”Tiden räcker inte för att stötta eleverna”

Skolverkets nya betygsstatistik visar att 25 procent av eleverna på gymnasiets nationella program inte tar examen inom tre år. Det innebär en liten förbättring jämfört med mätningen för ett år sedan men på det stora hela har situationen varit oförändrad sedan gymnasiet reformerades 2011. Trots ett uttalat syfte om att öka genomströmningen.

Andelen elever som tar examen är högst på de högskoleförberedande programmen och kvinnor klarar utbildningen i högre utsträckning än män. Skolverket har också följt upp hur det går för de elever som gått fyra eller fem år i gymnasieskolan. Var femte elev av dessa har fortfarande inte tagit examen, något Torun Rudin, enhetschef på Skolverket, kommenterar i ett pressmeddelande.

– Det visar att det finns ett stort behov av att skolorna jobbar mer med stöd till elever. Det handlar bland annat om att tidigt fånga upp de elever som riskerar att halka efter och tappa motivationen. 

Robin Smith undervisar i engelska och svenska på Viktor Rydbergs gymnasium i Stockholm. De elever han möter har sällan svårt att klara studierna rent akademiskt, säger han. Om en elev får svårt att klara skolan handlar det om andra saker.

– Jag upplever att det har blivit svårare för eleverna att orka. Det är mer stress. Vi har fler elever nu som inte riktigt orkar med, men om det handlar om enbart studierna eller livet som student, det vet jag inte, säger Robin Smith.

Lärarnas Riksförbund presenterades i somras rapporten ”Så formar vi framtidens gymnasieskola” som tog avstamp i den höga andelen elever som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Sju av tio tillfrågade lärare anser att de saknar den tid som krävs för att skapa goda relationer till eleverna, vilket gör det svårt att fånga upp dem som ligger i riskzonen för att hoppa av.

Robin Smith känner igen sig.

– Jag tror att grundproblematiken, oavsett om man arbetar på den typ av skola som jag gör, eller om man har många elever med stora svårigheter, akademiskt eller socialt, handlar om tidsaspekten.  Det tar tid att ta hand om en människa, det tar tid att finnas tillgänglig för en människa. Det kräver enormt mycket av uppföljning och annat som det blivit allt svårare att hinna med i skolans värld.

Robin Smith upplever att tempot blivit högre och att kraven på de anpassningar som ska göras är större.

– Samtidigt som det blir mindre ”verkstad” i bemärkelse att verkligen hinna sitta ner och lyssna på eleven. Det ska skapas rutiner och dokumentation, vilket inte är dåligt i sig, men jag kan få känslan av att vi gör det i stället för att verkligen nå fram till eleverna, och då har man ju inte åstadkommit någonting.

Så vad önskar du?

– Mer tid för varje elev. Men man måste göra något av det också. Det jag tror saknas hos många elever är en känsla av meningen för det de gör. Man saknar motivation. Att skapa mer mening och glädje i skolarbetet, det tror jag skulle kunna få det att lyfta.