elev_ledsen
Särskilt stöd

Tre av fyra elever i farozonen saknade särskilt stöd

Underkända betyg i sexan följer ofta med till nian, visar en analys som Skolverket gjort. Men trots det är det långt ifrån alla elever som fått särskilt stöd.
– Förvånansvärt, då följer man inte skollagen, säger Wern Palmius, rådgivare på SPSM. 

Betyg och stöd

Här hittar du Skolverkets rapport om betyg och stöd från årskurs 6 till 9.

Skolverket har följt upp hur det har gått för den första årskullen som fick betyg i årskurs 6. Fokus har legat på elever som fått betyget F i ett eller flera ämnen.

Av de närmare 15 600 elever som fick betyget F i ett eller flera ämnen i årskurs 6 hade 9 100 elever fortfarande inte uppnått godkända betyg i alla ämnen när de gick ut nian. Tuffast är det för elever som fick F i flera ämnen i sexan, av dem saknar 72 procent godkänt slutbetyg i ett eller flera ämnen i årskurs 9.

Enligt Skolverkets enhetschef Mikael Ejerblom visar studien att många elever inte har fått rätt, eller tillräckligt, stöd. Rapporten tittar också på hur stor andel av eleverna som fått särskilt stöd och det är långt ifrån alla. Omkring en fjärdedel av eleverna med F i ett ämne och hälften av eleverna med F i flera ämnen fick särskilt stöd under årskurs 8 och eller 9.

Wern Palmius.
Wern Palmius.

Wern Palmius och Lennart Rådbrink, som båda är rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), reagerar på statistiken.

– Det är förvånansvärt att det är så många elever i åttan och nian som man befarar ska få F men som ändå inte får särskilt stöd. Som jag ser det följer man inte skollagen. Man ska ge särskilt stöd till de elever som behöver det och det definieras av att de inte uppnår kunskapskraven, säger Wern Palmius.

I statistiken syns det inte om eleverna har fått extra anpassningar.  

– Men man kan inte ursäkta sig med att man har gett extra anpassningar för måttet på att det är tillräckligt är att eleven når kunskapsmålen. Och når man dem inte ska man ha särskilt stöd.

Borde det ha varit hundraprocentigt?

– Ja, det borde det.

Lennart Rådbrink.
Lennart Rådbrink.

Vad är det då som brister och vad skulle man kunna göra annorlunda? De båda rådgivarna menar att övergången från sexan till högstadiet är en känslig punkt. Det skrivs färre åtgärdsprogram i sjuan än i sexan vilket är märkligt, menar de och ett tecken på att något brister i överlämningen, informationen följer inte med.

– Det är också en annan skolkultur på högstadiet där många fler lärare ska samordna insatserna kring en elev, säger Lennart Rådbrink. Det är en utmaning. 

Wern Palmius fyller i att det är vanligt att lärare inte hinner tala med varandra.

– Så den sambedömning av elevernas kunskaper som skulle kunna ske, alltså att svenskläraren kan dra nytta av att eleven visat språklig förmåga i SO till exempel, det förekommer inte så ofta som det skulle behövas. Lärarna har ett fruktansvärt ansträngt schema.

De menar också att det lever kvar många gamla föreställningar om att elever med vissa funktionsnedsättningar ska ha en viss typ av stöd, snarare än att stödet utgår ifrån kunskapskravens formuleringar.

– Skolverket har i en rapport om tillgängliga skolmiljöer intervjuat speciallärare och specialpedagoger och visat att många har låga förväntningar på vissa elevgrupper: elever med kognitiva svårigheter, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och de med språkstörning. Förväntningar om att vissa grupper inte kommer klara kraven tillsammans med stödinsatser som inte matchar kunskapskraven, det tror jag påverkar, säger Lennart Rådbrink.

På högstadiet faller ofta ansvaret för elever med särskilt stöd på specialpedagogen.

– Ibland skapar det misstro hos läraren som tycker att elever får för mycket stöd. ”De fixar det hos dig, ja”. Men vi försöker tolka kunskapskraven i förhållande till elevens funktionsnedsättningar. Eleven ska kunna argumentera och resonera och så har vi elever med språkstörning, och då måste man fundera på med vilka verktyg kan eleven gör det. Språkstörningen försvinner ju inte. Bedömningssituationen måste se olika ut i olika situationer, säger Wern Palmius.

Handlar det om att lärare inte vet att man får gör de här anpassningarna?

– Ja, det tror jag men jag tror också att skoldebatten om snällbetyg och betygsinflation gör att man blir hårdare. Debatterna färgar av sig på bedömningskulturen i skolan och man bli mer rigid än man skulle behöva vara. Det finns många sätt att lära sig på och många sätt att visa upp vad man lärt sig, svarar Lennart Rådbrink.

Men är det rimliga krav vi ställer på eleverna eller är det mission impossible?

– Enligt Skolverket är det inte kunskapskraven som är för svåra utan det är snarare så att man inte har tillräckligt många idéer om anpassningar av undervisningen.

Wern Palmius tillägger:  

– Jag tror det finns en stark tradition i skolan av hur elever ska göra när de visar kompetens och så finns det ingen variation i hur man får visa det. Men alla barn ska inte undervisas likadant och alla kan inte bedömas likadant.

Hur ska man göra för att skolan ska kunna ge det stöd ni efterfrågar? 

– Man ska se över lärares arbetssituation så att lärare får tillfällen att sambedöma – vilka kompetenser har du sett? och lära av varandra. De här svårundervisade barnen måste man ”jaga” kompetenser hos, säger Wern Palmius och tillägger.

–  Jag efterfrågar ett särskilt stöd som jag kallar ”personlig studiecoach”, någon som pratar med eleven om hur de lär sig och om hur de uppfattar undervisningen. Hur ska läraren annars kunna veta hur undervisningen ska anpassas? Läraren måste förstå hur eleven förstår.

Lennart Rådbrink:

– Man är missar ofta att titta på lärmiljön och den egna undervisningen och lägger i stället problemet hos eleven. Man måste bli medveten om vilka svårigheter eleven får av den egna undervisningen. Det tror jag har stora utvecklingspotential. Där kan en coach vara till hjälp. Det är svårt att se sin egen undervisning som lärare.

Dessutom låter man sällan den lärare som är skickligast i ämnet ta hand om de elever som har störst svårigheter, säger Wern Palmius.

– Snarare tvärt om, specialpedagogen, som kanske inte har utbildning i ämnet överhuvudtaget, får hjälpa eleven. Jag tänker att en djupt ämneskunnig pedagog skulle kunna hitta bättre genvägar en än som inte kan ämnet lika bra.

– Sen tycker jag att man kan fundera över, vilka av de här som får F i sexan funderade lärarna över redan i förskoleklass och undrade hur det ska gå. Det finns en slags inlärningseffekt hos de här eleverna ”Jag tillhör inte dem som kan lyckas”. Jag skulle önska att man gjorde de här barnen uppmärksamma på vad de kan, i stället på av de inte kan.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm