Ta inte skärmen från barnen – sitt med och vägled istället

Det är med bestämda steg jag går mot rektorns kontor. Min rosa luddiga svans fladdrar mellan benen och luvan med det glittriga hornet studsar i varje steg jag tar. Jag sitter på rektorns kontor utklädd och fyller i ännu en blankett om kränkande behandling. Situationen känns ironisk och på gränsen till overklig. Först nu när jag är utklädd för att fira ett avslutat tema vågar en elev berätta att hen fått en örfil på grund av en dans på Tiktok. Så nu sitter jag här på kontoret med rektorn framför mig. De andra tillfällena har jag lämnat in samma blankett fast då iklädd mina vanliga kläder men av samma anledning; sociala mediers påverkan på våra elever.

Barn har i alla tider testat gränserna för vad som är moraliskt acceptabelt. Detta är inget nytt för oss. Vi vet att barn måste testa för att förstå vad som är okej och inte. Barnets vägledare blir den respons som andra människor runtomkring ger. Det som däremot skiljer dagens barn från när vi vuxna var små är att gränserna har flyttats och vägledaren plockats bort. Gränsen bestäms inte längre av vad din förälder väljer att berätta, utan vad ditt flöde på Tiktok väljer att rekommendera, med likes som vägledare.

Svärordet fan har byts ut mot fuck och de busiga påhitten med tejp på kranen har blivit att doppa någon annans tandborste i toaletten och filma det. Idag möter elever flera främmande ord och beteenden ensamma genom skärmen bredvid en omedveten vuxen. För det är de jag tror att vi är, omedvetna vuxna om sociala mediers påverkan. Vi måste börja förstå att barns respekt för andra inte handlar om att de är födda med en mobil i handen utan att vi vuxna satt den där och låter dem sitta med den själva.

Nej, vi ska inte ta ifrån eleverna deras värld.

Jag upplever att barn ser de verkliga och virtuella platserna som en och samma värld, det som sker i den virtuella världen påverkar den verkliga för eleverna. För slaget i magen som en elev gav den andra i skolan var på grund av Fortnite. Örfilen på rasten var för dansen There ́s Some Hoes in This House på Tiktok. De kränkande orden som en elev gav en annan under idrotten var bara på skoj för de säger dem ju på Youtube. Dagens barn uppfostras inte längre bara av sina vårdnadshavare utan även av det som finns tillgängligt på nätet. Att sitta vid surfplattan blir elevens enda mål. De ser inte längre fotbollsspelarnas talang eller sångerskans insats på Youtube. De ser vad som ger mest likes och drömmer om att en dag uppnå likesantalet själva. 

Ironiskt nog anser jag inte att lösningen är att plocka bort alla våra telefoner och gå tillbaka till stenåldern. Mycket positivt har skett genom utvecklingen av teknologin. Jag ser elever som lär sig nya språk genom Youtube, får förebilder genom instagram och elever som hittar vänner genom gaming. Så nej vi ska inte ta ifrån eleverna deras värld.

Det vi behöver göra är att vi vuxna tar vårt ansvar och blir medvetna om problemet. Vi behöver sitta bredvid vårt barn och vägleda det på samma sätt som vi väglett dem i att borsta tänderna och att klä på sig. För vi kan inte begära att barnen förstår skillnaden av rätt och fel i ett Youtubeprank när vi aldrig förklarat för dem vad det innebär och vad konsekvenserna kan bli. Vi kan inte begära att barnet förstår att våld är fel om vi tillåter dem att spela trots åldersgränsen. Vi kan inte begära av barnet att förstå att det räcker till när vi vuxna använder oss av filter på våra foton.

Men vad vi kan göra är att finnas där bredvid och vägleda. I början blir du troligtvis den tråkiga vuxna som inte låter ditt barn få det som alla andras får, egentid på surfplattan. Men börjar du kommer även nästa vårdnadshavare göra samma sak. Ni kan vända dominoeffekten och aktivera dagens barn utanför den virtuella världen. För gör vi det så kanske jag kan slippa sitta på rektorns kontor utklädd och prata med ännu en förälder om att deras barn blivit kränkt i skolan av händelse som skedde genom surfplattan i hemmet.

Elin Bengtsson, lärare -3 i Lund

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.