debatt_npf

Foto: Magnus Glans

Debatt

”Trygghet är en förutsättning för att lära sig”

Debatt ”Vissa generella material och åtgärder kan vara bra för elever som är under tillfällig stress eller som väntar på utredning, men kan inte ersätta kartläggning och utprovning av insatser av kunnig personal”, skriver Jiang Millington, Malin Holm och Annelie Karlsson.

Sara Bruun har skrivit ett i grunden viktigt inlägg om hur anpassningar för elever i behov av särskilt stöd riskerar att bli slentrianmässiga, men eftersom hon inte lyfter de förhållanden som gjort denna ”trend” lönsam för marknadskrafterna felar både analysen och slutsatserna.

Att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, har blivit ”en trend” inom skolvärlden är inte för att företag har förstått att det går att tjäna pengar på hörselkåpor och fidgetspinners. Det är för att funktionshinderrörelsen och anhöriga till elever med adhd, autism, dyslexi och andra kognitiva funktionsnedsättningar, har krigat sig fördärvade för att få politiker och allmänhet medvetna om den galopperande kris som pågår för dessa elever. 

Enligt Riksförbundet Attention, Autism- och aspergerförbundet, och ett stort antal akademiska studier får hälften av alla flickor med autism mycket stora problem att vistas i skolan redan i lågstadiet. Häften av eleverna med adhd och autism lämnar grundskolan utan möjlighet att läsa på gymnasiet. Det rör sig om tusentals elever varje år eftersom det statistiskt sett är ungefär tio procent av befolkningen som uppfyller kriterierna för en NPF-diagnos.

Att det talas mycket om NPF-säkring, lågaffektivt bemötande och tydliggörande pedagogik beror på att en överväldigande majoritet av lärarna saknar tillräcklig kompetens att möta dessa elever, varav många tidigare tillhörde särskolan, trots normal eller hög begåvning. Särskilda undervisningsgrupper och centrala enheter för särskilt stöd har stängts igen. Tanken kan ha varit att skolor skulle bli tvingade att lära sig att göra rätt, när dessa elever kom tillbaka till grundskolan. Utan kompetensutveckling, resurser och anpassningar i de fysiska miljöerna, är det förstås inte möjligt. 

Lärarna behöver stöd från skolledningen som i sin tur behöver stöd med resurser.

Det är glädjande att NPF ska införas i framtida lärarutbildning och för verksamma lärare finns NPF som kunskapslyft. Lärare kämpar hårt ute i skolorna men utan en gemensam kunskapsgrund saknas ibland förståelsen för vikten av anpassningar och stöd. När eleverna inte får insatser ses de som störande och lärarnas arbetssituation blir ohållbar. Detta är både ett kunskapsproblem, ett resursproblem och ett ansvarsproblem. Lärarna behöver stöd från skolledningen som i sin tur behöver stöd med resurser och tydliga uppdrag från politiskt håll. 

Sara Bruun har en viktig poäng i att anpassningar måste vara individanpassade. Vissa generella material och åtgärder kan vara bra för elever som är under tillfällig stress eller som väntar på utredning, men kan inte ersätta kartläggning och utprovning av insatser av kunnig personal.

Problemen med generella insatser och bristande kartläggning och av den enskilda eleven har uppmärksammats inte minst av Skolinspektionen. Regeringens läsa- skriva- räkna-garanti syftar till att komma åt just detta. Problemet är att det de senaste årtiondena har funnits en stark aversion mot att erkänna elevers individuella svårigheter. 

Denna beröringsskräck har gjort att funktionsnedsättningar, medicinska tillstånd och tidiga insatser inte lyfts och insatserna inte följt med vid lärar-, stadium-, eller skolbyten. Avgörande förståelse för elevers behov och svårigheter har undanhållits i syfte att inte färga relationen med eleven. En duktig lärare kan rädda vem som helst genom relationsbyggande, blir ibland intrycket. 

Att bli sedd är en förutsättning för trygghet. Trygghet är en förutsättning för att lära sig. Hjärnan behöver veta att den kan fokusera på att ta till sig ny kunskap och inte behöver ödsla resurser på att vara på sin vakt. Men sedd blir man när det finns förståelse för vilka unika kombinationer av biologiska och miljömässiga förutsättningar man har. Problemet är inte att eleven inte bjuder till, utan att ideologi, resursbrist och förutfattade meningar ofta väger tyngre än att ta reda på vad eleven verkligen behöver.

Jiang Millington journalist, Malin Holm leg psykolog, Annelie Karlsson specialpedagog – aktiva i föräldranätverket Barn i Behov

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm