Symaskin och penslar vägen till språket

– Jag är ett textilfreak, skrattar Helena von Malortie. Jag har samlat på mig material från hela världen, hattar framförallt, som jag satt upp i klassrummet. Det är bra när eleverna kommer in där första gången och ser något välbekant. ”Den hatten är från Afghanistan”

Helena von Malortie arbetar som bild- och slöjdlärare på Mosaikskolan i Malmö. Det är en mottagningsskola för nyanlända elever i årskurs 7 -9 och för eleverna första mötet med svensk skola.

När Stockholms universitet nyligen arrangerade ett symposium för lärare i svenska som andraspråk var Helena von Malortie en av fördragshållarna där hon talade under rubriken ”Att utveckla språk och tänkande genom skapande ämnen”.

– Jag pratade om hur eleverna kan komma igång att prata och om att få dem att våga testa språket. Det är viktigt med en trygg miljö. För många är skolan en auktoritet och man är rädda för att göra fel. Så jag försöker verkligen förmedla att här är det okej att göra fel och att göra om, igen och igen, berättar hon.

Helena von Malortie jobbar också mycket med bilder.

– Bilder skapar känslor, de kan provocera och få igång samtal. Bilder är också något som elever kan tycka väldigt olika om och som lärare vill jag förmedla att det är okej. Och om man saknar språket kan man förmedla mycket genom en bild.

När Helena von Malortie först träffar eleverna har de varit en väldigt kort tid i Sverige. På Mosaikskolan stannar de sedan i mellan tre och tolv månader. Många av eleverna har aldrig varit inne i en bildsal tidigare eller suttit vid en symaskin,

– Det är viktigt att de får komma igång på en gång och att man inte kör en lång introduktion. Eleverna är nyfikna och intresserade och jag vill att de sätter igång direkt. Så fångar vi upp ord, meningar och begrepp allt eftersom.

Hon menar att möjligheterna att stärka språket genom ett praktiskt ämne är enorma eftersom allt blir så konkret. Allt de pratar om gör de också, handgripligen.

– Jag säger, gå och hämta knappnålar. Jaha, vad är knappnålar? Eleverna syr på symaskin och vi pratar om det, de har strukit, de har hållit i ett strykjärn. Allt blir mer konkret och sätter sig i kroppen. Vi jobbar med språket hela tiden.

Vilka är de största utmaningarna för dig som lärare?

– Jag får grupper där det kan vara tio olika nationaliteter och där skolbakgrunden kan variera väldigt. Det är en utmaning att sätta nivån så att alla elever känner sig utmanade.

– För elevernas del handlar det också om att göra något som känns motiverande. Jag brukar vilja att det de gör ska vara för en mottagare, att det finns någon annan som ska se process och produkt. Det kan vara en utställning till exempel. Att hitta en plats utanför skola är väldigt stimulerande för eleverna.

Händer det att du får försvara ditt ämne gentemot andra som tycker att mer teoretiska ämnen är viktigare för den här elevgruppen?

– Ja det får man alltid göra. Jag tror att man måste stå på sig och förklara att vi jobbar med exempelvis matte även på slöjden. Vi jobbar jättemycket med förmågor som man kanske inte använder i andra ämnen. Att ta egna initiativ, utveckla en egen tanke, lösa problem, samarbeta med andra, interagera med varandra i väldigt konkreta situationer.

Helena von Malortie har själv bott och arbetat under en tioårsperiod i Egypten, Pakistan och Indien.

Har du nytta av din bakgrund i ditt arbete?

– Absolut. Dels eftersom jag talar arabiska. Men jag tror också att jag har med mig en förståelse av de kulturer många elever kommer ifrån. Jag tror att eleverna känner att det finns en förståelse här för deras bakgrund.