Skolvärlden

Den stadieindelade timplanen ställer till det för språk­undervisningen.Mia Smith är lärare i engelska och tyska på Vallhamra skola i Partille.

| Foto: Julia Sjöberg
Timplan

Stadieindelad timplan blev nådastöt för moderna språk

Allt fler elever väljer bort moderna språk, men det fattas ändå lärare. Och bristen på lärare bidrar till att ännu färre utbildar sig, i stället för tvärtom. Flera kommuner väljer att helt lägga ner undervisningen i franska eller tyska. 
Orsaken: Den stadieindelade timplanen tillsammans med skriande lärarbrist och kortsiktiga politiska beslut.

Liberalerna i riksdagen aprilskämtade om att man ville införa ett obligatoriskt språktest av alla svenskar – på franska. Förutom att skoja till de ville partiet också påminna om att franskan är ett stort och viktigt språk utanför Sveriges gränser, inte minst i förhandlingar med andra EU-länder. EU-kommissionens handlingsplan för språklig mångfald slår fast att alla medborgare bör behärska två främmande språk, och det är också EU:s officiella målsättning.

Men i Sverige är moderna språk (tyska, franska och spanska) det enda ämne i grundskolan som eleverna kan välja bort. Dessutom behöver kommunerna bara erbjuda två av de tre språken för att uppfylla lagens krav. Den sparvåg som nu drar genom landets kommuner drabbar därför språkundervisningen extra hårt.

– Det är en nedåtgående spiral. Man sparar på skolan igen, och då är det klart att man sparar på det som inte är obligatoriskt. Det är ett jätteproblem, säger Anna Anu Viik, ordförande i Språklärarnas riksförbund. 

Syftet med att införa den stadieindelade timplanen var att skapa större likvärdighet. Till exempel ska en elev som byter skola inte får mer eller mindre undervisning i något ämne, vilket var en större risk när ämnena fördelades fritt över hela grundskolan.

Mia Smith i Partille är engagerad i kampen för språkundervisningens överlevnad.
Mia Smith i Partille är engagerad i kampen för språkundervisningens överlevnad. | Foto: Julia Sjöberg

Den nya timplanen som infördes i hösten 2018 slår därför fast att alla elever i årskurs sex ska erbjudas undervisning i moderna språk. Före dess kunde moderna språk introduceras i mellan- eller högstadiet, utifrån varje skolas förutsättningar.

– I grund och botten är jag glad att det blev tid för moderna språk på mellanstadiet också. Det är bra för inlärningen att börja tidigare, och jag hade ju blivit ganska sur om timplanen hade sagt att vi som redan undervisade i språk i årskurs sex inte fick göra det längre. Men det får ju helt andra konsekvenser än vad man avsett, säger Mia Smith, som är lärare i engelska och tyska på Vallhamra skola i Partille och engagerad i kampen för språkundervisningens överlevnad.

Många skolor som före den stadieindelade timplanen inte undervisade i moderna språk på mellanstadiet måste nu rekrytera språklärare. Problemet är bara att de språklärarna inte finns. När Ekot genomförde en enkät i september 2018 uppgav två tredjedelar av de 161 svarande kommunerna att de saknade behöriga språklärare.

De mindre skolorna utanför tätorterna har ofta få elever som väljer exempelvis franska, och det är både svårt och dyrt att rekrytera en språklärare för att på deltid undervisa en handfull elever ett par gånger i veckan. Lösningen blir ofta att bussa runt eleverna till en central plats för undervisning, eller låta en lärare åka skytteltrafik mellan flera skolor.

Men sådana saker kostar pengar, och på sina håll har konsekvensen blivit att ta bort ett av de tre språken från grundskolan helt och hållet, för att hålla den kommunala budgeten i balans. Kristianstad, Hässleholm och Osby är bara tre av många kommuner där barn och unga inte längre ges möjlighet att lära sig franska.

– Det blir ett strukturellt problem som hänger ihop med lärarbristen. Hade vi haft språklärare som kunde ta jobben ute på de mindre skolorna hade det sett annorlunda ut. Men i stället utbildas det färre och färre. Det finns redan län i landet där det inte finns en enda fransklärare. Samtidigt blir behöriga språklärare av med jobbet på grund av politiska nedläggningsbeslut. Det skapar en osäkerhet kring den framtida arbetsmarknaden, säger Mia Smith.

Hur ska någon kunna bli fransklärare i framtiden när ingen får lära sig franska i skolan?

Anna Anu Viik är ordförande på Språklärarnas riksförbund, och hon menar att det är tydligt att kommunerna inte borde råda över språkens vara eller icke vara i skolan. I stället behöver staten gå in och tar kontroll över situationen.

– Kommunpolitikernas ansvar är bara den egna budgeten, inte de nationella konsekvenserna av att Sveriges språkresurs tynar bort framför ögonen på oss. Det finns ett behov på arbetsmarknaden av folk som behärskar flera språk, men inget görs eftersom besluten om språkundervisning fattas på fel nivå. Beläggen för att skolan måste förstatligas blir allt fler, säger hon.

Mia Smith delar bilden av att kommunernas kortsiktiga beslutsfattande förvärrar problemen på längre sikt.

– Vi har redan brist på språklärare. Men hur ska någon kunna bli fransklärare i framtiden när ingen får lära sig franska i skolan? På riksnivå blir det väldigt problematiskt, säger hon.

Hon beskriver situationen som kritisk, på vissa håll skrämmande.

– Många lärare är oroliga över hur huvudmännen väljer att lösa det. Många kan inte lösa det på ett bra sätt. Jag tycker det är läskigt att kommuner kommer undan med att ta ett politiskt beslut att inte längre erbjuda alla språk. 

Skulle du vilja se ett krav att erbjuda undervisning i alla tre språken?

– Ja, det hade varit rimligare. Vi har i dag lärare som blir arbetslösa på grund av politiska beslut, samtidigt som det är lärarbrist. Hur ska man våga utbilda sig till språklärare när det är en sådan orolig arbetsmarknad?

Det finns exempel på andra inställningar till språkundervisningen i vårt närområde. En statlig utredning i Finland föreslog nyligen att kunskaper i minst två främmande språk ska krävas för en universitetsexamen. Danmark lanserade i slutet av 2017 en ny nationell språkstrategi, där man satsar 130 miljoner kronor för att få fler att läsa språk och inrättar ett nationellt centrum för främmande språk. Motiveringen bakom är till stor del ekonomisk.

Det danska näringslivet, precis som det svenska, efterfrågar medarbetare som kan flera språk än engelska. En sådan strategi behövs även i Sverige, menar Anna Anu Viik.

– Danska företag säger att man tappar ungefär fyra procent av potentiella affärer på grund av brist på språkunnande. I Sverige är den siffran 20 procent, säger hon.

I Danmark beslutade man även för några år sedan att erbjuda ett tredje språk redan i årskurs fem.

– Det är ju relativt nytt fortfarande så det har inte gjorts någon utvärdering ännu. Men det ska bli spännande att se vad effekterna av det blir på sikt, säger Mia Smith. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm