”Ta till vara barnens berättelser”

– Det som specifikt intresserade mig var känslan av tillhörighet och hur det tar sig uttryck i barnens berättelser. Ett viktigt resultat är att kunna visa hur barnen själva berättar om tillhörighet och om vad som är väsentligt och viktigt för dem, säger Birgitta Ljung Egeland, som doktorerat vid Karlstads universitet.

Hon har vid flera tillfällen intervjuat 13 barn med migrationsbakgrund i åldrarna 9 till 13 år som alla bor på två mindre orter i Sverige. De flesta har bott i Sverige i hela eller större delen av sitt liv. Utifrån barnens berättelser lyfter Birgitta Ljung Egeland i sin avhandling fram tre områden som barnen berättar särskilt mycket om. 

– Kamratrelationer, att klara skolan samt resor till hemlandet – både genomförda och imaginära – är tre väldigt centrala delar i barnens liv. Om detta berättar de utförligt och med mycket känslor.

Barnen berättar att de trivs på orten, älskar skolan och särskilt lärarna i svenska som andraspråk och modersmålslärarna betyder mycket för dem, berättar Birgitta Ljung Egeland. Och det är oerhört viktigt för dem att lyckas i skolan.

– Men det kanske mest anmärkningsvärda är att de har så otroligt lite kontakt med svenska barn på sin fritid. Många har aldrig varit hemma hos ett svenskt barn eller haft ett svenskt barn hemma hos sig. Några av dem har svenska kamrater på rasterna, men bara några av dem.

Samtidigt har familjerna ofta valt att stanna på de mindre orterna just för att de vill bli en del av en svensk gemenskap och för att barnen lättare ska komma in i samhället, berättar hon.

– Här tror jag att det finns saker som skolan kan göra för att underlätta. Det som händer i skolan har betydelse för om elever kan skapa kamratrelationer som fortsätter på fritiden och vice versa.

Till exempel kan man jobba så att eleverna ges möjlighet att känna stolthet över sitt eget språk.

– De här barnen har ju ett annat språk än svenska som sitt modersmål. Men flera av dem upplevelser att familjens språk inte är något värt. Det kan till och med vara så att de upplever att de inte får använda det som ett verktyg för lärande. Jag tror att ett annat förhållningssätt till flerspråkighet i klassrummet skulle ha stor betydelse för de här barnen.

Det kan handla om lyfta ämnen som berör språk, att tala om Sverige som ett flerspråkigt land och faktiskt ta tillvara de här barnens specifika kunskaper, säger hon.

Birgitta Ljung Egeland lyfter också vikten av att lyssna till barnens egna berättelser.

– En flicka tackade mig efter intervjun för att hon fick berätta. Det blev så tydligt att många av de här barnen aldrig hade fått berätta om sina liv och erfarenheter. Jag tror att det gäller många barn, inte bara de med migrationsbakgrund. Vi måste lyssna till barns erfarenheter i skolan. Allt vi gör måste inte vara föremål för bedömning.

– Genom berättandet får eleverna förståelse för att man kan ha olika perspektiv och det stödjer eleverna i att göra perspektivbyten till exempel. Det kommer alla barn till del. Om man skapar rum för egnas och andras erfarenheter och lyssnar till varandras erfarenheter så skapar man också vi-känsla.

Skulle det också kunna vara ett sätt för skolorna bidra till att alla barn får vara med och bli en del av gemenskapen?

– Ja, jag är helt övertygad om det. Man lär helt enkelt känna varandra genom berättandet och det är något annat än när man diskuterar saker, till exempel. Det handlar om att förstå sig själv och andra. Det är viktigt att jobba med kamratrelationer i och utanför skolan. Det har stor betydelse för barnen och för deras känslor av utanförskap och tillhörighet.