Steinberg: ”Så skapar vi bättre villkor för lärarna”

I den nya boken ”Befria lärarna – en debattbok om pedagogik och politik” sätter John Steinberg – lärarfortbildare, skolforskare och författare – den svenska skolan och landets lärare i centrum.

För att skolan ska lyckas bättre med att utbilda landets elever måste lärarna få den professionella friheten att utforma en undervisning som främjar det.

– Läraryrket är ett artistyrke. Men lärarna håller på att förvandlas till byråkrater, säger John Steinberg till Skolvärlden.

Han menar att situationen i dag är ganska illa. Men i grund och botten handlar det om två saker som måste hända med skolan för att vi ska kunna se någon vändning.

– Det första är en övergång från extern motivation – att alla andra bestämmer vad man lär sig, hur man lär sig, och av vem – till intern motivation. Systemet bygger till stor grad på att man styr elevernas lärande, och därmed lärarnas innehåll och tillvägagångssätt. Den andra stora saken som det handlar om är att hålla en bättre balans mellan det rationella och det emotionella. Som vår nya Nobelpristagare i ekonomi, Richard Thaler, menar – alla beslut är inte rationella, utan vi styrs oftare än vi tror av det emotionella. Vi måste engagera hjärtat inte bara hjärna.

Varför måste lärarnas få en mer professionell frihet i att utforma undervisningen?

– Läroplanen är uppbyggd med hierarkisk ordning, men hjärnan är uppbyggd associativ med att den ena tanken leder till nästa tanke. Det finns en övertro i dag att mål, rationella argument, information, och fakta räcker. Men det gör det inte, varken för elever eller lärare. Det är artisteriet, att knyta an till känslor, knyta an till barnens värld med väldigt mycket improvisation och spontanitet som lärarkåren behöver vara beredd till och få tillåtelse till, säger han.

John Steinbergs tes är att man håller på att förminska lärarnas möjlighet till att vara spontana. De rationella målen, kursplanerna, och bedömningskriterierna har tagit över.

– Det har gått så långt i mitt gamla hemland, USA, där man i vissa delstater till och med har skripta lektioner. Där man talar om för lärarnas vad de ska säga. Så långt har det inte gått här, men jag är orolig, säger han.

– En av orsakerna till varför det är svårt att rekrytera folk som vill bli lärare är för att man begränsar det professionella utrymmet. Det finns många fler yrken där folk har större frihet att utforma sitt innehåll och tillvägagångssätt. Det är synd att det går åt motsatt håll för lärare. 

Vägen till att befria lärarna är genom mer tillit.

Politikernas uppgift är att sätta ramarna och skapa förutsättningarna för uppdraget, tycker John Steinberg.

– En del politiska beslut begränsar lärarnas möjligheter att vara artister.

Vad kan politikerna göra för att underlätta utvecklingen?

– Alla i systemet måste förstå sina roller. Riksdag och myndigheter tar hand om lagar och styrdokument. Lokala nämnder tar hand om infrastrukturen. Förvaltningen tar hand om sina rektorer. Rektorer måste vara på plats och stanna kvar flera år för att ta hand om sina skolor. Lärare behöver prioritera sina elever – och elever, och lärare, behöver måste äga mera av sin egen agenda.

Utveckla gärna mer hur man ska gå tillväg för att befria lärarna? 

– Vägen till att befria lärarna är genom mer tillit. Lärarna måste känna att folk litar på ens förmåga att nå fram till eleverna och att man känner att man har en viss grad av självständighet. Förr hade lärarna mer av det, nu är det betydligt mindre. Kontroll behövs ibland, men också tillit, säger han och fortsätter:

– Hur ofta frågar vi eleverna vad de vill lära sig?  Nu säger man bara till eleverna vad målen är och vad man ska gå igenom. Man är begränsad till en förbestämd studieplan och det gör att man till slut inte äger sin egen lärprocess och det är precis det som händer för lärarna. Man äger inte sitt yrke längre, utan det är andra som säger till en vad man ska göra och inte göra.

Detta går emot trenderna, menar han. Med internet, som ett exempel, som går i motsatt riktning och som inte är hierarkiskt utan associativt – och det tillåter utflykter och flexibilitet.

– De här världarna krockar med varandra. Ungdomar är uppväxta med nätet och vana med den friheten. Men i skolan kommer de till ett system med begränsningar och med liten sökmöjlighet. Det fungerar för de som är plikttrogna och sitter still och vill ha bra betyg, men allt sämre för dem som är mer lustbaserade och har problem med sin motivation till det som andra tycker de ska göra, säger John Steinberg.

Så läraryrket behöver bli som internet, alltså? 

– Ja, de behöver bli mer associativa, improviserat och mer benägna att knyta an till aktualiteter och elevens värld. Det här är någonting som är en världstrend, det är inte bara vi. Den svenska skolan är en av få i världen som är styrd av relationer. Det betyder allt här. I de flesta andra länder är det regelstyrning. De här två världarna krockar också i vårt land. Vi måste bli bättre på att ta tillvara på relationen mellan elever och lärare – att man tillsammans ställer frågor, utforskar och undersöker. Struktur, tydlighet och kontroller behövs men dialogen och improvisation är också viktiga.