studenter

Ana Azdajic, Majken Mossberg och Simon Fagerlund diskuterar vad som kan bli bättre med lärarutbildningen.

| Foto: Magnus Glans
Lärarutbildning

Studenterna: ”Minska antalet utbildningar”

De är snart på väg ut till klass- och lärarrum för en förhoppningsvis lång karriär i skolan. Så vad tycker egentligen morgondagens lärare om utbildningen och om sitt framtida yrke? Skolvärlden pratade med tre lärarstudenter om allt från framtidsplaner till vikten av praktik.

Det gör de om tio år

Simon Fagerlund
Ålder: 25.
Bor: Uppsala.
Uppväxt i: Uppsala.
Pluggar: Ämneslärarprogrammet, engelska och historia.
Det gör jag om tio år: Jag står i ett klassrum någonstans i Sverige eller i lärarrummet och dricker kaffe. Jag har inte bestämt mig var jag kommer hamna.

Majken Mossberg
Ålder: 25.
Bor: Uppsala.
Uppväxt i: Stockholm, Nacka.
Pluggar: Grundlärarutbildning med svenska, matematik och NO-ämnen som inriktning.
Det gör jag om tio år: Antingen arbetar jag på skola som förstelärare i Sollentuna, eller så jobbar jag på Skolinspektionen.

Ana Azdajic.
Ålder: 23.
Bor: Uppsala.
Uppväxt i: Ängelholm.
Pluggar: Ämneslärarprogrammet, svenska och engelska.
Det gör jag om tio år: Jag undervisar på högstadiet eller gymnasiet. Var i landet vet jag inte, men nog inte mer norrut än Uppsala.

Varför pluggar du till lärare?

Majken: För att jag är bra på det och jag tycker det är kul. Det är det roligaste yrket som jag kan tänka mig som ger en trygg anställning och som är stimulerande. Jag kollar aldrig på klockan i klassrummet. Det är en klyscha men sant.

Simon: Lärarkallet är väl också en klyscha. Men det här är ju det roligaste och mest stimulerande jag kan tänka mig att jobba med.

Ana: Kallet har jag nog inte känt. Jag valde mer för att jag ville läsa svenska i första hand. Efter det har jag inte alls ångrat mig, det har bara blivit roligare.

Vad tycker ni varit bra och dåligt med utbildningen hittills?

Simon: Vi sitter ofta och diskuterar vad som skulle kunna varit bättre. Det vi fastnar på är att mycket av det vi gör inte är förankrat i vårt framtida yrke.

Ana: Det är stor skillnad mellan olika ämnen. Jag läser svenska som förstaämne, där finns det en tanke att man hela tiden ska ha koppling till läroplanen. När jag sedan läste historia var vi uppblandade med historiker, då var det annorlunda.

Simon: Jag har nu läst tre år. Två veckor har jag varit på en skola, that’s it. Någonstans tycker jag att om jag ska lägga fem år på en utbildning, så är inte det viktiga att kunna svara på när en specifik händelse ägt rum i historien. Mer att kunna ge verktyg till elever att utvecklas.

Majken: Men det tycker jag att vi har fått. På grundlärarutbildningen kanske pendeln är åt andra hållet, vi får mycket pedagogik. Samtidigt vet jag inte om det är bra eller dåligt.

Det viktigaste är att kunna ge verktyg till elever att utvecklas

Skiljer sig bilden av hur ni trodde att det skulle vara att läsa till lärare?

Majken: Jag trodde att det skulle vara mer praktiskt. Samtidigt tycker jag det teoretiska är bra. Sedan tycker jag det vore bra med mer VFU. Inte att man tar bort teorin men att man bör komplettera.

Simon: Problemet tycker jag är att det teoretiska inte knyts an till det praktiska. I alla fall inte för mig de här tre åren.

Ana: Ja, som när jag sitter och läser spökhistorier för årskurs sex samtidigt som jag har trettio poäng äldre litteratur. Det blir lite av en clash.

Majken: Fast känner du dig inte då trygg med att du har en stor ryggsäck?

Ana: Tvärtom. Det blir mer ett nytt fält som jag inte känner till så bra.

Simon: Det ser ju så olika ut, beroende på var man pluggar i landet. Man pratar om en likvärdig skola, där skolan ska vara mer jämlik. Men lärarutbildningen verkar inte ha en gemensam handlingsplan. Det är mer upp till var och en. Akademiseringen som skett är viktig, men jag tycker att det borde finnas en bättre central styrning, så det inte blir för stora skillnader. Här i Uppsala har man väldigt starka ämnesinstitutioner. I Linköping är det kanske helt annorlunda.

Ana: Jag tror också att det hade underlättat om vi haft mer didaktik än pedagogik, som nu varit extremt teoretisk. Vi har bara haft en pedagogiktermin, och vissa av de sakerna hade man kunnat skippa helt. Det hade varit bättre att man får konkreta tips på hur man gör i ett klassrum.

Hur skulle det gå till?

Majken: Jag tänker VFU en dag i veckan under vissa terminer. Eller att man får följa en lärare längre. Att du måste göra vissa uppgifter med en lärare så du får någon form av länk till verksamheten.

Simon: Drömmen vore att ha en modellskola, där studenter får komma ut och testa på. Sjuksköterskor går ju ut och jobbar praktiskt under terminerna. Det var efter första praktiken som många hoppade av.

Majken: Jag höll på att bli en av dem. Jag trodde att jag skulle undervisa, i stället blev det mycket omvårdnad. ”Sitt inte där, snyt dig!”, sedan var det en kvart kvar. Då hade man velat komma ut direkt igen till ett klassrum och inte vänta i ett och ett halvt år. Min andra VFU blev väldigt bra, så jag var väldigt nöjd att jag fortsatte.

Ana: Jag kände att jag lärde mig mer på de tre veckor jag hade VFU än under hela pedagogikterminen.

Majken: Jag börjar ändå se ljuset i tunnelns slut. Jag tycker att utbildningen gett mig mycket kött på benen.

Det hade varit bättre att man får konkreta tips på hur man gör i ett klassrum

Pratar ni ofta om utbildningen?

Simon: Det faller sig naturligt. Man får en uppgift och börjar diskutera: ”Varför gör vi det här?”. Men det kan också vara att vi gör uppgifter som är bra och känns meningsfulla. Att man då man får upp den där brinnande känslan.

Majken: Jag tycker att mer eller mindre alla kurser jag har haft har varit roliga. Och vad jag förstår så verkar de ta våra kursutvärderingar på allvar. Jag vet att en del har ändrats för de elever som kommer efter min årskull.

Skolan är mer eller mindre alltid i fokus. De senaste åren har skoldebatten skruvats upp än mer. Har det påverkat utbildningen?

Simon: Jag känner ett större driv att vara med och göra skillnad, att vara en del i debatten. Ska man plugga fem år som vi oftast gör får man höra ”jaha, du valde alltså inte att plugga till läkare?”. Den bilden av ett lågstatus-yrke finns.

Ana: Min första termin var det en tjej som sa att hon sa till sin gamla lärare att hon hade börjat plugga till lärare och läraren sa ”men du hade ju bra betyg?”. Det är så pass låg status yrket fått, det är sorgligt.

Jag är jätteoptimistisk! Jag känner mig redo att ge mig ut i arbetslivet

Har ni idéer hur man får ihop pusslet med att höja yrkets status, får fler att utbilda sig samt ser till att inte så många hoppar av under utbildningen?

Simon: Just att höja kvalitén och minska antalet utbildningar tror jag på. Att försöka ha mer statlig styrning och en övergripande handlingsplan över vad som ska ingå i utbildningen för att den ska bli mer likvärdig. Jag tror inte i längden att man löser något genom att utbilda fler.

Ana: Ja, om man utbildar fler som sedan hoppar av, vad är meningen med det? Det är bara pengar som går till spillo. Överlag tycker jag att utbildningen varit bra, det är små saker som vi klagar på nu.

Majken: Jag är jätteoptimistisk! Jag känner mig redo att ge mig ut i arbetslivet. Jag tror att det viktigaste är att ha bra kollegor. Å andra sidan är det ju lätt att bara byta jobb om det inte känns bra. I början kommer man väl vara som en liten fågelunge, då är det viktigt med bra kollegor. Att få någon som kan hjälpa och peppa en.

Simon: På min första VFU var lärarna stressade men det triggade mig. Det som är spännande med det här yrket är att du aldrig kommer att gå in i samma klassrum. Du kommer att lära dig nya saker efter tjugo år. Då är det viktigt att jag tar del av kollegors erfarenheter, att vara öppen för att lära sig. Jag vet inte allt. Utbildningen fortsätter.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm