Tidiga betyg ingen garanti för godkänt
Hälften av de elever som fick F i matematik när de gick i sexan hade fortfarande F i betyg när de gick ut nian i våras.
– Många elever har inte fått det stöd de behöver, säger enhetschef Anna Österlund på Skolverket.
Av de elever som fick betyget F i matematik för tre år sedan när de gick i årskurs sex hade 49 procent fortfarande F när de slutade grundskolan.
Av de elever som i sexan fick F i svenska och svenska som andraspråk hade omkring en av tre fortfarande F i årskurs nio.
Enligt analysen var det fler elever som fick ett högre betyg än som fick ett lägre betyg i årskurs nio jämfört med årskurs sex i de flesta ämnen. Undantaget är matematik där 42 procent av eleverna fick ett lägre betyg i årskurs nio än i årskurs sex.
Mer att läsa finns i materialet
”PM – Slutbetyg i grundskolan,
våren 2016”
För första gången är det möjligt att följa upp hur det gått för de elever som fått betyg i årskurs sex. I våras gick den första årskullen ut grundskolan och Skolverket har jämfört deras betyg i sexan och nian.
Av de elever som fick betyget F i matematik i sexan våren 2014 hade 49 procent fortfarande F när de gick ut årskurs nio. I ämnet svenska och svenska som andraspråk handlar det istället om var tredje elev.
– Betygen i sexan talar om hur eleverna ligger till och sen har skolan tre år på sig att sätta in stöd. Trots det är det 49 procent av eleverna som inte klarar att nå kunskapskraven i matematik i åk 9. Det är en hög siffra, kommenterar Anna Österlund, enhetschef på Skolverket.
Ett syfte med att införa tidigare betyg var att få tydligare information om vilka elever som behöver stöd. Eftersom det är i år är första gången man kan mäta hur betygen förändras är det dock svårt att säga vilken effekt betyg i sexan haft, påpekar Anna Österlund.
– Det skulle ju kunna vara så att ännu fler blivit underkända i nian om vi inte haft betyg i årskurs sex. Och då har ju de tidigare betygen tjänat sitt syfte. Det vet vi inte. Men jag reagerar ändå på siffrorna. För hälften av eleverna har man inte lyckats sätta in tillräckliga insatser.
Tar inte skolorna det här på tillräckligt stort allvar?
– Det är svårt att veta. Man kan också vända på det och säga att i 51 procent av fallen har man faktiskt lyckats stötta eleven. Och man kan ju ha satt in jättemycket stöd men inte nått fram i alla fall. Här måste vi titta på vad som döljer sig bakom siffrorna.
Hur borde skolan använda informationen som de tidiga betygen ger?
– Först måste man analysera vad det är eleven stupar på. Om de som fått F misslyckats med samma sak blir det en tydlig signal till läraren om att något i undervisningen kanske måste ändras. Men det kan också vara så att eleven behöver utredas och få särskilt stöd.
– Men det handlar också om resurser. Läraren kan anpassa undervisningen till viss del men ibland krävs ju annat, som kompetensutveckling eller en specialpedagog som stöttar. Då gäller det att dessa resurser finns på skolan, det kan inte läggas på den enskilda läraren, utan handlar om huvudmannens ansvar.
Inte sällan börjar eleven på en ny skola med nya lärare i årskurs sju, något som kan bidra till att stödet till eleven uteblir eftersom informationen inte hänger med vid övergången.
– Det kan se väldigt olika ut hur övergångarna fungerar. Det borde göras mer systematiskt. En del information följer säkert med eleven, om vilka utmaningar eleven har, med det är en annan sak att omsätta det i praktik i klassrummet. Ju mer information den mottagande läraren får, desto bättre.
Sara Svanlund, andre vice ordförande för Lärarnas Riksförbund, lyfter också behovet av mer resurser och specialpedagogik.
– Sen ska man komma ihåg att det här är första gången som lärarna i årskurs sex satte betyg. Och det är första gången man kan göra den här jämförelsen. Det ska bli intressant att se hur det kommer att förändras över tid.