Sveriges lärare behöver svar – nu!

Just nu sitter tusentals lärare och känner en stor oro och osäkerhet för hur de ska kunna ge rättvisa betyg till 100 000-tals elever. Många av dessa lärare gör det för första gången, någonsin. Det är helt förståeligt att många känner en viss nervositet.

Många lärare tycker fortfarande att det är svårt att tolka kunskapskraven som ska ange vilket betyg eleven ska få. Särskilt då dessa krav inte är kopplade till det ämnesspecifika innehållet. Självklart kommer eleverna att lära sig olika mycket men vilka kunskaper som motsvarar olika betyg finns inte angivet. I kommentarmaterialet som Skolverket bifogade till sitt förslag till ny läroplan med tillhörande kursplaner skrev de själva att detta var den svåraste frågan att hantera men att de inte visste hur den skulle lösas. Frågan är då vem som ska lösa den?

Utöver denna fråga så finns det ett annat delikat problem. Hur ska elevernas olika kvaliteter inom olika förmågor samlas till ett enda betyg? För att belysa hur olika tolkningar kan ge orimliga konsekvenser vill jag belysa detta med ett par exempel från Skolverkets hemsida.

“Om en del av kunskapskravet helt saknas på C kan man ändå få detta betyg?
Nej, inte när det gäller slutbetyg. För att få betyget E, C eller A krävs att elevens kunskaper motsvarar beskrivningen av kunskapskravet i sin helhet. Om en stor del av elevens kunskaper motsvarar betyget C men där någon del endast motsvarar betyget E ska något av de lägre betygen sättas.“

Senast i förra veckan hörde jag ett samtal om betyg mellan en kollega och en elev som i korthet var:
– Men om jag får ett E så behöver jag ju inte kämpa längre för D är ju ändå det högsta betyg jag kan få!
– Ja, tyvärr är det så.

Om detta samtal vore en engångsföreteelse skulle man kanske kunna rycka på axlarna åt missförståndet. Problemet är att en stor andel av lärare, elever och föräldrar tror att detta är sant. Kanske för att Skolverket gett den informationen.

Flera lärare som jag mött vittnar om att det inte är ovanligt att elever är på mycket olika nivåer inom ett ämne. I språk kan en elev visa kunskaper motsvarande betyget A i talat språk men kanske E vid skriftliga arbeten och C när det gäller hörförståelsen. En rimlig slutsats vore väl då att den sammanvägda kunskap som eleven visat är C. Men nej, eleven ska som högst få ett D enligt Skolverket sätt att resonera.

Det handlar inte om vilka kvaliteter man har och hur duktig man är utan om vilket sämst uppnått resultat är, för det sätter gränsen för högsta möjliga betyg. En kontraproduktiv effekt som jag har svårt att se vem som ska stå bakom och försvara när effekten av den slår igenom till fullo! Hur ska vi kunna upprätthålla elevernas motivation i ett sådant system?

Tänk om jag skulle följa detta citat lika fundamentalistiskt?

“Kan en elev nå ett betyg A redan i årskurs 7 i grundskolan?
Ja. Vid betygssättning ska hela den sexgradiga betygsskalan användas.”

Menar de verkligen att det i alla grupper ska delas ut minst ett betyg av varje steg? Milda makter om jag har en mindre grupp med färre än 6 elever. Då har jag ingen möjlighet att göra ”rätt”! ….eller var det inte så det var menat?!?!? För om det inte var det vill jag, och väldigt många andra lärare som ska sätta betyg på elever för första gången veta om man tolka texterna fundamentalist eller faktiskt sätta betyg på hur bra kvalitet elevernas visat i sina kompetenser. För det verkar ju kunna skilja sig åt ganska mycket.

Jag vägrar att acceptera att min roll som professionell lärare reduceras till att administrera elevers resultat enligt direktiv som så uppenbart strider mot sunt förnuft!

Per Berggren
Lärare i grundskolan, författare och föreläsare