Tidsbrist största utmaningen för rektor
”Allvarligast är att rektorer inte har tid för det pedagogiska ledarskapet.” Det konstaterade utbildningsminister Gustav Fridolin när han tog emot rektorsutredningen.
I skollagen införs en skyldighet för skolhuvudmännen att se till att deras rektorer går en fördjupningsutbildning som påbörjas snarast möjligt efter att det har gått tre år sedan rektorn avslutat rektorsprogrammet.
En statlig rekryteringsutbildning inrättas för blivande rektorer.
Inriktningen justeras något på befattningsutbildningen för rektorer, det så kallade rektorsprogrammet genom att betoningen av och utrymmet för kunskap och förståelse om den nationella styrkedjan förstärks.
En utbildning inrättas för skolchefer.
Betoningen av och utrymmet för kunskap och förståelse om den nationella styrkedjan förstärks inom lärarutbildningen.
Dessutom föreslås att regeringen överväger utbildning för nämndledamöter i kommunala nämnder med ansvar för skolan. Det borde kunna ske genom regionala eller lokala konferenser. En sådan utbildning kan lämpligen anordnas året närmast efter ett allmänt val.
Professor Olof Johansson, chef för Centrum för skolledarutveckling vid Umeå universitet, lämnade idag över den utredning som kartlagt rektorernas arbetssituation till utbildningsminister Gustav Fridolin. Precis som tidigare studier visat ägnar svenska rektorer lite tid till det pedagogiska ledarskapet.
– Det är allvarligt att rektorer inte har och inte tar tid till det pedagogiska ledarskapet. Vi vet att i de bästa skolsystemen i världen ägnar rektorer ungefär hälften av sin arbetstid till direkt pedagogiskt ledarskap. Enligt den här utredningen är motsvarande siffror för svenska rektorer 13 procent, säger Gustav Fridolin till Skolvärlden.
Utredaren Olof Johansson menar att många av problemen med ledarskapet inom skolan beror på svagheter i den lokala styrkedja där rektorn ingår. Rektorn får otillräckligt med stöd och styrning av sin huvudman, den kommunala nämnden eller skolans ägare, samt av de tjänstemän som är rektorernas chefer. Samtidigt behöver rektorn bli bättre på att stödja och leda lärarna, så att alla elever får den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling.
Det största enskilda problemet för rektorerna är bristen på tid.
Vad vill du som utbildningsminister göra för att rektorerna ska kunna ägna mer tid till det pedagogiska ledarskapet?
– Den första frågan är vad staten gör för att minska eller ta bort de tidstjuvar som vi har lagt i rektors arbetsvardag. Då handlar det om förändrade regler för särskilt stöd, förändrade regler för nationella prov och stöd till huvudmännen för att ha systematiskt arbete för minskad administration, det är åtgärder som vi ser som viktiga, säger Gustav Fridolin till Skolvärlden.
Kan rektor själv göra något redan idag?
– På ett sätt, ja. Den nya skollagen är mycket tydlig med att den enda uppgift en rektor inte kan delegera är det pedagogiska ledarskapet. Trots det visar utredningen att det är ganska få rektorer som gjort strukturförändringar och delegerat arbetsuppgifter. Det är slående att så få utnyttjat möjligheten.
Vad beror det på?
– Mest uppenbart är att man upplever att det inte finns några andra i verksamheten som har tid att ta över uppgifter. Det kan också vara så att rektor behöver verktyg för att kunna sålla och delegera arbetsuppgifter. Ledarskapsforskning har visat att det är en av de allra svåraste ledarskapsfrågorna att lösa. Det kan också finnas en kultur i väggarna om vad rektor förväntas göra och förväntar av sig själv att göra.
Hur går du vidare nu?
– Vi har visat på ett par saker som vi redan aviserat eller gör, utredaren har ju ett par förslag om fortbildning och där tittar vi på hur det går att få in inom ramen för skolutvecklingsprogrammet. Vi kommer också titta på det konkreta lagförslaget han lagt fram, säger Gustav Fridolin.
Olof Johansson föreslår i utredningen ett nationellt handlingsprogram för att stärka skolans styrkedja. Se faktaruta.