”Till slut drabbas undervisningen”

Det är spännande och nytt och läraryrket är på många sätt fantastiskt, men jag säger inte att jag stannar för evigt den här gången heller, säger Helen Gestsson om sin nuvarande tjänstgöring i en förberedelseklass i Trelleborg.

Helen blev färdig mellanstadielärare 1987 och jobbade som det fram till 2012. Men i stället för att fira 25-årsjubileum i yrket, sa hon upp sig. Tankarna på att göra något annat hade då funnits hos henne i flera år. 

Hon beskriver hur lärarrollen förändrats stort sedan hon var nyutexaminerad. Barnen med särskilda behov har blivit fler, liksom antalet möten och kontakter med BUP och kuratorer. Alla insatser och åtgärder kräver dokumentation och Helen säger att nya saker ständigt läggs på lärarna – utan att något tas bort.

– Som lärare har du alltid även till viss del varit administratör och till viss del vaktmästare, men kraven har bara blivit större och du ska, utöver att vara en god pedagog, också fungera som datatekniker och kurator. Till slut blir undervisningen drabbad – men det är ju för den jag som lärare finns där. Sista tiden innan jag sa upp mig kände jag att det övriga arbetet tog mer och mer av min tid.

Helen säger att det var omöjligt att hinna göra klart arbetsuppgifter på ordinarie arbetstid. Jobbet följde i allt större utsträckning med henne hem på kvällar och helger, vilket gick ut över familj och det sociala livet. Hon säger att den tunga arbetsbördan och pressen inte gjorde henne sjuk.

– Men att jag allt mer började avstå från aktiviteter blev en väckarklocka för mig. Jag har sett många kollegor som länge gått och mått dåligt och inte kunnat sova på nätterna. Min räddning har nog varit att jag alltid har tränat mycket, säger hon.

Beslutet att lämna yrket var ”jättejätte­svårt”. Hon såg sig som lärare, vännerna sa ”men Helen, du ÄR ju lärare”. Kollegorna hade däremot full förståelse och Helen fick höra av många att de önskade att de vågade göra samma sak.

– Det är fruktansvärt att så många lärare vill sluta. Jag älskar detta yrke och det är beklagligt att det inte funkar. Om skolan inte fungerar som den ska påverkar det resten av samhället.

Efter att ha sagt upp sig gick hon en datakurs och funderade på om hon skulle fortsätta studera, för att skola om sig. Men läraridentiteten var fortfarande stark för henne och hon saknade eleverna, undervisningen och friheten i att planera lektioner.

När Helen såg en annons för en tjänst som lärare för nyanlända barn väcktes hennes nyfikenhet. I dag jobbar hon i en förberedelseklass på Klotet på Pilevallskolan i Trelleborg. För tillfället är det 15 barn från bland annat Syrien, Vietnam, Thailand och Eritrea i hennes klass. 

– Det är spännande och nytt och en annan typ av verksamhet än jag jobbat med tidigare. Jag försöker också hitta ett annat sätt att strukturera det administrativa arbetet: Vad måste göras nu och vad kan vänta tills nästa vecka? Förhoppningsvis gör det arbetet bättre. För själva undervisningen har jag aldrig tröttnat på!

Hon skulle gärna se att det på landets skolor blev fler kuratorer, skolsköterskor och special­lärare som kan avlasta de ”vanliga” lärarna, liksom fler renodlade administratörer.

– På skolorna jag har arbetat har skolledarna varit bra – men de sitter fast i mitten. Vi skriker underifrån, samtidigt som de har direktiv uppifrån som de förväntas följa.