”Sveriges kunskapsnivå är i fara”
"Tanken med att gå i skolan är att man faktiskt ska lära sig något, men med lärare som saknar kompetens och inte ens finner glädje i att undervisa, är det inte lätt", skriver Frida Tarras-Wahlberg.
Dåliga betyg? Ingen fara – du kan ju alltid bli lärare! Ja, i nuläget verkar det som att vem som helst kan läsa till lärare. Även med 0,9 poäng av 2,0 möjliga på högskoleprovet kommer man i dagsläget med stor sannolikhet in på lärarutbildningen. En lärares uppgift, som framgår av namnet, är att lära ut. Är det då inte märkligt, att en person som själv inte varit så duktig i skolan ska få det ansvaret?
Detta drabbar inte bara eleverna, utan alla lärare i hela Sverige. Ju lättare det blir att utbilda sig till lärare, desto populärare blir det. Detta medför i sin tur att det blir brist på arbeten, och de lärare som har en anställning får sämre och sämre löner. Yrket har gått från att ha samma höga status och lön som professorer och advokater – till att tjäna mindre än renhållningsarbetare utan utbildning. Det är en nedåtgående spiral, en ond cirkel, som måste få ett slut!
Under flertalet tillfällen under min skoltid har jag undervisats av lärare som inte kan sin sak. Jag har till och med varit med om lärare som har hittat och ”rättat” fel som inte existerar i uppsatser. Lyckligtvis har jag lärare i familjen som har koll på det språkliga, men hur går det med elever vars föräldrar inte har det? Hur ska de veta att det som läraren antyder är rätt, i själva verket inte är det? De flesta av oss tror jag vet hur svårt det är att ”lära om”, och det är beklagligt att man överhuvudtaget ska behöva göra det.
Nu är det kanske någon som tänker: ”Men det är väl på högskoleutbildningen man lär sig det ämne man ska undervisa i?” och visst, det är en stor del i det hela, men en persons studieresultat i grundskolan och gymnasiet påverkar med största sannolikhet resultaten på universitetet. Om en person som avser att läsa exempelvis till svensklärare inte kan grunderna, blir det naturligtvis svårt för personen i fråga att ta igen det i efterhand. Om inte heller intresset för ämnet är speciellt starkt blir det ännu svårare. För så kan det mycket väl vara, om man ser lärarutbildningen som en ”sista utväg” – en räddning när betygen eller poängen på högskoleprovet inte räcker till annat.
För mig är det som sagt helt oförståeligt att det ska behöva vara så här. Tanken med att gå i skolan är att man faktiskt ska lära sig något, men med lärare som saknar kompetens och inte ens finner glädje i att undervisa, är det inte lätt. Om jag får bestämma är det dags att göra något åt det nu, innan hela landets kunskapskurva dalar.
Frida Tarras-Wahlberg
Gymnasieelev