Förstelärare ska ge högre lön – åt alla

Sällan har avsikten med en från regeringshåll genomdriven reform sammanfattats så tydligt och kortfattat: ”Reformen Nya karriärvägar för lärare syftar till att förbättra elevernas måluppfyllelse och att höja läraryrkets status och attraktionskraft”. Punkt.

Rejäla lönepåslag på ett bräde – 5 000 kronor för en förstelärare, 10 000 kronor för en lektor – och helt nya vägar till avancemang, utan att behöva ta en arbetsledande position. Enkelt på pappret, svårare i en komplex verklighet.

– Det största problemet är att något som var tänkt att bli lika har blivit så olika. För en del stämmer utfallet väldigt väl med intentionerna, för andra har det inte alls blivit så. Ett genomgående problem är att förstelärarna inte har fått tillsvidareanställningar, utan att uppdragen är tidsbegränsade. Det är väldigt konstigt. Antingen är arbetsgivarna väldigt osäkra på om en person är en bra lärare eller ej, eller så vill man att det här är något som ska rulla runt på flera. Att man anses nog bra ena året, men inte nästa, säger Anders Almgren, vice ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Lärarnas Riksförbund har under många år arbetat för att karriärtjänster för lärare ska inrättas och ser det som en, av flera, nödvändiga satsningar för att lönenivån ska ha en chans att närma sig dem i andra, jämförbara yrken. 

Att 93 procent av förstelärarna, enligt Skolverkets kartläggning från i fjol, hade tidsbegränsade uppdrag är tvärtemot intentionen. Jan Björklund hotade under sin tid som utbildningsminister med lagstiftning om inte tjänsterna permanentades. När karriärlärarreformen sjösattes betonades också vikten av att kvalificerade lärare inte försvinner bort från klassrummen. 

– Men många som hör av sig till oss berättar att de, i stället för att vara kvar i undervisningen, blir satta i projektarbeten som innebär att de inte jobbar med eleverna. Arbetsgivaren hittar på arbetsuppgifter som läggs ovanpå allt annat, utan att läraren tillförs tid för det. Det blir en väldigt konstig reform om de som är bäst på undervisningen plockas bort från eleverna. Det blir ytterligare ett exempel på att huvudmännen inte riktigt har förstått syftet, säger Anders Almgren och fortsätter:

– Farorna som vi från Lärarnas Riksförbund såg var just att kommunerna inte skulle göra som avsikten med reformen var. Direktiven var inte tillräckligt detaljerade, alla kryphål var inte tilltäppta. Det är sorgligt att det finns två system som ibland motarbetar varandra. Att staten kommer med en reform som kommunerna till viss del motarbetar.

Lärarnas Riksförbund lät under oktober månad kommunombud och ombud på friskolor över hela landet svara på en enkät om karriärtjänsterna. Resultatet visar att:

• Bara lite mer än hälften av ombuden anser att förfarandet kring inrättandet och tillsättandet av nya karriärtjänster gått korrekt till.

• Drygt en tredjedel av ombuden uppfattar att lärarna som inte har någon karriärtjänst är negativt inställda till reformen. Endast 9 procent uppfattas som positivt inställda och hälften som varken eller.

• Drygt hälften av arbetsgivarna har före inrättandet av en karriärtjänst tagit fram en tjänstebeskrivning för den. Ungefär lika många har formulerat konkreta kvalifikationskrav för karriärtjänsterna. 38 procent har inte det.

• Andelen förstelärare och lektorer med tillsvidareanställning tycks vara i ökande, men från en mycket låg nivå. Enligt ombuden är nu 16 procent av karriärtjänsterna permanenta.

Det förekommer att arbetsgivare vill att förstelärarna går över från ferie- till semestertjänst. Det var inte avsikten med karriärtjänsterna, betonar Anders Almgren.

– Vi hade en strid med SKL om arbetstiden 2010. Vi trodde att den var över, men den lever kvar. Om var femte lärare har semestertjänst och de övriga inte har det blir det en konstig konstellation att rådda runt i skolan.

Att reformen har lett till missunnsamhet och osämja mellan kollegor tror han till stor del beror på lärarnas missnöje över det låga löneläget. Anders Almgren pekar på att lönespridningen – skillnaden mellan de högst och lägst betalda – nästan halverats sedan skolan blev kommunal.

– Framgångsrika yrken utvecklas inte genom att alla tjänar lika dåligt. Vi ser förstelärarna som löneharar som ska dra med sig de andra. Karriärreformen kommer inom några år tillföra alla lärare mer. Även de som inte är förstelärare. 

Daniel Alvunger är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet och ansvarig för en följeforskningsstudie kring karriärlärarreformen som inleddes förra hösten och ska pågå till 2016. Daniel Alvunger har intervjuat förstelärare, rektorer, förvaltningsledning och utvecklingsledare i fem kommuner i Skåne och Småland. Projektets syfte är dels att få en bild av reformens genomförande, dels att studera utfallet av den.

Daniel Alvunger bekräftar Anders Almgrens bild av att förutsättningarna för förstelärarna skiljer sig mycket åt mellan kommunerna.

– När reformen kom ringade regeringen in kriterierna för att någon ska utses till förstelärare, men också vilka typer av uppgifter förstelärarna ska ha. Framför allt ska de jobba med undervisning, eftersom det handlar om yrkesskickliga lärare. Men när reformen genomförs ute i kommunerna blir det väldigt mycket så att de formar det efter hur de tänker att organisationen ska se ut. Reformen i sig öppnar för flexibilitet och tolkningsutrymme och kommunerna gör därför olika efter sin organisation, säger Daniel Alvunger.

En del av förstelärarna han mött känner sig klämda mellan förväntningarna från förvaltningsnivå och rektor. Andra upplever sig som satelliter, som svävar
ensamma på skolan och ännu inte hittat sitt sammanhang. 

– Det finns förstelärare som måste organisera och administrera mer och ser att det går ut över undervisningen. En del upplever att de kommer med idéer och saker de vill genomföra, men att kollegorna inte har tid. I samband med det kan det komma kommentarer som ”ja, du är ju förstelärare och vi andrelärare”, eller ”du har ju 5 000 kronor mer”. 

De kommuner som har organiserat förstelärarna i nätverk verkar vara inne på rätt spår, menar Daniel Alvunger. 

– Jag ser att det är jätteviktigt att det byggs upp stödstrukturer för förstelärarna. Ett annat resultat som framkommer är att rektorn har en mycket central roll för hur förstelärarna tas emot i organisationen. Om rektorn kliver fram och tydligt säger till personalen att ”den här personen ska jobba med de här frågorna. Är det något ni undrar över kring det ska ni komma till mig”, så ger det mandat och legitimitet. Det går tydligt att se att de förstelärare som inte upplever det också ofta är de som upplever ett kollegialt tryck – avundsjuka eller jante. 

En rektor på en grundskola sa i en intervju med Daniel Alvunger: ”Vi hade det ganska gott och mysigt på min skola. Sedan kom reformen och då höjde sig några över de andra och det blev lite stökigt på skolan”. 

– Det finns en skepsis från en del rektorer, inte minst mot att de här lärarna får 5 000 kronor mer – och kanske till och med seglar förbi rektor i lön utan att ha ansvar för ekonomi, personal eller arbetsmiljö. Det är inte sällan som brister i ledarskap går hand i hand med otydlighet för försteläraren. 

Daniel Alvunger är noga med att poängtera att de flesta han möter drivs av ambitionen att karriärreformen ska leda till något bra.

– Att det bara är avundsjuka och jante är inte en rättvisande bild, det kommer att hända mycket positivt och gör redan det. Det är viktigt att trycka på. Man ska inte svartmåla reformen, den ger energi i kommunerna och det finns ett engagemang. Det uttrycker både rektorer och förstelärare. Men det här är något helt nytt som rör om i en väldigt platt organisation, som det svenska skol-väsendet har.

Anders Almgren pekar på ett antal åtgärder som behöver genomföras för att karriärreformen ska uppnå de avsedda syftena. Han vill bland annat ha tydligare direktiv från staten kring utformningen och uppmanar arbetsgivarna att göra tjänsterna permanenta. 

– Förstelärarna borde sträcka på sig och verkligen känna att de bidrar till alla lärare. Våra medlemmar måste inse att det här är bra för alla och
huvudmännen måste skärpa sig och komma till insikt. När reformen är slutförd är ungefär var femte lärare förstelärare. Var femte lärare kan inte jobba med extrauppdrag som ligger utanför undervisningen. Vem ska då undervisa?