”Trygghet i skolan är trygga relationer”

I DN Debatt 21 september går Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till attack mot vad hon kallar anmälningshysterin, som hon kopplar samman med en enkätundersökning om studiero. Hon sällar sig därmed till skaran som, istället för att lägga ansvaret där det hör hemma, skuldbelägger enskilda elever och deras föräldrar för problem som dessa har ytterst liten makt att påverka.

När ett fackförbund konstaterar så stora problem brukar fackförbunden vända sig till sina motparter, arbetsgivarna, och kräva att de sätter in nödvändiga åtgärder för att lösa problemen. Johanna Jaara Åstrand vänder sig i stället mot den myndighet, Skolinspektionen och Barn- och elevombudet, som juridiskt ska granska om arbetsgivare brustit i sitt ansvar för elever och personal enligt skollagen och styrdokumenten. Det är aldrig enskilda lärare och annan skolpersonal som döms till skadestånd, vilket ytterst få av anmälningarna landar i. Det sker endast när huvudmannen brustit i preventivt arbete, organisation eller omsorg om sin personal.

I stället för att försvara sina medlemmar i Lärarförbundet mot försumliga arbetsgivare vill Johanna Jaara Åstrand lägga ytterligare ansvar på sina medlemmar för tryggheten i skolan genom att förespråka att lärare ska ges mandat att utöva fysiskt våld mot elever.

Jaara Åstrand hade kunnat nöja sig med de självklara krav man som lärare ska ställa på sin arbetsgivare: extra stöd i tid till elever som behöver det, en förstärkt elevhälsa, mer tid för lärarna, fler vuxna i skolan. Tillsammans med rastaktiviteter för eleverna, strukturerade föräldrarelationer och ansvarsorganisation för personalen räcker det långt. Barn- och elevombudet och Skolinspektionen har för många elever och föräldrar blivit de enda som lyssnar i ett skolsystem som skjuter ansvaret framför sig. Det är givetvis alarmerande att var fjärde lärare funderar på att sluta på grund av bristande arbetsro, eller att hälften tvekar att ingripa vid stökiga situationer därför att de är osäkra på metod och befogenheter.

Det räcker långt. Så arbetar framgångsrika skolor redan. Och det är inte kaos i den svenska skolan, som Johanna Jaara Åstrand också skriver. Skolan fungerar utmärkt där lärare har möjlighet att skapa relationer med eleverna. Så varför beskriva den trygghetsskapande granskningen av enstaka avsteg som ”hysterisk anmälningskultur”?

Claes Jenninger, lärare, författare, skoldebattör

Jiang Millington, skoldebattör

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.