Tydlighet och motivation ger ro

Eleverna i klass åtta på Söndrebalgs skola i Hjärnarp utanför Ängelholm har spridit ut sig i flera olika klass- och grupprum.

De gör grupparbeten på temat ”The Environment” i engelskan.

På några bänkar i korridoren sitter fyra elever med varsin skoldator.

De har fått extra instruktioner och har kommit igång bra med arbetet. De säger att de oftast har bra studiero i skolan. Men det finns också mycket som stör. Inte minst skoldatorn. Den används på många lektioner och är alltid uppkopplad mot internet.

– Man kan göra mycket med datorn utan att läraren ser. Som att spela och vara inne på Facebook, säger Frida Larsson.

Klasskamraterna håller med och berättar om andra störande moment, som elever från andra klasser som springer i korridoren och knackar i väggar och dörrar, alldeles för mycket och högljutt prat på lektioner och elever som går omkring i klassrummet.

Men det är stor skillnad mellan olika lektioner. En del lärare tillåter mer prat, andra vill att det ska vara tyst. En del lärare har förmåga att skapa studiero, andra har det inte. På engelskan och svenskan, när de har Pernilla Larsson, är det oftast bra stämning.

– Hon är hård och väldigt bestämd. Det går inte att sitta prata om annat eller göra annat, säger Frida Larsson.

Klasskompisen Hanna Bengtsson håller med.

– Hon ger svåra uppgifter. När man förstår dem jobbar man på.

Pernilla Larsson skrattar när hon hör sina elevers omdömen. Hon har arbetat som lärare i 20 år och har hittat knep för att skapa ordning, reda och studiero. Till dem hör inte att vara auktoritär och peka med hela handen, eller hota med bestraffningar som att låsa dörren vid sen ankomst.

I stället lyfter hon fram trygghet, tydligt ledarskap och en bra miljö.

– Ett tydligt igångsättande av lektionen är viktigt. Jag räknar in alla elever för att se att alla är här. Det finns andra lärare som står i dörren och tar i hand. Det handlar om att skapa den här tryggheten och omsorgen, att visa att jag ser alla.

Innan lektionen skriver Pernilla Larsson alltid upp tidsramar och uppgifter på whiteboarden. Det gör att alla vet vad de ska göra. Även de som kommer för sent kan snabbt se vad de ska sätta igång med.

Tillsammans med eleverna har Pernilla skapat regler för klassrummet. Till exempel att den som kommer sent måste knacka på dörren innan hen går in, att de som glömt pennor och sudd kan låna i stället för att gå iväg och hämta i skåpet och att mobiler ska vara på ljudlöst.

Däremot behöver det inte vara helt tyst i klassrummet och utan att eleverna vet det ser hon mellan fingrarna när gäller sociala medier.

– Eleverna ska använda sociala medier på rasten. Men samtidigt äger de sin egen tid och mobilen hör till deras integritetszon. Om de är inne på Facebook en kort stund spelar det ingen större roll. Däremot har jag märkt att de överskattar sin simultankapacitet och tror att de kan hålla på med sociala medier och samtidigt lyssna eller arbeta. Då missar de saker. Det händer att elever gör klart uppgifter snabbt och sen övergår till att spela. Om inte det har upptäckts leder det till att de kan hamna på betygsnivå E eller D när de skulle kunna hamna på B om de fortsatt jobba.

Som eleverna påpekade sätter Pernilla ribban högt. Motivation är viktigt och skapar också studiero. För att få med sig alla elever går hon runt och hjälper dem som inte kommer igång på egen hand.

För att hantera elever som är utåtagerande eller har särskilda behov handlar det om att skapa en bra relation.

– Jag har en sådan pojke. Jag har försökt att knyta an till honom och komma under skinnet på honom. På mina lektioner har han varit lugn den här terminen.

Den fysiska miljön i klassrummet spelar också roll. När eleverna kommer in ska de känna att det här är ett rum för lärande.

– Många klassrum är sterila, nästan som sjukhussalar. Det skapar en känsla av tillfällig för-
varing, inte att det är en plats där något spän-
nande ska hända. Om inte annat kan man ha med sig en krukväxt under armen för att göra det mer ombonat.

Hennes eget klassrum är pyntat efter säsong och med jämna mellanrum byter hon ut gardiner, vägglampor och annat för att skapa omväxling.

Under de 20 år som Pernilla har undervisat har hon märkt att barn och ungdomar har blivit mer individualistiska och mindre benägna att anpassa sig till gruppen. Hon säger att det skedde en förändring någon gång runt millennieskiftet.

– Tidigare fick man locka fram elevernas individualitet. På 1990-talet behövde man inte heller synas och ta plats för att få bra betyg. Nu vill alla vara individualister och det är fler som har ett behov av att synas i skolan.