga det?

– Jag kan inte se i dag att vi skulle överväga det, det kan jag inte. Det är mycket möjligt att det framkommer andra synpunkter i framtiden som skulle kunna leda till det. Men jag kan inte se det i dag. 

Vad ser du för risker med SPSM:s rykte nu när ni ifrågasätts av människor som arbetar inom området? 

– I den bästa av världar skulle vi gärna undvika den här typen av ifrågasättande, det är väl självklart. Samtidigt så befinner sig det här området i ett gränsland mellan vetenskap och ideologi, så jag tror att det är svårt att göra alla nöjda. 

Johan Östman menar att han snarare ser att det finns ett engagemang i Skolsverige för de här frågorna, och han tror snarare att det är ett tecken på det. 

– Men det är svårt att säga hur det här påverkar SPSM:s anseende, men det är definitivt så att frågan får större uppmärksamhet – och det är bra. Vi fortsätter gärna den här dialogen med olika professioner i skolsverige. 

Joanna Lundin:

– Jag kan se något positivt med debatten, det är alltid bra att bli ifrågasatt, för det behövs ju alltid en levande diskussion. Samtidigt är det klart att det här också kan leda till att det goda ryktet som SPSM har kan bli negativt. Alltså att det blir ett ifrågasättande där man frågar sig: Kan man verkligen lita på att det är en neutral vetenskapligt baserad information som man får från SPSM?

Joanna Lundin påpekar att det behövs mer kunskap kring npf och att det nu finns jättemånga som arbetar med frågorna inom området som gärna tillsammans med SPSM hjälper till att se över den här rapporten.

– Men också överhuvudtaget också se till att materialet som når skolorna verkligen är relevant. Det handlar om barnens bästa, inte om ett ställningskrig mellan oss debattörer och SPSM. Alla goda krafter behövs som finns, och då framförallt SPSM, säger hon.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm