bok_christer
Foto: Sanna Sjöswärd

Tio lektioner för ökad tolerans – och bättre ekonomi

Christer Mattsson är numera välkänd för sitt arbete för tolerans utifrån den så kallade Kungälvsmodellen. Hans nya bok, ”10 lektioner om tolerans”, är utformad för att ge tid för reflektion.Det är en bok som i förlängningen kan spara mycket pengar åt kommunerna.

Boken bygger på modellen man har utvecklat i Kungälv, om hur man arbetar med och undervisar för att öka toleransen bland ungdomarna. Det bygger på teoretiska grunder, men är också högst praktiskt i och med att det är tio lektioner utifrån min egen erfarenhet. Ett sätt att få eleverna att på tio lektioner reflektera över tolerans och sitt eget förhållande till olika fenomen som kan irritera eller störa dem i deras tillvaro.

Går bokens råd att använda direkt i undervisningen?

– Som med alla andra modeller så är det klart att man får anpassa det och fundera hur det kommer in i ens egen undervisning. Men jag tar min utgångspunkt från svenska, religion och historia. Jag tror att det blir lite knepigt att få in det i matematiken.

– En av mina tankar är att det inte ska bli ett dubbelarbete, utan att man hanterar det ihop med sin svensk-, religions- eller historieundervisning samtidigt. Man gör det man gör sedan tidigare men på ett annat sätt och med delvis ett annat syfte.

Hur har projektet i Kungälv fungerat?

– Efter så här många år är det tydligt att det har varit en stor framgång. Den intoleranta miljö vi hade är helt borta, och de motsättningar som vi haft mellan elevgrupper märker vi inte av längre. Tidigare hade vi ständigt närvarande våld, hot om våld och gänggrupper som stod mot varandra. Det har vi inte nu. Men vi vet också att om vi slutar så finns jordmånen för att det ska kunna växa upp igen.

Vad är det som har förändrats hos ungdomarna?

– Vi har jobbat med alla ungdomar som är i riskzonen under lång tid. De har fått kunskaper och tankeverktyg för att reflektera över sina egna värderingar, beslut och attityder. Det gäller att ha fantasi för att förstå världen mer än ur det egna perspektivet.

– Jag fokuserar mycket i boken på att berättelserna står i centrum. Under varje lektion så berättar jag en berättelse, och det väcker fantasi och ofta humor. I berättandets form blir det lättare att se någonting ur en annans perspektiv. Sen stannar vi upp och håller kvar vid de där berättelserna. Vi låter det gå långsamt och man får mycket tid på sig. Det är ingen som ändrar sig på 40 minuter. Om man tar homofobi, till exempel, så dröjer det flera månader innan jag lyfter det temat igen. Under den tiden har de utvecklat tankeverktyg för att kunna reflektera mer nyanserat över homofobi.

Saknas den här typen av arbete på många ställen?

– Ofta så saknas det tid. Man försöker göra det snabbt och ibland lite manifestativt. Man har ett problem där man vill visa sin enighet, har en temadag och avslutar med matlagning från Burundi, eller något annat. Det blir ofta kontraproduktivt. Om man har långtgående problem och man inte ser världen på samma sätt så måste det vara ett långsamt och kontinuerligt samtal.

– Det perspektivet saknas på väldigt många ställen, och därmed också resurserna för att jobba långsiktigt. Man är beredd att lägga upp 40 000 för en temadag och att jobba så här kostar mycket mer än så. Å andra sidan får man tillbaka pengarna, för intoleransen kostar också pengar.

I Kungälv har de gjort en studie av pengarna de investerat i toleransarbetet, med två nationalekonomer och en sociolog.

– Studien tittar också på hur mycket pengar man kan socioekonomiskt beräkna att vi får tillbaka. Utan att gå händelserna för mycket i förväg kan man se att utdelningen är mycket större. Det ger pengarna tillbaka många gånger om.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm