tre-larare
Foto: Susanne Lindholm

Tre generationer – ett yrke

I Luleå bor Anna-Lisa Svedmark, Kristina Wallgren ochEmma Berglund – tre generationer lärare i samma familj.

Blir det mycket skoldiskussioner på släktmiddagarna?
EMMA: Jo, vi pratar alltid mycket om skolan när vi träffas. Mormor är bra på att hänga med i vad som händer.
KRISTINA: Det är mamma som håller rätt på alla skolprogram på tv och tipsar oss om när det är något vi ska titta på. Sedan brukar vi diskutera programmen tillsammans.
ANNA-LISA: Jag har följt både ”Världens bästa skitskola” och ”Klass 9A”. Det har varit jättebra program!

Hur kommer det sig att ni alla tre har valt läraryrket?
ANNA-LISA: När jag var ung fanns det bara två yrken för en kvinna att välja mellan: småskollärare och sjuksköterska. Något annat visste vi inte om i Korpilombolo, där jag bodde. Jag gick småskollärarseminariet i Haparanda, inte för att jag var så mycket för småbarn, utan för att jag ville ha ett yrke.
KRISTINA: Jag började läsa företagsekonomi i Umeå, men trivdes inte alls med det. När jag träffade min blivande man som var från Luleå bestämde jag mig för att flytta hit. Universitet fanns inte på den tiden, men lärarseminariet kunde jag gå. Jag hade ju hört genom mamma att det var ett bra jobb med många fördelar. Själv tyckte jag det verkade roligt att lära ut någonting till någon. Att få jobba med barn var inte drivkraften när jag valde yrke, men det är det i dag.
EMMA: Jag bestämde mig för att inte gå i samma spår som mamma och mormor! Jag började en civilingenjörsutbildning, men kände snart att det inte var det jag ville hålla på med. Samtidigt som jag hade börjat studera coachade jag ett basketlag med högstadietjejer och insåg då hur kul det var att lära ut saker. Jag tänkte att det nog påminde ganska mycket om att vara lärare, vilket det också gjorde, har det visat sig. Att få se den där glöden i ögonen på barnen när de lyckas – har man upplevt det, då vet man vad det handlar om.

Är det stor skillnad på att vara lärare nu och förr?
ANNA-LISA: På min tid var skolan auktoritär – barnen skulle vara tysta i klassrummet och arbeta. Det var lätt att vara lärare eftersom barnen lyssnade och hade respekt. I dag kan barnen säga vad som helst åt en lärare. Fast jag tror ändå det är trivsammare nu, när barnen vågar vara sig själva.
EMMA: I dag måste man vinna barnens respekt. När jag var liten och frågade ”Varför ska vi göra det här?” Då blev man utskälld. Men i dag är det en normal fråga från en elev och som lärare måste man ha ett svar.
KRISTINA: Jag har arbetat 30 år i skolan och jag tycker det har blivit mycket roligare på senare år. Barnen är fortfarande snälla även om de säger vad de tycker och tänker. Samtidigt bidrar de mer med sina egna tankar och idéer och får mer inflytande. Det är också mer okej att visa känslor – är man ledsen får man visa det och då har vi också större chans att hjälpa eleven. Det är en större utmaning att vara lärare i dag och det tar mycket energi. Men det ger lika mycket energi.

Vilka samtalsämnen var aktuella i lärarrummet förr och vilka är aktuella i dag?
ANNA-LISA: När jag kom till min första skola i Luleå sa tillsynsläraren att ”i lärarrummet pratar vi inte politik och religion”. Det var en tråkig skola, tänkte jag. Men sedan var det flera manliga lärare som brukade sätta i gång lite debatt. Vad vi annars mest pratade om var sådant som hänt på skolan, allra mest om bråkiga barn förstås.
KRISTINA: Just nu är det betygen och den nya läroplanen det vi mest diskuterar. Men vi pratar också om alla nya arbetsuppgifter som läggs på oss och om hur vi ska orka med alltihop. Det är mycket dokumentation som ska göras kring eleverna och det tar tid. Enskilda elever pratar vi aldrig om i lärarrummet – det får vi inte – men däremot inom arbetslaget.
EMMA: Jag är på många olika skolor och har också hört många prata om att de har fått så mycket att göra. Jag har till och med hört om lärare som kommer till skolan på söndagar och jobbar, men det gäller än så länge inte mig, eftersom jag är vikarie. Ett intressant samtalsämne den senaste tiden har också varit att man ska försöka styra en elevgrupp inte bara genom att fokusera på det negativa utan genom att försöka hitta och uppmuntra positiva ledare i gruppen.

Nu är betygen på väg tillbaka i de yngre skolåren, vad tycker ni om det?
ANNA-LISA: Jag satte betyg från årskurs 1 och det var hemskt. Barnen trodde ju själva att de om de jobbat duktigt och gjort sitt bästa skulle få bra betyg. Men det enda vi betygsatte var kunskaperna, inte om du jobbat flitigt. Så jag vill inte ha tillbaka betygen för de yngsta barnen, möjligen från sexan och uppåt.
KRISTINA: Barnen är väldigt medvetna om målen och intresserade av hur de ska kunna uppnå dem. I dag görs bedömningen på ett annorlunda sätt: man ser inte enbart till kunskaperna, utan också till förmåga. Om betyg kan motivera barnen att jobba, så tycker jag det kan vara bra.
EMMA: Jag tycker det är bra att ha tydliga mål, men det behöver inte nödvändigtvis vara ett betyg.

Vill ni att läraryrket ska fortsätta att gå i arv i familjen?
EMMA: Ja, varför inte? Jag trivs med mitt arbete; varje dag är en ny utmaning.
ANNA-LISA: Jag tyckte Emma gjorde ett riktigt val när hon blev lärare. Men jag hade inte trott att det skulle vara så svårt att få jobb. Jag skulle önska att hon fick en anställning snart.

FAKTA

Namn: Anna-Lisa Svedmark
Ålder: 85
Jobbade som: Lågstadielärare under åren 1948–1990, först i Korpilombolo med omnejd, därefter i Luleå.
Brinner för: Det har skiftat genom åren, men politik och samhällsfrågor är intressen som består.

Namn: Kristina Wallgren
Ålder: 61
Jobbar som: Mellanstadielärare i en femteklass, Porsöskolan i Luleå.
Brinner för: Att alla barn ska trivas i skolan och lära sig mycket. Är särskilt intresserad av att lära ut matematik.

Namn: Emma Berglund
Ålder: 30
Jobbar som: Lärar­vikarie med inriktning på årskurs 1–6 matematik.
Brinner för: Allas lika rätt till undervisning, att alla elever blir sedda och att skapa en arbetsmiljö i klassrummet som präglas av ömsesidig tillit och respekt.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm