Stor enkät: Viktig­aste åtgärden för ökad likvärdighet

1) Är det ett problem att likvärdigheten minskar i svensk skola (som Pisa hävdar)?

2) Vilken är den viktigaste åtgärden för att öka likvärdigheten i skolan?

 

Marianne Dovemark, professor i pedagogik vid Göteborg universitet

1) Det är ett stort problem att likvärdigheten minskar. Vi ser idag att skolor saluför sig utifrån specifika kännetecken. Skolor skapar sina egna varumärken där fokus läggs på det unika. Detta gör att vi får homogena skolor, ’är du på ett visst vis passar du på den skolan, är du på ett annat vis passar du på en annan’. Barn och unga med olika socialt och kulturellt kapital hindras att mötas helt enkelt.

2) Slopa det fria skolvalet och systemet med friskolor.

 

Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott

1) Det är ett stort problem. Likvärdigheten har gått från att varit en svensk paradgren till att minska så pass mycket att den svenska skolan nu Sverige är sämre än genomsnittet i OECD på att kompensera för elevers olika hemförhållanden. Det är anmärkningsvärt – och ett resultat av en politik som inte prioriterat att skapa en större jämlikhet i skolsystemet.

2) Det finns många frågor som är viktiga, men i grunden handlar det om att fördela resurser jämlikt. Det betyder mer resurser till de skolor och elever som behöver det mest. Vi tar nu ett större statligt ansvar för finansieringen genom att vikta flera statsbidrag socioekonomiskt, staten tecknar avtal och genomför aktiva insatser på de skolor som har allra tuffast förutsättningar, vi investerar i höjda lärarlöner i utsatta områden. Om bara några månader kommer Skolkommissionens slutförslag om hur vi på systemnivå kan göra förändringar får en mer jämlik skola, också där är frågorna om finansiering centrala.

 

Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola

1) Det är ett stort problem med minskad likvärdighet. Det betyder att föräldrars utbildningsbakgrund och familjers sociala, ekonomiska och kulturella kapital får allt större betydelse för hur elever presterar i skolan. Skolan förstärker den sociala reproduktionen av ojämlika villkor och skapar ökade skillnader i livschanser för den unga befolkningen i Sverige.

2) Pisa föreslår själv en rad åtgärder som utifrån internationella exempel kan bidra till ökad likvärdighet. Den viktigaste är att minska kamrateffekter genom kvotering av elever så att det blir socialt heterogena klasser/skolor istället för socialt homogena. En annan mer förbisedd didaktisk åtgärd är att öka förekomsten av kollaborativa lärandesituationer i skolan och minska betydelsen av läxläsning hemma (läxor ska vara till för att repetera befintliga kunskaper).

 

Eva Lundgren, undervisningsråd Skolverket

1) Enligt Pisas sätt att mäta har likvärdigheten i Sverige försämrats på de flesta områdena. Bland annat har spridningen mellan elever och betydelsen av elevernas familjebakgrund, samt betydelsen av skolans socioekonomiska sammansättning fått ökad betydelse för resultaten i naturvetenskap. Detta är självklart bekymmersamt. Det svenska skolsystemet bygger på principen att det inte ska spela någon roll vad eleven har med sig hemifrån eller vilken skola han/hon går på. Alla elever ska ha möjlighet att lyckas i skolan och skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag som ska utjämna för elevers olika förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning. Pisa visar också exempel på flera länder som både förbättrat kunskapsresultaten och samtidigt ökat likvärdigheten. Sverige tillhör tyvärr inte de länderna. 

Det är inte helt enkelt att mäta likvärdighet

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är helt enkelt att mäta likvärdighet och PISA mäter likvärdighet i naturvetenskap mellan åren 2006 – 2015 (detta för att naturvetenskap är huvudområde i Pisa 2015). Pisas data behöver kompletteras med svensk data, framförallt när det gäller skolsegregation, som mäter skillnader i skolors elevsammansättning oberoende av resultat på Pisa-provet, och mellanskolvariation, det vill säga skillnader i resultat mellan skolor, i synnerhet när vi ska jämföra oss med andra länder. Sverige och de nordiska länderna får alltid relativt låga mått på skolsegregation och mellanskolvariation på grund av senare skolstart än många andra länder. Således går de flesta 15-åringar i norden fortfarande i grundskolan, medan de går i gymnasiet i många andra länder. Samtidigt ger Pisas likvärdighetsindikatorer ett mer stabilt mått över tid jämfört med nationella prov och betyg. 

2) Utifrån det skolmarknadssystem vi har är det oerhört viktigt att huvudmännen fördelar resurser där de bäst behövs på både skol- och elevnivå. Staten kan bidra med statsbidrag till huvudmän och skolor, men det är huvudmännen som ansvarar för att administrera bidragen där de bäst behövs för att bidra till ökad likvärdighet. I vissa kommuner har skolor slagits samman för att motverka segregation, vilket kan vara en lösning. Nu väntar vi på Skolkommissionens slutbetänkande som kommer innehålla rekommendationer kring hur det fria skolvalet kan regleras för att öka likvärdigheten. 

 

Petra Angervall, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet

1) Med utgångspunkt i ett rättviseperspektiv ja. Frågan är komplex. Inom den pedagogiska forskningen står det klart att social bakgrund, utbildningsnivå har betydelse för hur barn klarar skolan. Den miljö barn växer upp i har alltså stor betydelse för hur väl de lyckas i skolan. Skolan har ett uppdrag att kompensera för detta.

2) Motivation, intressen samt prestationer påverkas också av utbildningssystemets karaktär. I sammanhållna system, där likvärdig utbildning ges för alla, påverkas alla barns ”lärande” positivt. Differentiering, segregering och individualisering påverkar alla barns lärande negativt. Dessutom kan skolans ”sammanhållning” påverka strukturella skillnader i samhället i stort (inte minst gällande språk, arbetsmarknad, etc.).

 

Christer Nylander (L), vice ordförande riksdagens utbildningsutskott

1) Jag tycker att varje elev ska få så stora möjligheter som möjligt att nå sin fulla potential. Därför är det viktigt för mig att likvärdigheten inte minskar. Skolans kompensatoriska kraft ska vara stark. Vi måste lyckas förbättra resultaten för alla grupper.

2) Tydligt kunskapsfokus, skickliga lärare och att man stöd sätts in så tidigt som möjligt för dem som behöver det.

 

Anneli Dyrvold, forskare i matematikdidaktik vid Umeå universitet

1) Ja. Det är ett problem både för individen och för samhället. För individen, på grund av att denne ges sämre möjligheter att nå goda skolresultat beroende på faktorer som hen inte, eller i väldigt låg utsträckning, kan påverka (såsom socialgrupp och vilken skola hen går i). För samhället, på grund av att vi riskerar att gå miste om stora bedrifter som kommande generationer kan åstadkomma. Elever som med rätt stöd kan åstadkomma mycket kan i stället få uppleva skolmisslyckanden, något som kan bli till hinder på många olika sätt. 

Omfördelning av resurser och lärare skulle kunna åstadkomma mycket

2) Jag kan ge exempel på några åtgärder som jag är övertygad om är viktiga men jag kan inte ange en som ’den viktigaste’. Om man utgår från det Pisa mätt så handlar det om vilken socioekonomisk bakgrund man kommer från, om man har utländsk bakgrund samt vilken skola man går i. Avseende de första två punkterna så är en viktig åtgärd att skolan kan kompensera för det stöd som eleven av olika orsaker inte får hemifrån. Det kan vara med läxhjälp, men även genom att eleven oavsett bakgrund bemöts med en förväntan om att hen kan utvecklas och lära. När det gäller den sista punkten så skulle omfördelning av resurser och lärare kunna åstadkomma mycket. Det borde vara meriterande och välbetalt att jobba på skolor där olika typer av utmaningar gör att resultaten är dåliga. Genom att satsa stort på dessa skolor med skolutvecklingsprojekt och exakt den personal som behövs kan vi lära mycket, åstadkomma mycket och vinna oerhört mycket. Den eftersträvade vinsten är rent mänsklig; att det ger en positiv ekonomisk utveckling är bara en biprodukt. Om jag ändå ska nämna en åtgärd som den viktigaste så är det att det förs en sådan politik att ordet ”skolsegregation” inte längre behövs i vår vokabulär.  

 

Joakim Lindgren, lektor i pedagogik vid Umeåuniversitet

1) Ja, och först och främst är det givetvis ett problem eftersom det innebär att det svenska samhället dagligen sviker löftet om att alla barn ska ges lika möjligheter till en bra utbildning. Det är också ett problem mot bakgrund av att det finns resurser; samtidigt som likvärdigheten minskat de senaste årtiondena har Sverige som land blivit avsevärt rikare mätt i bland annat BNP per capita.

2) Att användningen och fördelningen av resurser sker utifrån en demokratisk logik och inte utifrån marknadens logik. I detta ligger också att jag tror att problem med likvärdigheten i skolan inte enbart är en skolfråga utan måste lösas via samhällsförändringar som skapar ett mer jämlikt samhälle.  

 

Jonas Ivarsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet

1) Ja absolut. Socioekonomisk bakgrund ska inte bestämma vilka som klarar sig bäst i det svenska skolsystemet.  

2) Sluta betrakta skolan som en marknad och låt staten återta ansvaret. 

 

Camilla Waltersson Grönvall (M), ledamot av riksdagens utbildningsutskott
 

1) För Moderaterna är det en självklarhet att alla barn och elever ska ha lika goda förutsättningar att klara skolan med framgång. Därför tar vi signaler som visar på en minskad likvärdighet på stort allvar. Att likvärdigheten minskar är ett problem.

2) En stor brist i Sverige är att de elever som är i absolut störst behov av våra skickligaste lärare inte får möta dem. Vi behöver därför locka fler av våra skickligaste lärare till de skolor som har de största utmaningarna. Dessutom behöver Sverige en nolltolerans mot dåliga skolor. En sådan nolltolerans skulle – bättre än idag – bidra till att rikta stöd, hjälp och resurser till de skolor som är i störst behov av det. En nolltolerans mot dåliga skolor markerar också att vi inte längre accepterar skolor som sviker sitt uppdrag och inte ger eleverna en likvärdig utbildning.